publicerad: 1945
MÖDOSAM mø3dω~sam2, förr äv. MÖDSAM, adj. -samma; -sammare ((†) superl. -samst KBref 4/11 1629 (: wår .. mödhosampste flijt)). adv. -T.
Ordformer
(möd- 1621—1779. möd(h)e- 1547—1805. mödo- (mödho-) 1538 osv.)
Etymologi
1) (†) som är förbunden med (fysiskt l. psykiskt) lidande l. obehag; plågsam; svår l. tung att bära l. uthärda l. genomgå; stundom svårt att skilja från 3; jfr MÖDA, sbst. 1. Steen, Podagel, och andra mödosama siukdomar. PErici Musæus 2: 146 a (1582). Frestelser äre lijkwäl ene Menniskio offta ganska nyttige, fast the än äre beswärlige och mödosamme. Preutz Kempis 42 (1675). En svår och mödsam plåga. Warnmark Vitt. 417 (1701).
2) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (†) plågad l. olycklig. (Åsnan) hålt (sig) .. för itt armt, eländigt och mödhesampt Creatur. Balck Es. 164 (1603).
3) ansträngande; som tar på krafterna; äv.: som vållar svårigheter l. besvär, svår, besvärlig; ss. adv.: med ansträngning l. svårighet; förr äv. övergående i bet.: sorgfällig, noggrann. VarRerV 59 (1538; bet. oviss). OPetri MenSkap. 66 (c. 1540). Wår eghen mödhosampste flijt. KBref 4/11 1629. Skyndande kom hon på gården och följde den banade stigen, / Mödosamt letande väg bland hopade drifvor i mörkret. Runeberg 1: 362 (1841). Ju längre det led på förmiddagen, desto mödosammare .. blef det för Annæus Domitius att beherrska sin otålighet. Rydberg Ath. 159 (1859). En vandring från Lintjärns norra ände till Döda fallets stup är synnerligen mödosam och ingalunda ofarlig. SvNat. 1926, s. 48. jfr (†): Tager tu en wanskapeligh (hustru), så är thet mödsamt henne älska som ingen begärar. Forsius Fosz 404 (1621). — särsk.
a) om tid, (ngns) liv o. dyl. l. om väg o. d., i sht förr äv. om världen l. ngn plats o. d.: som är fylld av arbete l. som vållar ansträngning; i sht förr äv.: som är fylld av l. förorsakar besvärligheter o. obehag, besvärlig; jfr MÖDA, sbst. 1 a. Werlden är altijdh sich sielffuo lijck, hon är altijdh bullersam och mödhosam at wara vthi. OPetri Kr. 3 (c. 1540). Detta mödesame och wederwerdige Stokholm. HB 2: 269 (1595). Mödsam mån tin lifztijd wara. Ps. 1695, 279: 1. Det gjorde mig så gränslöst ondt om Emmy för hennes ödsliga och mödosamma lifs skull. Wägner Norrt. 164 (1908). En slingrande och mödosam stig. Hellström Malmros 85 (1931).
b) (†) i uttr. icke låta sig mödosamt vara att göra ngt, göra ngt utan att fästa avseende vid besväret. OxBr. 12: 327 (1614). Schroderus Os. 1: 357 (1635).
c) (†) med konkret huvudord betecknande resultat av l. föremål för en värksamhet: som kostar ansträngning; jfr ARBETSAM 2 c. Tu moste doch tin mödhosama switt androm låta, och tit arbete erfuingomen offuergiffua. Syr. 14: 15 (öv. 1536). Uti min ringhet, jag mödosamma / Qväden författar. Adlerbeth HorOd. 142 (1817). Kolmodin Liv. 2: 193 (1832).
4) [jfr motsv. anv. i t.] (†) eg.: som nedlägger arbete på ngt; i uttr. vara mödosam om att göra ngt, vara angelägen om att göra ngt; jfr MÖDA, sbst. 2 d. Jag (må) bekänna, att Quaresmius är mycket mån och mödosam om att få ännu det tridje förhuset (dvs. bevisa att ett tredje förhus existerat). Eneman Resa 2: 146 (1712).
5) (†) som gör (ngn) otålig l. trött; tröttsam; besvärlig (se d. o. 4 d); tålamodsprövande. The hade mödesamma Hustrur. PJAngermannus Visit. 319 (1605). Tenna min dristiga och ofta mödesamma .. bönescrift. OxBr. 12: 599 (1618). Flera (götiska ord) kunde man upräkna, der iag icke woro den gunstige Läsaren för mödosam. Rudbeck Atl. 3: 560 (1698). Schultze Ordb. 3133 (c. 1755).
Avledn.: MÖDOSAMHET, r. l. f. [jfr ä. d. mødsomhed, t. mühsamkeit]
1) (†) obehag; besvärlighet(er); (veder)möda; tunga; äv.: svårighet; jfr mödosam 1, 3. Svart G1 74 (1561). Oansedt att Petrus Jonæ Strängh[nensis] thet (dvs. att välja ärkebiskop före förhandlingarna) med altsom största mödosamhet medgifva ville, så (osv.). RA I. 3: 36 (1593). Utstå the mödesamheter, som falla kunna. OxBr. 12: 221 (1623). Mångens Dygd (måste) blomstras wedh swårt Älende, Bedröfwelse och stoor Mödosamheet. RelCur. 186 (1682). VDAkt. 1701, nr 26. Schultze Ordb. 3134 (c. 1755).
2) egenskapen att vara mödosam (se d. o. 3); förr äv.: ansträngning l. besvär; jfr mödosam 3. Linc. (1640; under arduitas). Uthwändige Orsaker (till njursjukdomar) är, Fallande, Hugg, owanlig Mödosamheet (m. m.). Lindh Huuszapot. 171 (1675). Kringflackandets mödosamhet. Bååth WagnerS 1: 24 (1903).
3) (†) egenskapen att vara (mångordig o.) tröttsam; jfr mödosam 5. Ähr .. min ödmiuke bön, att E. Hd icke tröttes vidh min mödesamheet och mitt supplicatz befordra. OxBr. 12: 365 (1615). Schultze Ordb. 3134 (c. 1755).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content