SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MÄT 4t, sbst.2, oböjl. ((†) m. l. f. VRP 1629, s. 323, Möller (1790); n. VRP 1629, s. 322)
Ordformer
(miät (-tt) 1629. mät (-th) 1697 osv. mätt 1760)
Etymologi
[fsv. mät, miät, n., mått, värdering, motsv. fd. mæt, isl. met; till MÄTA, v.2]
1) (†) värdering. Sammet — 4 all(na)r werderade efter kiöpmannens eget miätt för — 28 dlr. VRP 1629, s. 322. Därs. 323.
2) jur. utmätning; numera bl. i sådana uttr. som ta(ga) l. döma l. förklara l. skriva ngt i mät, utmäta ngt resp. döma l. (gm skriftligt utslag) förklara att ngt skall utmätas; förr äv. gå i mät, utmätas. FörarbSvLag 4: 243 (1697). Abrahamsson 51 (1726: i mät gånga). Taga i mät. Möller (1790). Genom exekutiv auktion .. kommer att till försäljning utbjudas den .. i mät dömda egendomen Skofteby. PT 1902, nr 228 A, s. 1. SFS 1932, s. 158.
Spoiler title
Spoiler content