SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MÄNT män4t, n. (Meurman (1847)) ((†) r. l. m. Sparrman); best. -et.
Ordformer
(äv. skrivet ment)
Etymologi
[till MÄNTA]
(utom i Finl. nästan bl. om ä. förh.) vitgarvat skinn l. läder. Sparrman Resa 1: 126 (1783). Lundell (1893).
Ssgr, se under mänta.
Spoiler title
Spoiler content