publicerad: 1945
MÖJLIG möj3lig2, adj. -are ((†) superl. -est PrivBergsbr. 1649, Privil. s. A 1 b; -st RARP 2: 110 (1634), KKD 6: 150 (1708)). adv. = (†, RARP 4: 430 (1650), Swedberg SabbRo 668 (1692, 1710)), -A (†, Schultze Ordb. 2997 (c. 1755)), -EN (Gustaf II Adolf 15 (c. 1620) osv.), -T (numera bl. tillf., i bet. II 1 b, Lucidor (SVS) 27 (c. 1670), Dahlbäck Åb. 67 (1914)).
Ordformer
(myje- 1723. möe- 1534. mög- (-gh-) 1526—1762. möge- (-gh-) 1523—1764. möger- 1834. mögie- 1619. möj- (-öi-, -öij-, -öy-) c. 1670 osv. möje- (-öie-, -öije-, -öye-, -öyie-) c. 1540—1843. möjer- 1620. -lig (-gh) 1524 osv. -lig(h)en (ss. oböjl. adj. i predikativ anv.) 1526—1680. — n. sg.: -lige 1655. -ligit (-leg-, -ligh-, -et(h), -itt) 1523—1787. -ligt c. 1550 osv.)
Etymologi
[fsv. mögheliker, adj., möghelika, adv.; jfr dan. o. nor. mulig, isl. mǫguligr; av mnt. mogelik (motsv. t. möglich), avledn. av mogen, må, kunna, motsv. t. mögen (se MÅ, v.1)]
1) med (direkt l. indirekt) syftning på en viss handling, ett visst skeende, tillstånd l. sätt o. d.: som med hänsyn till ngns prestationsförmåga resp. de allmänna naturlagarna (överhuvud l. under vissa förutsättningar) kan göras l. utföras l. realiseras l. ske, som står i ngns förmåga att göra, görlig, genomförbar; som kan tänkas ske, tänkbar; vanl. ss. predikativ, oftast till ett neutralt pron.; i n. sg. best. äv. i substantivisk anv. Ngt är möjligt för ngn l. är ngn möjligt. Det är icke möjligt att företaga en sådan resa vintertid. Genomförandet av projektet var icke möjligt, så länge kriget varade. Om det blir mig möjligt, kommer jag. Fadern önskade att sonen om möjligt skulle komma hem. Hans nya bok var om möjligt ännu bättre (sämre) än den förra. Göra det möjligt för ngn att utföra ngt. Detta ligger icke inom det möjligas gränser. Det ligger utom gränserna för det möjliga. För gudhi äro all ting möghligh. Mat. 19: 26 (NT 1526). Min fadher är thet möghlighit, så gonge thenne drycken j från mich. Därs. 26: 39. Huru är thet möjeligit, at Christus kan gifwa osz sin Lekamen och Blod til at äta och dricka? Swebilius Cat. 2: 95 (1689). Hallström Händ. 59 (1927). — särsk.
a) (†) ss. predikativ i formen möjligen. Honom som troor ära all tingh möghlighen. OPetri MenFall H 7 b (1526). HC11H 5: 5 (1680).
b) ss. predikativ i jämförande l. allmänt relativ sats l. i elliptisk konstruktion som svarar mot en dylik sats. Vill du vara snäll och göra det så fort som möjligt. Så billigt som möjligt. För att vara riktigt rustad skaffade han hem så mycket som det var möjligt. Han reste sin väg igen fortast möjligt. Kom snarast möjligt! G1R 1: 47 (1523). (Han) försökte .. alt hwadh enne menniskio mögeligit är. PErici Musæus 1: 19 a (1582). För att göra denna framställning så fullständig som möjligt. Agardh ThSkr. 1: 18 (1842, 1855). (Kritiken) måste .. se till att så långt möjligt röra sig med riktiga mått. Segerstedt Händ. 171 (1920, 1926). — särsk. i numera obr. anv. Dett första möieligit skole vij fhöra handelen till ända. AOxenstierna 2: 347 (1619). De som .. / .. minst som möiligt werlden achta. Brenner Dikt. 1: 233 (1710, 1713). — särsk.
α) i uttr. så mycket mänskligt och möjligt är o. d., så mycket det står i mänsklig förmåga. OxBr. 5: 63 (1613). VDAkt. 1675, nr 294.
β) i uttr. (så mycket) mest möjligt (är) o. d., så mycket som möjligt, i största mängd l. i görligaste mån o. d. G1R 10: 35 (1535). At sådant må, mäst möjeligit är vndwijkas. Gustaf II Adolf 27 (c. 1620).
c) om ngt mer l. mindre konkret, för att beteckna att ngt (som angives l. antydes gm en till möjlig knuten bestämning l. som framgår av sammanhanget) låter sig göra med detta; stundom närmande sig 2 b. Stenen visade sig knappt möjlig att lyfta. Kellgren 3: 196 (1792). (Utgivaren anser som sin plikt att) lemna de .. uppgifter om författaren, som varit möjliga att insamla. Almqvist Amor. II (1839). Åke .. sade, att han skjutit så och så många poäng på så och så många möjliga. Hedberg Fria 148 (1933). — särsk. i numera obr. anv. Möyeliga fält gifas utmed vatnen, der man bor, och sin åker och äng hafer. Wettersten Forssa 20 (c. 1750). Först och främst äro den omnämnde handlanden och hans stenhus ännu båda två lätt möjliga att beses för menskliga blickar. Atterbom Minn. 12 (i senare bearbetat brev fr. 1817).
d) (†) i sådana uttr. som göra sitt möjliga l. möjligaste o. d., allt vad man kan, sitt bästa; på l. i (det) möjligaste, i görligaste mån, så vitt l. långt l. gott l. noggrant som möjligt, på bästa sätt. HC11H 4: 61 (1697). På det möjeligaste afritas ock hela Byens utmarks circumference. LandtmFörordn. 37 (1700). Onödiga kostnader skola i möijeligaste undvikas. FoU 17: 276 (1786). Barnen ville göra sitt möjliga för .. (silverbröllopsdagens) högtidliga firande. Aspelin Stenbäck 89 (1900).
e) ss. attribut (l., i n. sg. best., självständigt i substantivisk anv.), för att beteckna så hög grad l. stor mängd av ngt som kan tänkas l. komma i fråga; särsk. dels i positiv gradform i förb. med ett föregående superlativt adj. (i uttr. av typen kortaste möjliga väg) l. (i mindre korrekt spr.) adv. (i uttr. av typen kortast möjliga väg), dels (förr) i superlativ i förb. med ett efterföljande superlativt adj. (i uttr. av typen möjligaste kortaste väg); jfr f, II 1 b. Det gäller att åstadkomma bästa möjliga resultat. Med minsta möjliga kostnad. Göra det bästa möjliga av en situation. Weste (1807). Den möjligaste största köld. Palmblad Nov. 1: 125 (1840). Med största möjliga noggrannhet. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. IV (1885). (Alla) gjorde det mesta möjliga äfven af denna promenad. Hallström NNov. 121 (1912). De exaktast möjliga matematiska formlerna för skeendet i atomernas värld. VTidH 6: 67 (1937). — särsk.
α) (numera mindre br.) i uttr. med första möjliga, förr äv. möjligaste första, vid första möjliga tillfälle, så fort l. snart som möjligt. Med möjligaste första. Leopold (SVS) II. 2: 149 (1793). Att författaren .. med första möjliga reste till platsen för att inhämta närmare upplysningar. Fornv. 1907, s. 2.
β) i superlativ (förr äv. positiv) ss. ensamt attribut; numera nästan bl. i uttr. i möjligaste mån l. måtto. Ludvigsson Norman 23 (c. 1550). Hvar sådant E. M:tt behagar, då ville jag göra i saken min möijelige flijtt. AOxenstierna 2: 31 (1612). Wij .. måste .. anwända wår mögeligeste flijt at flere malmstreck .. kunde blifua vppenbarade. PrivBergsbr. 1649, Privil. s. A 1 b. Draga möjligaste fördel af allt. Wallin 1Pred. 3: 23 (c. 1830). Att dylika konflikter måtte för framtiden i möjligaste mån förebyggas. PT 1903, nr 287, s. 3.
f) ss. attribut (l., i n. sg., självständigt i substantivisk anv.), i uttr. all möjlig, all som kan tänkas l. komma i fråga, all tänkbar l. upptänklig; äv. (i sht vard.) med starkt försvagad bet.: allahanda, allt slags, åtskillig, diverse. Han har sysslat med allt möjligt i sina dar. Han har alla möjliga påhitt för sig. HC11H 12: 191 (1697). All möijelig skyndsamhet är nödig. FoU 2: 246 (1792). Läktare funnos (i Mora kyrka) på alla möjliga och omöjliga ställen, längsefter och tvärsför. Ödman VexlBild. 108 (1890, 1893). Det finnes föröfrigt allt möjligt otyg här på berget: lo, räf, mård och järf, ja till och med skogsråt. Hemberg ObanStig. 7 (1896). — särsk. (†) i uttr. utan all möjlig, utan någon som helst. Öfverste X. hade en äldre broder, gammal ungkarl, tråkig menniska, utan all möjlig tanka för något annat än: riksdagar, riksdagsbeslut. Knorring Cous. 2: 20 (1834).
g) (†) ss. attribut, i uttr. icke .. någon möjlig, icke .. någon som helst. Ett fruntimmer, som icke hade något möjligt värde. Knorring Cous. 1: 7 (1834).
2) allmännare, om ngt konkret l. abstrakt: vars existens med hänsyn till de allmänna förutsättningarna är teoretiskt tänkbar.
a) filos. med tanke på de absoluta förutsättningarna (de logiska lagarna, naturlagarna) för ngts existens: formellt tänkbar, motsägelselös; vars villkor äro värkliga, realt tänkbar; som ännu icke är värklig, men tenderar att uppnå värklighet, potentiell. Förr än verlden blef skapad, då var hon allenast möijelig; ty hon kunde vara fast hon intet var til. Triewald Förel. 1: 26 (1735). Tänkbart är allt det, som är fritt från motsägelse; det kallas äfven logiskt möjligt. Lindblom Log. 19 (1836). Möjligt är det föremål, hvars alla vilkor äro verkliga. Wikner Tidsex. 28 (1888).
b) (numera bl. mera tillf.) med tanke på mera begränsade förutsättningar (allmänna förhållanden, tidsomständigheter o. d.) för att ngt skall finnas till; jfr 1 c. Då jag 1787 tilträdde biskops-embetet, fann jag alla de oordningar verkliga, som under en sådan ställning altid äro möjliga. Wallquist Själfbiogr. 27 (1789). Dock höra religion och moral så nära samman, att sann gudsfruktan icke är möjlig utan sann sedlighet. 3SAH 2: 5 (1887). — särsk. ss. attribut: tänkbar, eventuell. 2SAH 1: 211 (1801). Min beundran .. var .. icke längre stark nog att skydda mig för möjliga frestelser. Hallström Händ. 16 (1927). särsk. om person: som kan komma i fråga, tänkbar. Atterbom Minn. 62 (1817).
3) som (enligt ngns subjektiva uppfattning, åsikt, tro) kan tänkas existera l. ske l. ha existerat l. skett, icke osannolik; ofta i nekande l. frågande sats, för att uttrycka (värklig l. spelad) förvåning inför ngt som inträffat. Nej, vad säger du? Det är inte möjligt! Det är inte gott att veta, om hon värkligen är sjuk; det är möjligt, att hon bara låtsar det. Weest tu (vid skriftermålet) .. platt ingen (synd att bekänna) (thet doch icke kan wara möghelighit) så sägh ock ingen besynnerligha. Cat. 1567, s. C 3 b. Det kan väl aldrig vara möjligt, att det är hon? Lagerlöf Holg. 2: 216 (1907). Kedjedansen har .. icke förmått att uttränga den gamla mimetiska dansen, men det är möjligt, att den inverkat på denna. Nilsson FestdVard. 91 (1925).
4) (†) som är inom gränserna för vad som kan anses vara rimligt l. skäligt l. vad man kan uthärda l. finna sig i l. acceptera o. d.; så stor l. god l. hygglig o. d. som man kan vänta med hänsyn till omständigheterna; icke alltför betungande l. svår, som man står ut med l. kan uthärda, dräglig; acceptabel; särsk. om pris, pålaga, fordran o. d.: icke alltför stor, rimlig, skälig. Hust[ru] katherina tømesse maa køpa halffva gaarden aff kørkione ffor møgelige peni[n]ge. OPetri Tb. 25 (1524; uppl. 1929). At wij nu gudh tess loffuad en mögheligh vth gong fått haffue med then wprorisk hoop som her i Riikit war. G1R 6: 220 (1529). Eth mögeligitt köp (dvs. pris). SkrGbgJub. 6: 89 (1588). När enom aff hans fiende en mögeligh och nogsam försoning tilbudin warder, skal han then anamma. Forsius Fosz 562 (1621). Jag kom .. i gåår .. hem med helsan och fan goda venner, Gudi priis, uthi mögeligit tilstånd. OxBr. 12: 221 (1624). Huruvida min far kunde bo hos dem med möjlig bekvämlighet. MoB 3: 86 (1769). Den Nådige Guden .. låte den höga och äre fulla ålderdomens krämpor blifva möjeliga och drägeliga! VDAkt. 1782, nr 14.
5) (†) som är i stånd till (ngt, att göra ngt), kapabel; äv. i uttr. möjlig till ngt. Med ett leende så vackert, att jag icke trott honom möjlig ett sådant, sade han (osv.). Wetterbergh SamhKärna 1: 99 (1857). Innan jag om 2 à 3 år blir möjlig att måla en sådan tavla (osv.). AEdelfelt (1874) hos Söderhjelm Prof. 216. Till dåd och dröm, till skratt och tår / var hennes känsla möjlig. Levertin II. 2: 61 (c. 1905).
II. (utom i 1 b numera bl. i formen möjligen) ss. adv.
1) (numera bl. tillf.; se dock b) motsv. I 1; för att beteckna ngt ss. möjligt l. görligt. BraheBrevväxl. II. 1: 74 (1655). Til sätning af hvete eller råg väljer man et så godt stycke af sin åker, som man mögeligen kan. Serenius EngÅkerm. 104 (1727). När man vil taga reda på mineralogien i chemiskt hänseende, så har man mer at göra än en människa möjligen står ut med eller hinner til. Berzelius Brev 8: 37 (1814). Hammar (1936). — särsk.
a) (†) i superlativ, ss. bestämning till verb: så vitt möjligt, så mycket som möjligt, i görligaste mån; äv. i uttr. efter möjligast. Hennes M:tt .. (skall) sökia medell, hwarigenom .. alle farligheeter möijeligst (kunna) afwerias. RARP 2: 110 (1634). Effter möjeligast. Rudbeck Bref 69 (1670). Ödmann PredUtk. 190 (1808).
b) ss. bestämning till adj. l. adv., för att beteckna så hög grad l. stor mängd av ngt som kan tänkas l. komma i fråga; numera bl. (i mindre korrekt spr.) i superlativ ss. bestämning till ett adj. l. adv. i positiv (i uttr. av typen möjligast korta väg, tillf. äv. mest möjligt korta väg); förr äv. dels i superlativ ss. bestämning till ett adj. l. adv. i superlativ (i uttr. av typen möjligast kortaste väg), dels i positiv ss. bestämning till ett adj. i superlativ (i uttr. av typen möjligt l. möjligen kortaste väg); jfr I 1 e. Fremling KantGrund. 45 (1798). Inom .. möjligen kortaste tid. RO 1810, § 19. Att med möjligast största fullständighet återgifva i skriften uttalet. Rydqvist SSL 4: 375 (1870). Denna värld .. är (enl. Leibniz) den möjligt bästa. Rydberg FilosFörel. 2: 93 (1877). I mest möjligt grannlaga former. Dahlbäck Åb. 67 (1914). 1 kilo såpa löses i 20 liter möjligast hett vatten. SFS 1920, s. 581.
2) motsv. I 2 (b), för att beteckna ngt ss. teoretiskt tänkbart: eventuellt, händelsevis; kanske; stundom svårt att skilja från 3. Känner ni möjligen professor Berg? Är ni möjligen dansk? Ther någhon möjeligen kan wijtas hafva någon vndan Cronones tienst doldt. Gustaf II Adolf 15 (c. 1620). De Geer hade åtagit sig att betala möjligen uppstående brist. De Geer Minn. 1: 77 (1892). Vågar man möjligen be herr Kerrman att inte behålla salladskålen för sig själv? Bergman JoH 28 (1926).
3) motsv. I 3, för att beteckna ngt ss. mer l. mindre sannolikt: kanske, måhända; jfr 2. Fries BotUtfl. 1: 143 (1843). Möjligen kan tröskningen ha tjänat som mellanled vid skördebrukens överflyttande till julen. Nilsson FestdVard. 155 (1925). Grälet hade i en handvändning — möjligen på grund av omsorgen om pilsnern — i en hast tagit en elakartad vändning. Hellström Malmros 55 (1931); jfr 2. — särsk. (numera bl. ngn gg i mindre vårdat spr.) i förb. med en omedelbart följande att-sats. Möjligen att flera uti konsthistorien ej omtalta (palats) finnas i någon af Neapels 1,300 gator och gränder. Ljunggren Resa 121 (1871). PT 1909, nr 58 A, s. 3.
4) (†) motsv. I 4: skäligt, rimligt; icke alltför hårt o. d. (Har ngn stulit) förste reeson, tå straffes möijeligen. Lagförsl. 533 (c. 1606). Der ett huus är giäldbundit, bör [eij?] begrafningskostnad wara möijelig stoor. FörarbSvLag 1: 210 (1690; det av utgivaren införda ’eij' felaktigt). — särsk.: i icke alltför hög grad, ”måttligt”. Offta kunna rika och degeliga qwinnor wara ju så froma och husachtiga, som fattiga och mögelig wackra. Swedberg SabbRo 668 (1692, 1710).
Ssgr: A: MÖJLIG-GÖRA, v. [jfr d. muliggøre, nor. muliggjøre] (i skriftspr.) till I 1: göra möjlig. SvT 1852, nr 16, s. 4. Häfderna gömma några yttranden af Kaligula, som möjliggöra en inblick i hans själ. Rydberg RomD 39 (1877). ÅbRiksförSvenskhUtl. 1932, s. 24.
B: MÖJLIGT-VIS, adv. [jfr dan. o. nor. muligvis, t. möglicherweise]
1) (numera bl. mera tillf.) till I 1, II 1, ss. bestämning till ett verb, för att beteckna verbets handling ss. möjlig l. görlig. Om jag möjeligt vis kan. Widegren (1788). Remmer Theat. 1: 53 (1814).
2) till I 2 b, II 2: eventuellt, händelsevis, möjligen; ofta svårt att skilja från 3. PH 8: 387 (1766). Herr generalkonsuln har inte möjligtvis någon katekes i sitt bibliotek? Söderberg Främl. 109 (1903).
3) till I 3, II 3: kanske, måhända, möjligen; jfr 2. Tegnér (WB) 3: 155 (1817). (Vårt modersmål) fanns här möjligtvis redan några tusen år före Kristi födelse, men säkert i början af vår kristna tidräkning. Schück o. Lundahl Lb. 1: 7 (1901).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content