MÄNTINGEN, bedyrande adv.
Etymologi
[trol. av det bedyrande uttr. guste mänt, eg.: vid Guds män, dvs. helgon (se GUD II 8 c), gm bortfall av förra leden o. tillägg av den i dylika uttr. brukliga avledn.-ändelsen -ingen (jfr FASINGEN, FEMTINGEN m. fl.); jfr MÄNKEN]
(†) bedyrande uttr. som användes i eder; äv. i uttr. vas mäntingen ss. uttr. för stor förvåning. Sparenborg. .. Jag är 45 åhr gammal. Terentia. Vas mäntingen! 45 åhr? Lagerström MadApr. 39 (1736). Ihre DissJurForm. 11 (1746).
