SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MÄNG mäŋ4, i bet. 2 äv. MÄNGD mäŋ4d, sbst.1, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(mäng (-e-) 1644 osv. mängd 1899 (: mängdkammare) osv.)
Etymologi
[jfr d. mæng, t. gemenge; avledn. av MÄNGA, v.1; jfr MÄNGA, sbst.]
1) (†) legering. Stiernhielm Arch. E 1 b (1644).
2) tekn. = GLAS-SATS. Mengen fylles i stora deglar af eldfast lera. ArbB 183 (1887).
Ssg (2): MÄNG-, äv. MÄNGD-KAMMARE. tekn. rum för tillblandning av glassatser. PT 1899, nr 127 A, s. 4. 2UB 7: 232 (1903).
Spoiler title
Spoiler content