publicerad: 1932
HÖG hø4g, adj. högre, högst hök4st, äv. (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) -are (Bureus Suml. 77 (c. 1600), Fatab. 1911, s. 223) ((†) höger Bureus Suml. 66 (c. 1600), Möller (1745, 1755)); n. o. adv. högt hök4t; jfr HÖGELIGEN. Anm. Den gamla mask. ackusativformen högan [fsv. höghan] förekommer ännu (stundom oriktigt med avs. på genus o. kasus) i vissa uttr., ss. i högan sky (se 3 j), i högan nord (se 3 k), med högan röst (se 7 b), ävensom i ssgn HÖGANLOFT.
Ordformer
(hög 1521 osv. höij Brahe Kr. 6 (c. 1585), BtÅboH I. 6: 149 (1634). höcht(t), n. o. adv. OxBr. 5: 267 (1624), Därs. 6: 318 (1636))
Etymologi
[fsv. högher, motsv. d. høj (ä. d. høgh), nor. høg, av ett germ. hauȝa-, grammatisk växelform till hauha-, som föreligger i fgutn. haur, isl. hór, got. hauhs, fsax., fht. hōh, t. hoch, feng. hēah, eng. high; besläktat med lit. kaũkas, böld, fslav. kukõ, krokig, sanskr. kuca, kvinnobröst; till den ieur. roten kuk som föreligger i sanskr. kucati, kröker sig. — Jfr FÖRHÖGRA, HÖG, sbst.1, HÖGNAD, HÖJA, HÖJD, ävensom HÄGRA]
1) som har (absolut l. relativt) stor (l. gm bestämning till sin storlek angiven) utsträckning uppåt (i lodrät riktning); som går l. räcker (så l. så) långt upp; i fråga om bärg, terräng o. d. särsk.: som sträcker sig (så l. så) långt upp över havsytan. Höga hus, torn, träd, trädstammar, master. En hög flaggstång. Höga bokhyllor, skåp. Skor med höga klackar. Höga skor, försedda med höga klackar. Hög hatt, särsk. om cylinderhatt; jfr HÖG-HATT. Höga snödrivor. En sjö med höga stränder. Höga bärg och djupa dalar. Bärget är flera hundra meter högt (över havet). Hundra alnar (förr äv. alnars) hög. Han gjorde höga språng. Ett högt kast. Hur högt kan du hoppa? Han hoppade högt upp i luften. (Han) waa[re] .. werd hengie j th[et] høxte træ ma[n] fi[n]ne ku[n]de. OPetri Tb. 55 (1525; uppl. 1929). Thå toogh .. dieffwulen honom (dvs. Jesus) medh sigh vppå itt ganska höght bergh. Mat. 4: 8 (NT 1526). Han määlte .. huru högt thet war jfrå iordenne vp til fenstren. Hes. 41: 17 (Bib. 1541). En tolf alnars hög isgubbe. CFDahlgren 3: 131 (1820). En vild, hög furuskog. Bremer Nina 454 (1835). Stolt höjer det (dvs. huset) sig, två våningar högt, på sin kulle. Runeberg 1: 157 (1836). Höga, långt i fjärran synliga torn. Schück o. Lundahl Lb. 1: 95 (1901). — jfr ALNS-, DECIMETER-, FJÄLL-, FOTS-, HUS-, JÄMN-, JÄTTE-, MANS-, MAST-, MEDEL-, METER-, SKY-HÖG m. fl. — särsk.
a) i namn på vissa växter, ss. hög gyllengroört, kattost, riddarsporre, väppling, se resp. huvudord.
b) om öppning, dörr, rum o. d.: med stort avstånd från bottnen l. golvet till den övre kanten l. taket. Ett högt valv. Där är högt i l. till taket. Görer .. döranar j werldenne högha, at äronnes Konung må dragha ther in. Psalt. 24: 7 (Bib. 1541). Den höga, festliga salen. Stagnelius (SVS) 3: 69 (1817). Höga fönster. Strindberg SvÖ 3: 158 (1890).
c) om vissa klädesplagg: som räcker långt upp (på benen l. armarna l. kroppen l. halsen osv.). Höga stövlar, kängor, med långa skaft; jfr HÖG-SKAFTAD. Klänningen var hög i halsen; jfr HÖG-HALSAD 2. Hög krage. MagKonst 1832, s. 48. Hierta-Retzius ArbStug. 111 (1897).
d) om vissa kroppsdelar (hos människa l. djur): som har stor utsträckning (längd) i riktning uppåt (l. nedåt); lång. Giraffen har myc~ ket höga framben. En hög smal hals. Riccoboni Catesby 6 (1761). Hög panna. Weste (1807). Höga kranier. Retzius EtnolSkr. 80 (1847).
e) om människa l. djur: lång (i riktning uppåt), reslig; som når långt upp; om människa numera nästan bl. dels [efter 1Sam. 9: 2] i uttr. huvudet högre än ngn o. d. (äv. bildl., se HUVUD 1 i α), dels med bibegrepp av ståtlighet: högrest; om djur särsk.: som har långa (höga) ben. En hög (och reslig) gestalt, statur. Saul .. war .. hoffuudhet höghre än alt folcket. 1Sam. 9: 2 (Bib. 1541). Dhet är alt för högh häst för så lågh krubba. Törning 26 (1677; ordspr.). Till sin Växt voro .. (grekerna) mera höga än låga. Palmblad Fornk. 1: 87 (1843). Väl var han böjd af åren, / Men syntes hög ändå. Runeberg 2: 30 (1848). Snöfrid reste sig / hög i stäfven. Rydberg Dikt. 1: 64 (1876, 1882). (Ryttmästaren) satt stolt och hög i sadeln. Lagerlöf Troll 2: 32 (1921). (†) Itt stoort, starckt och höght folck. 5Mos. 2: 10 (Bib. 1541). — bildl. i uttr. sätta sig på sina höga hästar o. d., se HÄST 2 b.
f) tekn. i uttr. på hög kant, på högkant. Tegelsten, satt å hög kant. PH 6: 3832 (1755). KrigVAH 1823, s. 164.
g) (förr) metall. i uttr. hög uppsättning, uppsättning av malm i smältugn varvid mera malm tillsättes än den för jämn gång normala mängden; jfr HÖG- OCH LÅG-UPPSÄTTNING. Rinman 2: 1086 (1789).
h) (numera bl. ngn gg vard.) i uttr. högt med (ngt), betecknande att ngt innehåller ngt i så stor mängd att detta gm sin anhopning når högt upp. (Mången man) Får en hustru som har högt med Sten-flinta i hiertat. BrölBesw. 449 (c. 1670).
i) i fråga om vattenstånd o. d.: som når högt över den ss. normal betraktade nivån; stundom (med särskild tanke på vattenytans nivå) anslutande sig till 3. Högt vatten (jfr α), vattenstånd. Hög sjö(gång), med höga böljor. Vatned .. (i Weichsel) er temligitt högt. OxBr. 6: 26 (1628). Vi .. hejdades af storm och hög sjö. Skottsberg Båtf. 286 (1909). Sjön börjar gå hög. Zetterström AnCl. 34 (1917). — särsk.
α) om tidvatten, i uttr. högt vatten, hög flod, högvatten, flod. Stannar man (på grund), der tid går, så afbidas högt vatten eller springtid. Roswall Skeppsm. 1: 196 (1803). Hög flod. Jungberg (1873). 3NF 9: 433 (1928).
β) i mer l. mindre bildl. uttr. Segla hög sjö, se SJÖ. Stridens vågor gå högt l. höga o. d., äv. striden går högt, striden är häftig; särsk. i fråga om diskussion o. d. När de oomvändas strid går som högst; så företages den i egenrättfärdig afsigt. Nohrborg 922 (c. 1765). Bremer Fad. 147 (1858). SvH 8: 129 (1904).
j) (†) om kvicksilverbarometer (med tanke på att kvicksilverpelaren stiger vid högt lufttryck): som står högt (jfr 3), som visar högt lufttryck (jfr 12). Här .. var .. sunnan-väder med hög Barometer merändels rådande. VetAH 1784, s. 10.
2) kraftigt framskjutande från bakgrunden (oberoende av riktningen).
a) [möjl. ordets urspr. bet.] om parti av bålen (bröst, mage o. d.): kraftigt framskjutande l. välvd; svällande. Hafva hög mage. Sahlstedt 330 (1773). Högt bröst. Bellman (SVS) 1: 215 (1790). De höga brösten stå ut såsom sköldbucklor öfver en smal midja. Levertin 11: 154 (1903).
b) [jfr fr. haut relief, it. alto relievo] i fråga om reliefartad upphöjning: starkt upphöjd. Hög relief, hautrelief. Detta arbete utföres .. med högt broderi. SthmModeJ 1851, s. 6. Eneberg Karmarsch 2: 710 (1862). TT 1872, s. 135.
3) belägen l. försiggående o. d. (absolut l. relativt) långt uppe l. på visst angivet avstånd i lodrät riktning från marken l. havsytan l. annan utgångspunkt för beräkningen; ofta ss. adv. Högt belägen. Högt upp(e). Flyga högre än vingarna bära (ordspr.; jfr 10). Termometern, barometern står högt (jfr 1 j). The j bynom förläto sigh ther på, at han så högt lågh. 2Mack. 10: 34 (Bib. 1541). Det ähr högh krubba ått lågan häst. Asteropherus 29 (1609; ordspr.). Liggia högt medh Hufwudet. Palmchron SundhSp. 324 (1642). Å bergig ås, der står mitt hus, / Högt öfver skog och sjö. Geijer I. 3: 185 (1811). Flygten (är hos rovfåglarna) hög och snabb. Nilsson Fauna II. 1: 2 (1835). Murband, som högst uppe sammanbindas af rundbågar. Schück o. Lundahl Lb. 1: 103 (1901). De särskilda förhållanden, som råda i den högre atmosfären. 2NF 37: 835 (1925). — (†) Sij, Gudh är högh j himmelen, och seer stiernonar vppe j höghdenne. Job 22: 12 (Bib. 1541). — särsk.
b) om vissa kroppsdelar o. d.: högt sittande l. buren. Höga axlar, skuldror. Högt hårfäste. Min häst .. (blev) skutin twärt igenom nääsan, den han .. bar något högt. Dahlberg Dagb. 108 (c. 1660; uppl. 1912). (Vagnshästar) skola gå med hög nacke, men ej sticka med näsan. TIdr. 1894, julnr s. 14. — särsk. bildl. i uttr. bära huvudet högt, vard. äv. sätta (stundom bära) näsan högt (i vädret), hava en stolt hållning, vara stolt. Wårt Kön (dvs. kvinnorna) är nästan bögt, / Til at sättja näsan högt, / Om eij korszet hieszan klämmer. Brenner Dikt. 2: 52 (1714). Crusenstolpe Mor. 2: 147 (1840). Vid 20 års ålder bär man vanligen sitt hufvud vida högre än vid 60 eller 70. Rudin Afskedsst. 8 (1900). jfr (†): Och kan ingen säija det at iag har huispat hwarken efter then ena heler then andra thet siter min näsa wäl för högt til. Horn Lefv. 86 (c. 1657; rättat efter hskr.).
c) jäg. i uttr. söka högt, högt sök, om jakthunds ”sök” med nosen högt från marken (så att han mera rättar sig efter vinden än efter spåret). Källström Jagt 85 (1850). NTIdr. 1898, julnr s. 40.
d) i uttr. som beteckna en handling som utföres med mer l. mindre höjd l. uppåtriktad hand l. arm o. d. Hög kvart, parad, stöt, ters, se under de enskilda sbst. I högsta hugg, se HUGG, sbst.1 1 d.
e) om punkt l. ställning på en (tänkt) bågformig bana; särsk. i fråga om solens (l. annan himlakropps) ställning på himmeln: (belägen) långt uppe (nära zenit). Bælter JesuH 6: 552 (1760). Solen står redan högt. Lindfors (1815).
f) (i högre stil) i uttr. det höga, förr äv. himmelns höga, (den höga) himmeln, höjden (se HÖJD 3 c); äv. om himmeln ss. Guds boning. Spegel GW 60 (1685). Och Drys två armar ut mot himlens höga sträkte. Browallius Holbg 26 (1744). Gud, .. utrusta oss med kraft ifrån det höga! Nohrborg 938 (c. 1765). Tindrande satt stjernan på det höga. Leopold (1795) i 2Saml. 12: 131. Qvanten Dikt. 22 (1880).
g) (mindre br.) oeg., om fall o. d.: från stor höjd; djup; äv. bildl. Menskligheten lyfts blott till ett högre fall. Franzén Skald. 2: 174 (1828). DN(B) 1932, nr 49, s. 7.
h) oeg., om himmel: som på grund av klar luft o. frånvaro av skyar o. d. gör intryck av att befinna sig långt uppe i rymden; klar; äv. i överförd anv. om luft o. d.: klar; ren. Skön är dagen som vid fjällen / .. månskensqvällen / hög som i Jernbärarland. Tegnér (WB) 3: 87 (1820). Himmelen var hög och rent blå. Lagerlöf Holg. 1: 11 (1906). Hög barrluft. SDS 1924, nr 66, s. 14.
i) [efter motsv. anv. i eng.] språkv. i överförd anv., om vokal: som frambringas med höjd tunga (med jämförelsevis trångt pass mellan tungan o. gommen). Landsm. 1: 84 (1879). Noreen VS 1: 390 (1905). jfr: (Vokalerna) e, i, y, ä, ö kallas höga (lena) själfljud, emedan tungan hålles högre upp i munnen, då man uttalar dem. Hagfors FolkskSpr. 1: 2 (1897).
j) i vissa bildl. uttr. (jfr b slutet). Sätta l. ställa idealet högt. Sikta högt (jfr 10). Ropa l. skrika i högan sky, se SKY, sbst. (Han hade) sigtat högre än vingarne buro. Topelius Vint. I. 1: 284 (1859, 1880). Oaktadt sin cynism, ställde han dock alltid idealet högt. De Geer Minn. 1: 34 (1892). — särsk. i uttr. glädjen står högt i taket o. d., förr äv. i högsta tak, glädjen är mycket stor (o. tar sig högljudda uttryck). Glädjen står i högsta tak. Dalin Vitt. II. 4: 153 (1754). Lifvad af goda dryckesvaror stod glädjen snart högt i tak. De Geer Minn. 1: 262 (1892). jfr: Ölet flödade, piporna blossade, och glädjen stod så högt den kunde under det låga taket. Vallentin London 226 (1912).
k) i sht geogr. o. sjöt. oeg.: belägen långt upp mot norr; ngn gg äv. i överförd anv.: belägen långt söderut. (Den) höga norden, särsk. om (norra) Skandinavien. I högan nord (i sht i högre stil). Detta lähn (dvs. Kajana) ligger högt up i norr. Höpken 2: 96 (1748). Den högsta Nordens inbyggare. Ekelund 1FädH 1: 2 (1829). Jag vet ett land långt upp i högan Nord. Nyblæus Harp. 45 (1846; om Dalarna). Frostbitna stormar i den höga södern. SD(L) 1904, nr 11, s. 4.
a) långt l. längre in i landet o. d.
α) i uttr. högt (högre) upp(e), långt (längre) upp(e) på land l. in i landet o. d. Båten slungades mot stranden och ligger nu högt uppe på land. När Finnarna kommo högt op i Tyskland. SColumbus Vitt. 243 (c. 1678). Fienden war intet lång[t] från Niepern och calmukerne låte see sig wid stranden höger op. KKD 4: 2 (1709). Östergren (1928).
β) betecknande de centralare, ”högre upp” belägna delarna av ett land resp., i överförd l. oeg. anv., om språket i dessa delar o. övergående till att beteckna (det vårdade) riksspråket i resp. länder (jfr 14 d); numera bl. ss. förled i ssgr; jfr HÖG-TYSKA m. fl. (Under extasen) talade hon hög öfverlandsk tyska, tå hon tilförne hade allenast kunnat sitt modersmål thet markiska. Münchenberg Scriver Får. 32 (1725). I den inre höga Orienten träffa vi Sanskrit. Almqvist GrSpr. 17 (1837; motsatt: den yttre eller främre Orientens tungomål, de så kallade semitiska).
b) i fråga om plats, placering o. d. längre in l. fram i rummet o. d.: långt (längre) inne l. framme l. uppe; ofta med särskild tanke på att denna plats är förnämare (jfr 10); särsk. (i sht förr) i fråga om placering (i skolsal o. d.) efter vederbörandes större l. mindre mått av kunskaper o. d. Han blev placerad hög(s)t uppe vid bordet bland hedersgästerna. Gåå nu hans söner i scholan, sittia temliga högt wp. ConsEcclAboP 447 (1660). Patronessan Fänger hade .. satt sig högst i soffan, i den öfvertygelsen att ingen kunde komma, som gjorde henne platsen stridig. Wetterbergh Penning. 39 (1847).
5) [jfr holl. hoog aan l. in den wind liggen, sturen o. d., t. hoch beim wind segeln] sjöt. i uttr. som beteckna kurs l. läge nära vinden: långt upp(e); dikt. Alle dhe anndre örlugsskeppenn vore högre uppe i vinden änn denn andre dagenn. HH 20: 172 (c. 1585). Jakten kastades ett par streck högre i vinden. Runeberg 4: 169 (1833). Högt i lovart syns ett misstänkt segel. Mellin SDikt. 285 (1852). Styra högre kurs. SDS 1896, nr 529, s. 2. Ett fartyg säges ligga ”högt i vind”, när det seglar nära vinden. Därav uttrycket ”icke högre!” varmed en rorgängare uppmanas att ligga mindre nära vinden, ”kom högre!”, o. s. v. SvSeglSkolÅb. 1932, s. 233. jfr (†): (Sören Norby ville) trådza sigh in till en holma, then ther lågh högt vnder wädret. Svart G1 63 (1561).
6) i uttr. två (tre osv.) man högt o. d., eg. i fråga om uppställning: på två (tre osv.) led bakom varandra (jfr DJUP, adj. 2 b); äv.: två (osv.) man i bredd; numera nästan bl. (ngt vard.) oeg.: inalles två (osv.) man, (till ett antal av) hela två (osv.) man. (Nieroth) upstälde sitt folck uti en linea 2 man högt. Nordberg C12 1: 601 (1740). Brudskaran går 2 man högt in til kyrkan, först manfolken, så spelemännen (osv.). Osbeck Lah. 84 (1796). Hela sällskapet, 15 man högt, lägrade sig på gräsbädden. Berzelius Res. 197 (1819). Hedin Front. 129 (1915). Gå tre man högt i ledet. Östergren (1928).
7) i fråga om ton, klang, röst o. d.
a) som ligger långt uppe på tonskalan, fin; gäll; äv. i överförd anv., om not: som betecknar hög ton; om musikinstrument o. d.: som frambringar höga toner. Höga c, se C 3 a slutet. En hög sopran, tenor. Gå högt, dels om melodi o. d.: innehålla höga toner, dels om sångare o. d.: (kunna) frambringa höga toner. Londée Kellner 7 (1739). Bellman Gell. 28 (1793). Envallsson (1802). Åsnan är en dålig sångare, hon begynner alltid för högt. SvOrdspråksb. 96 (1865). Den vackra kontrasten mellan höga violiner och flöjter i lägre registret. Norman MusUpps. 6 (1880, 1888). Hans .. barytonröst .. eger .. i det högre registret ljus färg. 2NF 37: 582 (1925). — särsk. i bildl. uttr. Sjunga ngns lov, berömma ngn i höga toner. SvSkämtl. 118: 41 (1919).
b) kraftig, stark, högljudd, ljudlig; fullt hörbar, icke dämpad. Tala, sjunga, ropa, skratta, snyfta, gråta högt. Tala (osv.) med hög (och ljudlig) röst. Med högan röst (ålderdomligt). Tala inte så högt! Högre! (uppmaning till talare som är för lågmäld). Läsa högt, dels: läsa med ljudlig stämma, dels: vid läsning värkligen uttala orden (fullt hörbart), motsatt: läsa tyst resp. viskande. Tänka högt, (ofrivilligt) uttala sina tankar hörbart. Upp. 10: 3 (NT 1526). (De) woro sångare medh koppar cymbaler at klinga högdt. 1Krön. 15: 19 (”16”) (Bib. 1541). Tå ropte han thet högste han årkade. Svart G1 51 (1561). Jag skulle så gerna läsa högt för friherrinnan, om jag viste någon bok i hennes smak. Almqvist AmH 1: 189 (1840). Vårt land, vårt land, vårt fosterland, / Ljud högt, o dyra ord! Runeberg 2: 3 (1847). Det höga talet skiljer sig från det hviskade endast genom ljudningen. Aurén Ljudl. 32 (1869). Herrlin Minnet 87 (1909). — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. tala högt o. d., övergående i bet.: tala oförtäckt, i oförtäckta ordalag, oförbehållsamt lägga i dagen sin mening. Schönberg Bref 3: 352 (1778). Man talar ej högt vid Despoters Hof. Kellgren 3: 207 (1792). Weste (1807).
β) (numera knappast br.) bildl., i uttr. hava l. taga högsta ordet, hava osv. det avgörande ordet, (vilja) vara den bestämmande; jfr 10 e. Posten 1769, s. 910. Så blef Johnson .. en Tyran i umgänget; som allestädes tog högsta ordet. LBÄ 14—15: 62 (1798). Hvem talar sanningen af hjertat? Icke alltid den, som vill hafva högsta ordet. Wallin Rel. 4: 460 (1834).
c) [med utgångspunkt i a] (†) språkv. i fråga om accent, dels: tryckstark, starkt betonad, dels, särsk. i uttr. hög ton l. accent, om akut accent, akut, enstavighetsaccent. Alle the Stafwelser som långsamligen, och medh en hwasz eller högh Thon vthsäyas, the äre långe. Arvidi 28 (1651); jfr a. I Svänskan hafve vi icke mer än ett slags ton, som kan kallas skarp eller hög (acutus). Hof Skrifs. 130 (1753). Hvarje stafvelse, som har accent, den må vara hög eller låg, är lång. Svedbom SvSpr. 174 (1824). I anföra har an låg accent (gravis), för hög (akut). Rydqvist SSL 1: 391 (1852). Hög ton .. är lifligare, innehåller en starkare tryckning (än gravis). Därs. 4: 211 (1868). Hög accent, akut, entrycksaccent. LoW Inl. 261 (911).
8) om färg: lysande, bjärt, klar, stark; jfr 15 a. Rudbeck Atl. 3: 408 (1698). Rothgylden .. Är en silfvermalm af högre eller lägre röd färg. Wallerius Min. 310 (1747). Hvarje färgart kan genom olika intensitet af färgämne hänföras till Dunkel, Hög, Ljus och Blek. VetAH 1813, s. 100. Hög ansigtsfärg. Löwegren Hippokr. 1: 565 (1909). — särsk.
a) om rodnad: stark. Hennes bruna kinder voro färgade af hög rodnad. Rydberg Sing. 7 (1857, 1865). (†) Katrina rodnade högt. Fryxell Ber. 3: 240 (1828).
b) i överförd anv., om föremål: som har hög färg; numera bl. i uttr. hög i (äv. till) färgen, förr äv. hög av färg. Warandes Kopparen Miuk som Sölfwer, och hög aff Färga. OSPT 1687, nr 29, s. 7. Urinen är .. mehra blek än Hög till Färgen. HdlCollMed. 10/6 1742. Hur' gullgul, hög och skön är hennes (dvs. siskans) minsta fjäder! Bellman Gell. 113 (1793). Selim mumsade och åt, hög i färgen efter det utståndna blåsvädret. Lindqvist Herr. 20 (1917).
9) i fråga om tid.
a) som är nära höjdpunkten l. kulmen o. d.
α) [möjl. eg. överförd anv. av 3 e] betecknande tid (på dygnet) som ligger långt fram l. midt på dagen (då solen står högt), äv. på l. i natten; numera bl. i uttr. högt (upp) på dagen, ävensom (bygdemålsfärgat) höga dagen, högsta natten o. d. Widh högan middagh, när tolff slår. LPetri KO 85 a (1571; äv. i hskr. 1561). War th[et] wm högia middagztidh. SkrGbgJub. 6: 333 (1594). Dhet war högt på dagen. KKD 5: 150 (1710). Nu köra .. (rymmarna) en half mil .. sen var det höge dagen, så de torde inte åka längre. Bondeson MVK 163 (1885, 1903). De fick lov att vara ordentliga, för annars blev inte drömpannkakan färdig före högsta natten. Lagerlöf Liljecr. 102 (1911).
β) (mindre br.) om säsong, stundom äv. årstid, betecknande en tidpunkt långt fram mot midten, då säsongen osv. är vid sin kulmen (jfr 15); jfr HÖG-SOMMAR, -SÄSONG. Snö-drifvorne .. smälta .. mera inunder (än ovanpå) i högsta sommar-tiden. Hülphers Dal. 233 (1762). I vår högsta sommar går solen så högt, at (osv.). GFGyllenborg Vitt. 1: 208 (1786, 1795). Det är högsta säsongen nu för Capri. Edgren ESkr. 1: 159 (1889). jfr: Nu (på hösten) är årets högsta tid, / hösten tömmer sitt horn. Karlfeldt Hösth. 115 (1927).
γ) [efter motsv. anv. i t.] i sådana uttr. som det är hög tid, äv. (på) högsta tiden l. högt l. högst på tiden, förr äv. det är den höga tiden, tiden är långt framskriden l. snart ute, det är mycket sent, det är på tiden (att osv.), i sista ögonblicket; äv. (föga br.) i hög tid, i sista ögonblicket, icke (ett ögonblick) för tidigt. Som och då war then höge tiden ther thill. Brahe Kr. 45 (c. 1585). Nu är sannerl. hög tijd att jag tijna råd försöker. AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 114. Denna lilla bok har kommit i hög tid. Samtiden 1872, s. 364. Det var på högsta tiden hjelp kom. Wigström Folkd. 1: 142 (1880). Det var då högst på tiden. Benedictsson Ber. 43 (1885). Blomberg Överg. 166 (1915).
b) om ålder: långt framskriden, representerande ett stort antal år o. d. (jfr 12); förr äv. i överförd anv. om person, i uttr. vara hög till åldern l. av åren, vara gammal. I högha Ålderdomen. Schroderus Os. III. 1: 366 (1635). Jagh är högh till ålder. RP 10: 443 (1644). Then nu skal läggias ned (i graven) war eij så hög af Åhren. Runius Dud. 2: 128 (1712). (Vi) hoppas .. alla att uppnå hög ålder. NDA 1913, nr 122, s. 3. (†) Hans ålder medlertid til höga år var skriden. LBÄ 11—13: 198 (1798).
c) om gången tid: (liggande) långt tillbaka, fjärran; numera nästan bl. i uttr. högt upp i tiden (medeltiden, forntiden, förr äv. ålderdomen) o. d. Porthan 5: 331 (1793). Grekernas egen historia .. begynner temligen högt upp i ålderdomen. Leopold 6: 104 (1803). Man börjar .. att sätta flera af .. (de första orientaliska översättningarna av GT) temligen högt upp i tiden. Reuterdahl InlTheol. 170 (1837). Skara var högt upp i medeltiden odlingens hufvudsäte i Vestergötland. Rydqvist SSL 4: 159 (1868). Wieselgren Bild. 218 (1889).
10) i fråga om rang, värdighet, anseende, betydelse o. d.
a) i fråga om samhällsställning, rang o. d.: långt uppe på rangskalan o. d.; tillhörande samhällets övre lager, förnämlig(are än andra); upphöjd; som med hänsyn till rang, värdighet, makt o. d. står över l. är för mer än andra l. som på grund av börd, förtjänst l. ställning o. d. har stor(t) makt l. anseende; maktägande; i pl. om personer ofta substantiverat. En högt uppsatt person. De högre (samhälls)klasserna. De högre stånden, eg. i fråga om förh. under ståndsriksdagens tid: adel o. prästerskap; äv. allmännare, om de förnäma, de högre samhällsklasserna. Högt huvud, se HUVUD 4 b α δ'. Högsta hönset, se KORG. J ære .. then wij haffua högt wpsath. G1R 2: 96 (1525). The höge Potentater. Svart G1 57 (1561). Hos the högre och i mongt hof går thet ock offta .. ganska syndigt til. Swedberg SabbRo 304 (1689, 1710). Jag umgicks .. i Stockholms högsta sällskapskretsar. De Geer Minn. 1: 63 (1892). De högre ståndens kultur. Nilsson FestdVard. 15 (1925). (†) Mången gifuer sigh tyttel godh, / Som han wore af furstligt blodh, / Till thz han högt befrya (dvs. gifta sig) kan. Asteropherus 6 (1609). — särsk.
α) i uttr. hög(a) och låg(a) o. d., förr äv. hög och nedrig, högre och nedre o. d.; ofta substantiverat. Alle dandemen högha oc laaga. G1R 1: 31 (1521). Högre eller nidrigere ständer. RA I. 2: 35 (1561). Alle Ständer .., / Höghre och nedhre. Prytz OS H 4 a (1620). När Evangelium och Epistelen läses, .. skal hela Församlingen, Man och Qwinna, hög och låg stå upp. Kyrkol. 2: 12 (1686). Hon var .. allas gunstling, högas som lågas. Ljunggren Ber. 19 (1880, 1892). — jfr (†): Alla hennes majestäts betiänter både aff högt och lågt. Ekeblad Bref 1: 165 (1652; rättat efter hskr.).
β) i fråga om steg på rangskalan o. d. inom kår, ämbetsvärk, läroanstalt, ordenssamfund o. d.; särsk., i sht i komp. o. superl.: som innehar l. betecknar en övre l. överordnad l. förnämligare ställning i förh. till andra resp. den mest överordnade osv. ställningen; övre resp. överst(a). Hög (militärisk) grad. Högsta befälet. Eleverna i högsta klassen. Pred. 5: 7 (Bib. 1541). Konungen i egenskap af Högste Befälhafvare öfver Krigsmagten til Lands och Sjös. RF 1809, § 7. Officerare som äro benådade med fullmakter å högre grad i arméen, än den de vid regementet innehafva. TjReglArm. 1858, 1: 152. Han var .. hög frimurare. Ödman VårD 1: 45 (1884, 1887). För inträde i de s. k. ”högre” fakulteterna fordrades preliminärexamina, som skulle avläggas inför den filosofiska fakulteten. GCederschiöld i 1LundagKron. 43 (1918). — särsk. om domstol o. d.: överordnad i förh. till annan domstol osv. Högsta domstolen (o. d.), se DOMSTOL 3 a. Appellera, (dvs.) wedia, skiuta sig til högre rett. Swedberg Schibb. 250 (1716). Dömma i högsta instantien. Nordforss (1805). Högsta förvaltningsdomstolen. FFS 1918, nr 74, s. 22.
γ) om (person tillhörande) överhet o. d.; särsk. om furstlig person. Höga vederbörande, se VEDERBÖRANDE. På högre (högsta) ort, förr äv. ställe, se ORT, STÄLLE. Högre (högsta) hand, se HAND 6 i. Den höge gästen, resanden; utställningens höge beskyddare, om furstlig person. Höge öffuerheeten. OxBr. 5: 15 (1612). En viss hög person (dvs. konungen). SöndN 1862, nr 14, s. 1. (Prins Alberts) höga gemål, drottning Victoria av England. Hagberg VärldB 23 (1927).
δ) i överförd anv., om sak, handling, egenskap o. d.: som tillhör l. har avs. på högtstående (särsk. furstlig) person; furstlig, kunglig osv. (Ngns) höga person, i egen hög person (jfr β'), se PERSON. Carl IX Cat. B 1 b (1604). Stiernhielm Cup. 13 (1649, 1668). På Drottningens höga befallning. Tessin Bref 1: Föret. 2 (1756). Drottningen .. behagade .. hugna denna orten med sin höga och nådiga härvarelse. Crælius TunaL 106 (1774). Med Hans Kongl. Maj:ts höga vetskap och samtycke. SuccOrd. 1809, § 1. Topelius stod under hög protektion. Lagerlöf Top. 338 (1920). — särsk.
α') (numera i sht skämts.) i uttr. med högst egen hand, högst egenhändigt o. d., eg. i fråga om furstlig person; vanl. (skämts.) med avbleknad bet.; jfr β'. Fru von Fouqués manuscript af högst egen hand. Atterbom Minn. 266 (1817). Detta bestyr verkställde herrn själf tid efter annan med högst egna händer. Hillman SpNov. 100 (1896).
β') (i sht skämts.) med avbleknad bet., oeg. l. ironiskt, utan hänsyn till vederbörandes sociala ställning (jfr α'). I egen hög person, se PERSON. En som går och spasserar för sit egit höga nöje. Eurén Kotzebue Cora 8 (1794). Att täta plundrings- och ströftåg med informatorns höga begifvande företogos. Ödman UngdM 1: 21 (1862, 1881). Levertin 10: 180 (1905).
γ') (†) om (tyg till) klädedräkt o. d.: som anstår högtstående personer, fin. Wij .. hafwe latit förbiudhe dhe höge drächter som nu uthi wår Stadh Stockholm aff gemene qwinfolckz personer brukes. Stiernman Com. 1: 338 (1585). OxBr. 1: 3 (1612).
δ') om levnadsstandard o. d., eg.: som tillhör l. tillkommer ”de höga”; fin; överdådig; ofta med klandrande bibet. Leva högt. Höga levnadsvanor. Landsm. VIII. 2: 34 (1891). Vi .. föra ett högt lif. Lindhé Ledf. 51 (1903). ”Hög diet”, middagsätande o. d. LbKir. 2: 640 (1922). (†) Höga seder. Nordenflycht QT 1745, Dedik.
ε') [efter t. die hohe jagd, hochwild] (†) jäg. i uttr. (den) höga jakten, den för de högtstående (särsk. furstliga personer) förbehållna jakten; äv. i uttr. högt vildt, om för denna jakt förbehållet vildt; jfr HÖG-DJUR, -VILDT. Jagande och skjutande (å rusthållshemman) förbjudes alldeles .., särdeles på de orter, som högt wildt wanligt pläga wara. LMil. 1: 48 (1680). Vildsvinet .. räknas till ”höga jakten”. Jäg. 1897, 2: 151.
b) övergående i bet.: upphöjd över det jordiska, överjordisk, gudomlig, himmelsk; särsk. om Gud l. gudom; ofta i komp. l. superl.; särsk. (i religiöst spr.) substantiverat i uttr. (Gud) den högste. Han behandlades nästan som ett högre väsen. (Jesus) skall wardha myndogh och kallas then högstes son. Luk. 1: 32 (NT 1526). De höge / Blicka till jorden ner. Stagnelius (SVS) 3: 75 (1817). Höga Majestät! vi alle / För dina fötter nederfalle. Ps. 1819, 3: 1. Herren den Högste. Därs. 424: 1. Han har offrat åt de högre makter, / åt ljusets makter, hvad han bäst kan ge. Tegnér (WB) 3: 106 (1820). Kärleken i en högre verld är en kärlek emellan själar. Franzén Pred. 1: 131 (1841). Det Högsta Väsendet eller Gudomligheten. Boström Propæd. 41 (c. 1865). Bergman JoH 190 (1926). (†) Huad haffuer iach medh tich göra Jesu höxte gudz son? Mark. 5: 7 (NT 1526). — särsk. i överförd anv.: som tillhör l. har avs. på högre väsen, särsk. på Gud; gudomlig, himmelsk. En högre ingivelse. (Människosjälen) Irrar i lifvets natt, från sitt höga, sitt himmelska ursprung. Stagnelius (SVS) 3: 68 (1817). (Det) syntes .., som en högre hämnd förföljde dessa eröfrare af Peru. Ekelund NAllmH 1: 10 (1833). Hans sinne är vänt mot det högsta. Auerbach (1909). jfr (†): Gudh .. hafuer .. vphögdt folkit thå the fremlingar woro vti Egypti land, och fördt them ther vth medh höghom arme. Apg. 13: 17 (NT 1526). Jsraels barn, huilke .. woro genom högha hand vthgångne (ur Egypten). 2Mos. 14: 8 (Bib. 1541). Anm. I Bib. 1917 har hög på dessa ställen utbytts mot: upplyft; jfr 3 b.
c) i sht log. i fråga om indelning i kategorier: som omfattar flera mindre kategorier, större, vid(sträckt)are; i komp. l. superl. Det begrepp, som begriper under sig ett annat, kallas i hänsigt till det sednare ett högre. Tuderus Kiesewetter 28 (1806). Öfverterm(en) .. (är) i allmänhet den högre och vidsträcktare föreställningen (det Allmänna). Borelius Log. 40 (1863). Bergqvist Fråg. 51 (1898).
d) allmännare, i fråga om uppskattning, värde(sättning), anseende o. d.
α) i uttr. som beteckna stor uppskattning, ynnest, ära o. d.; stundom äv. anslutande sig till 12 o. 15 g. Sätta (förr äv. hålla), värdera, (upp)skatta (förr äv. räkna) ngn l. ngt högt. Ha höga tankar om ngn l. ngt. Åtnjuta högt anseende. Stå högt hos ngn. Stå högt i gunst, förr äv. vara högt i tycke hos ngn. Stå i hög kurs l. högt i kurs (hos ngn), se KURS. Sätta högt pris på (ngn l. ngt), se PRIS, n. Gudh .. haffuer reknat henne (dvs. människan) högt. OPetri MenSkap. 7 (c. 1540). J wete icke huru högdt han är achtat. Jes. 2: 22 (Bib. 1541). Höcht ährade patron. OxBr. 6: 318 (1636). (Hon) war .. hos allom högt i Tycke. Runius Dud. 2: 95 (1698). Jag tänker icke så högt om mig sielf, at (osv.). Berch Hush. Föret. 1 (1747). En högt ansedd odalman. Nilsson FestdVard. 38 (1925). Hagberg VärldB 93 (1927).
β) om vitsord, betyg o. d.: betecknande hög värdesättning av ngns kunskaper, förmåga o. d. Han fick högsta betyget. Lystnad efter höga betyg. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 27. Examen med högt vitsord i moderna språk. SFS 1920, s. 1532.
γ) som är för mer än andra l. annat; förnämlig; stundom äv. allmännare, med anslutning till 15. Det högsta goda. Högsta rätt är största orätt, och moste Nåden wara med rätten. DomRegl. mom. 10 (c. 1540). Hwad kan wara högre och större, än at upfödas i Gudzfruchtan. JReenstierna (1687) hos Columbus BiblW a 2 b. Filosofien antages allmänt vara .. den högsta vetenskapen eller vetenskapen om de yttersta grunderna för allt gifvet. Claëson 1: 5 (1857). Ingen känner det moraliskt onda, som ej vet, att det är långt högre än det sinliga. Nyblæus Forskn. 2: 553 (1881). — särsk.
α') (†) om helg o. d.: stor; i superl. om helgdag: förnämst, störst. En högh helg tilstunder. RA I. 3: 423 (1594). (Vargen släpades) in uti ena bod, at ther ligga öfwer högsta helgdagarna. Broman Glys. 3: 245 (c. 1730).
γ') (†) i uttr. höga altar(et), högaltaret. OPetri Kr. 148 (c. 1540). Släpper man dhen Onde i Kyrkian, så wil han på höga Altaret. Grubb 405 (1665).
δ') (†) övergående i bet.: högtidlig, festlig; i uttr. högt tillfälle. Kongl. Maj:t förunnar vid detta höga tilfälle (dvs. kröningsfesten) dem, som utur Riket .. afvikit, frihet .. at komma åter i Riket. PH 5: 3111 (1751). 1VittAH 3: 298 (1780).
e) i fråga om betydelse, vikt, värde o. d.
α) om angelägenhet, ärende o. d.: av stor vikt l. betydelse, viktig, betydelsefull; numera bl. i sådana uttr. som de högsta angelägenheter o. d. Svart G1 128 (1561). När .. (de svenska o. ryska underhandlarna) tilhopa komma skal bliffua handled om Kexhålm och andra höga ärender. SvTr. V. 1: 64 (1590). När några höga saker i academien förefalla. Annerstedt UUH Bih. 1: 230 (i handl. fr. 1625). Statens högsta angelägenheter. BEMalmström 7: 406 (1845).
β) (†) om skäl l. orsak: tungt vägande, stor; i superl.: förnämst, främst. RA I. 1: 516 (1547). Ständerne .. hafwa mehr änn högh Orsak nogh, att tacka den Aldrahögsta Gudh. RARP 1: 50 (1627). Humbla Landcr. 8 (1740).
γ) om vikt, betydelse o. d., närmande sig 15: stor. Ett språk (är) af vida högre betydelse än något af de verk, som blivit på detta språk författade. EHTegnér i Ydun 1870, s. 78. Af högsta vikt för kyrkans framtida bestånd. Schück o. Lundahl Lb. 1: 111 (1901). jfr (†): I den allmänna sammanlefnaden spelar välviljan en hög rol. Livijn 2: 270 (1834).
δ) (†) om fel, brist, brott, last o. d.: svår, grov. Höge lijfzsaker. G1R 29: 730 (1560). Afguderi, dråp .. och andre höge laster. RA I. 2: 61 (1562). Som Olof Åberg, giort sig skyldig til andra höga måhl, ty blif(ve)r han .. i råstugufängelset förvarad. VRP 12/9 1729. Högre brott, som förräderi, rån (osv.) .. kunde ej .. med böter förlikas. Dalin Hist. 1: 206 (1747). Förnögd at intet högre (hava) felat. Bellman Gell. 26 (1793).
ε) (†) i fråga om tolkning av ngt, i sådana uttr. som upptaga ngt i en hög mening, inlägga stor betydelse i ngt; uttyda ngt till det högsta, inlägga största möjliga betydelse i ngt. Hwadh således talas (på riddarhuset, bör) .. icke .. till dett högsta vttydes. RARP 1: 141 (1631). (Han) vptogh .. Legaternas tilbudne Löfften vthi een högh Meening. Schroderus Os. III. 2: 107 (1635).
11) [utvidgad anv. av 10 a] (numera bl. vard.; se dock b) högdragen, högmodig, stolt, ”överlägsen”; äv. (vard.) i uttr. vara hög av sig. En toligh ande är bätre än en högh ande. Pred. 7: 9 (Bib. 1541). Konungen .. hade en hög och tråtzig upsyn. Ehrenadler Tel. 76 (1723). Hög emot de förnäme, lät han aldrig underordnade känna tyngden af sin öfverlägsenhet. Crusenstolpe Mor. 6: 159 (1844). Vi tyckte alla, att han var ”så snäll och treflig” och ej så der ”hög” af sig, som de andra. Ödman StudM 10 (1888, 1891). — särsk.
a) i vissa numera obr. uttr. (jfr b). All högh öghon skola förnedhrat warda. Jes. 2: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: människornas högmodiga ögon). Orsaken (till strider mellan riken) består i thet högha Modhet, at ingen wil räkna then andra sin Jämlijka, myckit mindre Öfwerman. Palmchron SundhSp. 338 (1642); jfr HÖGMOD. Jupiter hög af mod, wil sig för hin yppersta dyrckas. Stiernhielm Fred. 1 (1649). Stolt och högh til modz. Dalius Valet. A 1 a (1681). (Sv.) Högt sinne, (lat.) Animus elatus. Sahlstedt (1773).
b) (fullt br.) i uttr. (taga sig, anslå, äv. tala i, förr äv. ur en) hög ton, förr äv. (tala ur) hög stämma, (tala osv. i) högdragen, (själv)säker, överlägsen (äv.: bestämd) ton; (föra ett) högt språk, högdraget osv. språk; stundom med anslutning till 7 a, b. Dalin Arg. 1: 71 (1733, 1754). Svaret blef .. gifvet i lika hög ton. Lagerbring 1Hist. 1: 105 (1769). Nu ville hon tala ur en högre ton. Chenon Heywood 2: 72 (1773). Grefve Woronzoffs höga språk hade retat det Engelska kabinettet. Wirsén i 2SAH 61: 89 (1884). Den nyss så godmodige och försynte mannen anslog rentav en hög ton. Siwertz Varuh. 229 (1926).
12) om antal, summa, valör, storleksgrad, värde o. d.: större än det vanliga, över medelmåttan; stor, ansenlig; om siffra l. nummer o. d.: som betecknar ett stort antal l. talvärde, långt uppe i nummerföljden, stor; om pris, anbud, avgift, fordran o. d.: som representerar ett stort belopp l. värde, ansenlig, dryg, dyr; om vikt: stor, tung; ss. adv.: på l. till en nivå (i ett prisläge o. d.) som representerar ett stort antal l. värde osv. Hög ersättning, lön, pension, inkomst, förtjänst, affärsvinst. Högsta vinsten på lotteriet. Hög avgift, skatt, tull, ränta, hyra. Höga böter (jfr c). Hög växelkurs. Sedlar, obligationer av hög valör. Höga priser. Hög prisnivå. Varorna stå i högt pris l. stå högt i pris. Högt taxeringsvärde. En högt taxerad fastighet. En hög livförsäkring. Han var högt livförsäkrad. Fastigheten är högt belånad. Spela med hög poäng. Hans lottsedel har ett högt nummer. Gå högt, (i sht vid auktion o. d.) dels: gå långt (i sina anbud), bjuda (l. följa med i buden till) en stor summa, dels om vara l. pris o. d.: bliva dyr. Jag går hur högt som helst, betalar hur mycket som helst. Ställa höga krav på ngn. Skatten war i konung Erics tijdh altt för höögh. OPetri Kr. 169 (c. 1540). Efter högsta bud uppå auction. Förordn. 19/9 1723, s. 4. De högt uppdrifna daglönerna. Samtiden 1873, s. 1. Buschmännen i södra Afrika hafva intet högre räkneord än två. UVTF 26: 84 (1880). Högsta vigten för postförsändelse. Geijer Postförf. 94 (1880). Hög rabatt. Hellström Lekh. 248 (1927). (†) Jngen gøre høgre geld æn hans godz ræck[er] til at betala m[edh]. OPetri Tb. 328 (1527; uppl. 1929). — särsk.
a) i vissa numera obr. uttr. som beteckna att ngt kostar l. belöper sig till en stor summa, t. ex. draga, gå åt, kosta, löpa högt; högt köp, högt pris. Gierder .. som dragha fast höghre än til xij (dvs. tolv) öre på mannen. G1R 8: 30 (1532). Vdi same skipz bygningh är förhögtt gått oth. Därs. 24: 566 (1554). The Summor wäl kunde löpe så högt, / Ett Furstendom man wäl kunde köpt. Svart Gensv. H 5 a (1558). När dyr tijdh är, .. så kosta .. alla huusnödtorffter högre. Rudbeck Bref 53 (1670). Allmogen (hade) ej blifvit utblottad genom högt saltköp allena. Chydenius 222 (1765). Chenon Heywood 2: 5 (1773; bildl.).
b) i uttr. högst l. på sin högsta höjd (se HÖJD), förr äv. i l. på l. till l. åt (det l. sitt) högsta l. till högst l. som högst l. i högsta grad (se GRAD, sbst.1 2 b γ), inskränkande, för att beteckna ngt ss. maximum l. ss. det mesta möjliga l. tänkbara l. medgivna o. d.: på sin höjd; icke mera än; icke över. G1R 2: 192 (1525). Wårt lijff warar siwtiyo åår, åt högsta ottatiyo åår. Psalt. 90: 10 (Bib. 1541). För 26, 27 eller högst 28 richsdaler skippundet. RP 6: 6 (1636). Till Tree eller fijra Tunnor (säd) till högst. VDAkt. 1674, nr 58. Rinman 2: 906 (1789: på sitt högsta). I Levanten .. är man till det högsta 20 år, då man uphör at vara yngling. Ödmann StrFörs. 1: 80 (1799). 10 eller i det högsta 14 mil. Lindfors (1815). Herresäten, hvilkas innehafvare .. på det högsta till namnet erkände en öfverhet. Ekelund NAllmH 1: 137 (1833). Vi uppskattade min fars efterlämnade förmögenhet till högst 50,000 r:dr b:ko. De Geer Minn. 1: 107 (1892).
c) om straff o. d.: dryg, sträng; äv. (numera knappast br.) i uttr. straffa ngn högt, straffa ngn strängt. Han fick ett mycket högt straff. Vij .. haffue .. wid högsta straff lijff och godz wedheruarat them at (osv.). G1R 7: 175 (1530). The .. blifve .. högre straffade, än theris brutt krefvie. RA I. 1: 267 (1540). Lindfors (1815).
d) spelt. om spelkort: av hög valör; om färg (i sht i komp. o. superl.): som (vid poängberäkning, bud osv.) har högt (högre osv.) värde. Han satt med höga kort hela kvällen. Spela ut (sitt) högsta kort i kortaste färg. BeskrLombreSp. 6 (1757). Veta .. huru höga kort af hvarje färg äro ute. Düben Talism. 3: 22 (1817). Hon .. förklarade klöfver för högsta färgen. Almqvist AMay 43 (1838; i vist). Lundgren Koppel 18 (1923).
e) om spel (med kort, tärning osv.): som spelas om stor insats; i uttr. högt spel äv. bildl.: djärvt, riskabelt företag, varvid stora värden stå på spel. Spela högt. Mont-Louis FrSpr. 282 (1739). Snart var han inbegripen i en temligen hög rams eller kille. Knorring Cous. 2: 44 (1834). (Armfelt) kunde hafva kommit att spela ett högt och farligt spel om Sveriges sjelfständighet och ära. Tegnér Armfelt 2: 305 (1884). De fortsatte med écarté och spelet blev mot Stellans vilja högt. Siwertz Sel. 2: 21 (1920).
f) om tryck, fart, värmegrad o. d.: stor; ansenlig, betydlig; om puls: hastig. Hög temperatur, feber. Högt blodtryck. HdlCollMed. 10/6 1742 (om puls). JernkA 1821, s. 357. Högt lufttryck. UVTF 28: 11 (1881). Vagnen är byggd och avvägd för de höga hastigheternas påfrestningar. SDS 1928, nr 51, s. 3.
13) i fråga om utvecklingsgrad l. kvalitet o. d.: till l. i ansenlig grad av utveckling l. fulländning; som representerar en (mycket l. mera) utvecklad ståndpunkt, som står över l. är mera utvecklad än andra l. det vanliga l. medelmåttiga; (mycket l. mera) utvecklad, kultiverad. Stiernhielm Arch. C 2 a (1644). Att vilja inplanta en lika hög smak hos alla medborgare, är en fåkunnighet. Chydenius 38 (1765). De som nått det högsta i konsten. Tegnér (WB) 4: 178 (1822). Såsom skriftställare står .. (Cederhjelm) ganska högt. Malmström Hist. 1: 345 (1855). (Ideografi) finnes .. mer eller mindre högt utvecklad. Noreen VS 1: 15 (1903). — särsk.
a) om djur l. växt: som befinner sig på ett högt l. (mera) framskridet utvecklingsstadium, (mera) utvecklad; i ä. tid snarast anslutande sig till 10. Högt stående djurarter. De högre djuren. Berlin Lsb. 33 (1852). Vextrikets högsta och lägsta former. Agardh Vextsyst. 86 (1858). En fisk .. är ett fullkomligare, högre djur, än ett ostron. Thorell Zool. 2: 1 (1861).
b) [jfr eng. high class, quality] (i fackspr., i sht handel.) om kvalitet, ”märke”, ”klass” o. d.: mycket god, fin, förnämlig. Höga kvaliteter (av kostymtyger). GbgMP 1918, nr 256, s. 9. Margarin .. av fabriks högsta märke. SFS 1920, s. 35. En säregen naturfilm av hög klass. SvD(A) 1928, nr 3, s. 11.
c) (i vissa kretsar) idrott. o. sport. i uttr. (i) hög form o. d., (i) utomordentlig ”form” (se d. o. I 8). IdrBl. 1924, nr 37, s. 8. DN(B) 1924, nr 175, s. 9.
d) om lärdom, begåvning o. d.: förr äv. förstånd: stor, djup; ss. adv.: mycket; djupt; stundom med mera allmänt förstärkande bet., närmande sig 15. En högt begåvad man. G1R 10: 106 (1535). Högt vplyste Andar. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). När tu .. kommer til högre Förstånd. Dens. Herc. 143 (1658, 1668). Hög Lärdom. JAndersin (1689) hos Lucidor (SVS) XV. De riksdagens ledamöter som anses innehafva högsta sakkunskap i militära frågor. Samtiden 1872, s. 410.
e) i fråga om undervisning, studier, utbildning l. vetenskap, examen o. d. (oftast i komp.): som ligger över det elementära planet, som innebär l. kräver ett större mått av kunskaper; särsk. i fråga om undervisning osv. utöver ramen för folkskolans värksamhet; om skola l. annan utbildningsanstalt (numera nästan bl. i komp.): som meddelar dylik undervisning osv. Hög(re) bildning, utbildning, undervisning. Högt bildade personer. Högre allmänt lärovärk. Högre flickskola. Högre folkskola. Högre lärarinneseminarium, för utbildning av lärarinnor för högre flickskolor o. därmed jämställd undervisning. Högre matematik, geometri. En hög examen. Den högre skolan (ridk.), se SKOLA, r. l. f. Thyselius Bidr. 85 (1623). Högre studier. Rudbeck Bref 13 (1662). Den högre odlingen. Beskow i 2SAH 30: 206 (1857). En man af hög humanistisk bildning. De Geer Minn. 1: 114 (1892). Den högre mejeriskolan. DN 1894, nr 8897 B, s. 1. Högre postexamen. Döss o. Lannge (1908). — särsk. (†) i uttr. hög skola, äv. akademi, högskola, universitet; äv. allmännare: högre skola. Studenter, som .. vtann rijkes vdi the höge Scholer läre och studere. G1R 16: 504 (1544). Tegel G1 1: 3 (1622). (Bolinus' föräldrar) blifwe .. beweckte, honom uthi åthskelige Scholer och höga Academier bådhe uthan och innan Landz att hålla. Bolinus Dagb. 8 (c. 1680).
f) (numera föga br.) i överförd anv.: som kräver stor begåvning l. stora kunskaper, som ligger över vanlig fattningsförmåga; svårfattlig; (alltför) lärd. Sådana kundskap är migh .. förhögh, iagh kan icke begripat. Psalt. 139: 6 (Bib. 1541). Humbla Landcr. 84 (1740). Dalin (1852). Auerbach (1909).
14) höjd över det vanliga l. triviala l. jordbundna, upphöjd; ädel; sublim. Högre intressen. Höga motiv, syften, ändamål. I högre mening. Det som är högt för Miltons Landsmän, är underligt och öfverdrifvit för Voltaires läsare. Kellgren 3: 244 (c. 1780). Bergklint MSam. 1: 246 (1781). (Vi) talade om höga och doktorala ting. Engström 12Bok 86 (1919). — särsk.
a) om sinne(lag), karaktär, moral, tanke, känsla o. d.: upphöjd, höjd över det vanliga l. triviala l. över allt lågt och småaktigt, storsinnad, ädel; om person: som har dessa egenskaper. En högh ande wardt funnen j honom. Dan. 5: 12 (Bib. 1541). En ren själ, .. som var för hög att bruka förställning. Rosenstein 1: 16 (1780). Denna höga känsla af kärlek för Fosterlandet. Kellgren 3: 215 (1793). Höga, rena tankar. Beskow i 2SAH 30: 233 (1857). Besynnerligt nog tycks moralen vid .. spelbordet vara betydligt högre och finare än moralen på slagfältet. Bergman JoH 91 (1926).
b) närmande sig bet.: vördnadsvärd, vördnadsbjudande, helig (se d. o. 3); ofta i förb. hög och helig. Svärja vid allt som är högt och heligt. Stiernhielm Fägn. 87 (1643, 1668). Trampa under fötterna allt, som vårt folk af ålder hållit högt och heligt. VL 1907, nr 100, s. 5. SvD(A) 1929, nr 350, s. 6.
c) om löfte, ed o. d.: som avgives vid det som är högt o. heligt; dyr; kraftig; numera bl. i förb. hög(t) och helig(t) l. dyr(t) o. d. Then spådomen skal honom tyckia falsk wara, han swerie så högt som han wil. Hes. 21: 23 (Bib. 1541). G1R 28: 113 (1558). Höga Eedhar. OMartini Pred. B 3 a (1606). Hvar och en vtaf them bedyrade högt, at (osv.). Humbla Landcr. 78 (1740). Geijerstam LycklMänn. 79 (1899).
d) i fråga om stilnivå: ädel, upphöjd; högstämd; oftast i komp. Högre stil, språk. Een wijsa j höghre Choren. Psalt. 120: 1 (Bib. 1541). Esaias förer (i sina profetior) en hög stil: Amos, som war en fäherde, förer en låg stil. Swedberg Schibb. b 4 a (1716). I obunden form uppträder den högre stilen företrädesvis såsom vältalighet. VerdS 163: 32 (1909). Sylwan (o. Bing) 1: 171 (1910). — särsk. (föga br.) i överförd anv., om författare o. d.: upphöjd i sitt framställningssätt; som diktar i högre stilart. Våra högre skalder. Chydenius 34 (1765). Rosenstein 1: 338 (1809).
e) [efter t. das hohe lied, övers. av hebr. shir hash-shirim, sångernas sång, den yppersta sången; möjl. urspr. anslutande sig till 10] i uttr. höga visan, Salomos höga visa o. d., benämning på en bok i gamla testamentet, innehållande ett antal kärlekssånger som tillskrivas Salomo; äv. oeg. i uttr. hög visa o. d. om annan högstämd dikt l. lovsång o. d. Salomos Högha wijsa. (Bib. 1541). Lijka som Salomo j sinne Höghawijso .. dichtar och siunger .. om ena brudh. FörsprJudit (Därs.). Det allmänna kan höra skilnaden på höga visor och slagdängor. Posten 1769, s. 608. Odödlighetens odödliga höga visa, .. Platons Phaidon. SD(L) 1904, nr 22, s. 1. Kärlekens bakgård har också sin höga visa. Siwertz JoDr. 332 (1928).
15) i allmännare, förstärkande bet., beteck nande intensitet o. d.: kraftig, stark, intensiv; stor; långt driven; ss. adv.: mycket; jfr HÖGELIGEN. I hög(sta) grad. På det högsta, förr äv. i l. för l. till det högsta l. i l. med l. på högsta l. enbart det högsta, mycket intensivt osv., så intensivt osv. som möjligt l. tänkbart. Högst (ss. adv., se k). Spänna bågen (för) högt, se BÅGE, sbst.1 1 b β. Til thes Lekamens, Stats, och Andas höga pracht, / Naturen all sijn Rijkedom har samman bracht. Stiernhielm Fägn. 31 (1643, 1668); jfr a. Wårt Rijkes fromma, / Står nu i Blomma, / Bracht i högste flor. Dens. Parn. 3: 4 (1651, 1668). Hel dig, du högt välsignade! Collan Dikt. 16 (1864). — särsk.
a) om ljus, sken, glans o. d.: stark, intensiv, klar, strålande; äv. mer l. mindre bildl.; jfr 8. HB 2: 342 (1598; bildl.). Pärlan .. lyste fram undan det öpnade skahlet med hög glants. Mörk Ad. 2: 268 (1744). (En konung) Hvars Kronor dubbelt högt af lagrens ära lysa. Kellgren 1: 36 (1786). Högsta ljus på ansiktets varma och handens kyligare karnation. Wettergren GvRosen 147 (1919).
b) [jfr eng. high flavour, fr. haut goût] kok. om smak l. lukt (på matvaror): kraftig; pikant; särsk. om den bismak osv. som är karakteristisk för kött (särsk. av villebråd) som ”hängt” (för) länge. En Soppa aff högh smak. Salé 70 (1664). Hagdahl Kok. 615 (1879). (Köttet får) icke .. vara för gammalt, ankommet eller äga s. k. hög smak, såsom det understundom brukas af folk med förvänd smakriktning. Ribbing BarnFostr. 90 (1892). Östergren (1928).
c) (i fackspr.) om kapacitet o. d.: stor, ansenlig. Hög kapacitet. TT 1890, s. 81. Fröet (av ängssvingeln) har .. hög grobarhet. Hellström NorrlJordbr. 494 (1917).
d) landt. om djurs hull: kraftig. Sjöstedt Husdj. 2: 69 (1862). (Fölstoet lider) vida mindre af själfva fölningen, om det ej är vid för högt hull. HandtvLBl. 1905, s. 138.
e) (ngt vard.) i uttr. i hög grossess, i långt framskridet havandeskap. Hon var i hög grossesse. Atterbom Bref 154 (1825). Selander C15-Dag. 68 (1927).
f) om känsla l. sinnesstämning, önskan, lust, iver, kärlek, glädje o. d.: stark, kraftig, intensiv. Älska ngn högt. Det är min högsta önskan. Ligga (förr äv. vara) ngn högt om hjärtat, förr äv. hava sig ngt högt om hjärtat (se HJÄRTA I 1 f ε β'). Högt spända förväntningar. Ath fridh och endrecht motthe bestondendis bliffue, huilkit wij till thet högxste begerendis äre. G1R 11: 314 (1537). Mijn högsta glädhi. Psalt. 137: 6 (Bib. 1541). Iagh haffver det högsta vijnlagt migh om Academiens besta. Rudbeck Bref 11 (1662). Detta ärendet, som är mig .. högt om hiertat. 2RARP I. 2: 56 (1720). Allmogedräkten .. väckte .. min högsta förundran. De Geer Minn. 1: 44 (1892). Jag .. skulle intet högre önska än att (osv.). Nilsson FestdVard. 101 (1925). — särsk.
α) om (fest)stämning: livlig, upprymd, uppsluppen, glad. Alt geck stilla till, men glädjen blef något högre mot slutet. Hülphers Dal. 122 (1762). Stämningen blev hög. Sjödin StHjärt. 97 (1911).
β) (†) om omvårdnad o. d.: stor; ss. adv.: mycket. Annerstedt UUH Bih. 1: 212 (i handl. fr. 1624). Keijser Justinianus hafwer .. låtit sigh ther om så högt wårda, at (osv.). KOF II. 1: 180 (1659).
γ) om sorg, bekymmer, smärta, bestörtning, vrede o. d.: intensiv, djup; numera nästan bl. i uttr. på det högsta, ävensom högst (se k). The Danske thet fast högt förtrutte. Svart Gensv. F 5 b (1558). At almogen öfwer ingen thingh så höght wredgas, som öfwer vtskrifningen. Gustaf II Adolf 57 (c. 1620). I det högsta nedslagen. Tessin Bref 1: 69 (1751). Den högsta bestörtning / Väckte Romanovs (fall). Stagnelius (SVS) 3: 81 (1817). Högt bedröfvad. Cavallin (1875). — särsk. (†) i uttr. gå ngn högt till hjärtat l. sinnes, gå ngn djupt till sinnes; taga ngt högt upp l. an, taga sig ngt nära. Thenne skadha togh Borgmästaren .. sigh så högt an, at (osv.). Schroderus Liv. 430 (1626). Hwarföre Osz ock så mycket högre går til hiertat, at (osv.). BrefSvRiksråd 19/8 1643. Konung Jacobus VI. (av Skottland) togh thet (dvs. sin moders halshuggning) .. ganska högt vp. Brask Pufendorf Hist. 149 (1680). 2RARP I. 2: 281 (1720).
g) om vissa slag av meningsyttring l. (inre) ståndpunktstagande, särsk. gillande, beröm, lovprisande, beundran o. d. Prisa ngn högt. Få högt beröm. OPetri Clost. C 1 a (1528). Sigh högt at beröme äre the (dvs. danskarna) fast klooke. Svart Gensv. E 4 a (1558). (Folkvisediktningen) som .. (romantikerna) högt beundrade. Nilsson FestdVard. 27 (1925). — särsk.
β) om påbud l. förbud, påstående l. förnekande, klagomål, protest o. d.: kraftig, sträng; numera nästan bl. i uttr. på det högsta. Högdt är thet budhit .. swartmunkom .. at the icke skola haffua vmgengilse medh qwinfolk. OPetri Clost. E 4 b (1528). Starcke Dryckar äro .. the regerande och stoora Herrarne högst förbudne. Schouten Siam 10 (1675). Hvilket och i högsta bestrides. VDAkt. 1760, nr 451. TörngrenMål. 24 (1801).
h) (†) om visshet, trygghet, stadfästelse o. d.: kraftig; stor. G1R 1: 251 (1524). Till yterligare visse och högre stadfästelse. RA I. 1: 450 (1545). Till wisso och högre förwaringh. VDAkt. 1671, nr 70.
i) om nöd, nödvändighet, nödtvång, behov o. d.: stor, trängande, ytterlig; numera nästan bl. i sådana uttr. som vara högt (l. på det högsta) av nöden, vara synnerligen nödvändig l. behövlig; äv. (numera föga br.) högsta nöd(vändighet) l. nödfall o. d., yttersta nöd(vändighet) l. nödfall. Hade wijgdewatn warit så högdt för nödenne. LPetri Wijgd. B 4 b (1538). Ähr därföre höchtt nödichtt, att (osv.). JDelaGardie (1633) i HT 1909, s. 172. Medh mindre höge Nödhen thet fordrar. Schroderus Os. 1: 668 (1635). (Sigurd Syr framhöll) hwad högt af nöden thet wore, at (osv.). Peringskiöld Hkr. 1: 410 (1697). Endast i högsta nödfall. Järta 1: 49 (1809). (Bystämman) verkade så kraftigt, att byalagets medlemmar .. ej drogo varandra inför domstol, med mindre högsta nöd drev därtill. Nilsson FestdVard. 75 (1925).
j) i vissa numera obr. uttr. Gudz ordh är nu snart medh menniskiors fundh eller insättningh så högt och mycket beblandat och full medh villfarelser. RA I. 1: 347 (1544). De ere hans högsta förföliare. OxBr. 6: 3 (1626). Suarede Matz .. sigh .. warit widh högdt Rwss. ÅngermDomb. 1648, s. 18. Detta är en sak, som de förskräckeliga högt äro tyste om. Eneman Resa 2: 285 (1712). De höga anfägtningar, som Gud låter vederfaras sina helgon. Borg Luther 1: 305 (1753). — särsk.
α) i uttr. angå som högst, pågå som bäst. Tå .. stridhen som högst angick. Schroderus Liv. 743 (1626).
β) i uttr. komma till det högsta, vara i sitt högsta, nå resp. hava nått kulmen. Thetta Påwiska krigh (dvs. 30-åriga kriget), som är nu medh Spaniorens hielp kommit til thet högsta. Baazius Upp. Y 6 a (1629). Hiärne 2Anl. Föret. 2 (1702). Lindfors (1815).
k) i superl. högst ss. adverbiell bestämning, i sht till adj. l. particip l. adv.: mycket, synnerligen, ytterst. Högst förträfflig, obetydlig, antaglig, trolig, överraskande. Högst obehaglig, pinsam, besynnerlig(t). Högst ogärna, sällan. Att rådfråga os om thet oss högst angeläget är. Verelius Gothr. 144 (1664). Båda (äro) högst förvånade. Eurén Kotzebue Cora 39 (1794). På ett högst sårande sätt. Ekelund 1FädH II. 2: 12 (1831). Jag .. för ett högst onyttigt lif. Fröding Brev 49 (1886). Någonting högst glädjande. Wulff Petrarcab. 154 (1905). Högst avsevärt. SvTeolKv. 1928, s. 323.
Ssgr: A: (10 a) HÖG-ADEL. sammanfattande benämning på medlemmarna av de högsta rangklasserna inom adeln (i Sv. grevliga o. friherrliga ätter, ävensom, i ä. tid, riksråds ättlingar överhuvudtaget); motsatt: lågadel. Det bördiga Skåne .. (är) vår högadels förlofvade land. Braun Calle 205 (1843). Grimberg SvH 214 (1907). —
(10 a) -ADLIG. jfr -ADEL. Stiernhielm Virt. Cart. (1650, 1668). Född till högadligt stånd. EHTegnér i 3SAH 15: 96 (1900). —
(10 d α) -AKTA. (hög- 1587 osv. högtaktad, p. pf. 1664—1685) [jfr t. hochachten] hysa stor aktning för (ngn l. ngt); högt värdera; respektera; numera nästan bl. med avs. på person. Ekblad 206 (”208”) (1764). Man vill högaktas af en Vän: blindt tjenas af en Gunstling. Kellgren 3: 205 (1792). (Kronprinsen skall) lära älska dess (dvs. folkets) Lagar och högakta dess Frihet. Gustaf III 1: 159 (1792). Östergren (1928). särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som åtnjuter stor aktning; förr äv. ss. epitet, särsk. till icke adliga ”ståndspersoner”, ofta i förb. ädel och högaktad. Helsingius (1587). Ädel och Högaktad Herr Borgmästare. Linné Bref I. 1: 304 (1752). Han gjorde sig omtykt och högaktad. FinBiogrHb. 8 (1895). —
(10 d α) -AKTAN. (†) stor aktning l. vördnad. Högachtan och kiärlek för Gud. SRosén (c. 1736) i KyrkohÅ 1910, MoA. s. 6.
-AKTARE. [avledn. av -AKTA] (†) person som högaktar ngn. Silverstolpe i 1SAH 5: 338 (1795, 1813). Stenhammar 332 (1798). —
-AKTIG, adj. [avledn. av -AKTA] (†) som åtnjuter l. är värd stor aktning; särsk. ss. epitet; jfr -AKTA slutet. Stiernman Riksd. Bih. 196 (1568). SthmTb. 28/1 1581. —
(10 d α) -AKTNING. [jfr t. hochachtung] stor aktning; jfr -AKTA. Betyga ngn sin högaktning. Åtnjuta ngns högaktning. Med utmärkt l. största (äv. sann) högaktning (avslutningsformel i brev). Ehrenadler Tel. 945 (1723). Han .. bad mig vara viss om hans personliga högaktning. De Geer Minn. 1: 219 (1892). Hallström Händ. 19 (1927). särsk. (†) i uttr. stå l. vara i högaktning, vara högt aktad l. uppskattad. Humbla Landcr. 90 (1740). VetAH 1761, s. 265. Porthan 5: 331 (1793).
Ssgr: högaktnings-full; adv. -t. [jfr t. hochachtungsvoll] full av högaktning; med mycken högaktning; särsk. ss. adv. i avslutningsformel i brev. Cederborgh OT 3: 40 (1814).
-värd, adj. (numera mindre br.) värd högaktning, mycket aktningsvärd. SvMerc. V. 3: 192 (1760). Tavaststjerna Patriot 196 (1896). —
(1, 3) -ALPIN. geogr. tillhörande l. kännetecknande för höga bärgstrakter. Tibets högalpina regioner. Hedin GmAs. 1: VIII (1898). TurÅ 1925, s. 273. —
(jfr 10 d γ γ') -ALTARE. [fsv. höghaltare] eg. o. urspr. i katolska kyrkor: det förnämsta, i koret stående altaret; huvudaltare. OPetri Kr. 327 (c. 1540). KOF 1: 335 (1575). I en medeltida kyrka funnos utom högaltaret ett eller flera bl. a. av privatpersoner eller stiftelser upprättade altaren till något helgons ära. Flodström SvFolk 319 (1918). särsk. bildl. Stagnelius (SVS) 2: 142 (c. 1822). Bakom disken officierade banktjänstemännen högtidligt vid kapitalismens högaltare. Siwertz Sel. 2: 140 (1920). —
(15) -ANGELÄGEN. (hög- c. 1755. högt- 1678—1771) (†) mycket angelägen l. viktig. Högtangelägne ährender. SynodA 1: 149 (1678). GRosén (1771) hos Nohrborg Föret. § 14. —
(15) -ANLÄGEN. (†) = -ANGELÄGEN. De vichtige och höghanleghne ricksaker. OxBr. 5: 321 (1625). RP 6: 39 (1636). —
(10 d, 15) -ANSENLIG. (hög- 1642—c. 1755. högt- 1702—1852) [jfr t. hochansehnlich] (†) mycket ansenlig l. präktig l. förnäm; mycket betydande. OxBr. 8: 379 (1642). Iag .. hafwer J Cronans högh ansenliga tienster alltijd waret brukadher. VDAkt. 1676, nr 159. När hans Salige afsomnade Kropp med Hög-ansenlig Jordefärd nedsattes i Stockholms Store Kyrckia. Brenner Dikt. 1: 87 (1686, 1713). Dalin Arg. 2: 442 (1734, 1754). Dalin (1852). —
(10 a) -ARISTOKRAT. medlem av den högre aristokratien, medlem av högadeln. IllSvH 4: 409 (1880). Karlfeldt i 3SAH 24: 63 (1909). —
(10 a) -ARISTOKRATI. jfr -ADEL. IllSvH 4: 419 (1880). Han .. deltog flitigt i högaristokratiens lysande lif. PT 1903, nr 67 A, s. 3. —
(10 a) -ARISTOKRATISK. jfr -ADLIG. SmålP 1890, nr 9, s. 3. Att tjäna som informator och huspred(ikant) i ett högaristokratiskt hus. Hagström Herdam. 1: 434 (1897). —
(15) -ARKTISK. geogr. som tillhör l. är utmärkande för l. angår den kallaste delen av det arktiska området. Hög-arctiska trakter. Wikström ÅrsbVetA 1850, s. 146. Högarktiska fjällväxter. ArkBot. X. 16: 54 (1911). —
(14) -ARTAD, p. adj. (†) av ädel art; ädel; upphöjd. Nyrén Charakt. 99 (1780). Högartade tankar. Lantingshausen Young 2: 153 (1790). Kahl Tegnér 244 (1851). —
(3) -AXLAD, p. adj. som har höga axlar; förr äv. bildl.: stolt; jfr HÖG, adj. 11. En hög-axlad Inbillnings-Herre. Tessin Bref 2: 14 (1754). Jag kan ännu se hans högaxlade .. figur. Fogelqvist ResRot 149 (1926). —
(3) -BANA, r. l. f. tekn. över marken löpande bana, luftbana. TT 1892, s. 88. Vid ”hög-” eller s. k. luftbanor hvilar spåret på en stenviadukt. 2UB 9: 108 (1905). —
(2 a) -BARMAD, p. adj. (i sht i vitter stil) om kvinna: som har hög barm. Tegnér (WB) 3: 67 (1818). —
(15) -BEDRIFTLIG, adj. -are. [avledn. till BEDRIFT] (tillf., †) innebärande stordåd, storståtlig. Schroderus Liv. 457 (1626). —
-BEDRÖVAD, -BEDRÖVLIG, -BEGÅVAD, se H. —
(15) -BEGÄRLIG. (†) högt eftersträvansvärd. JASalvius (1646) i HSH 5: 164. Näst all höghbegärligh wälmågos tillönskan. VDAkt. 1675, nr 319. —
(12) -BELÅNA. handel. belåna (aktie, obligation o. d.) till högt belopp (över den normala belåningskursen). Högbelånade aktier. SvD(A) 1920, nr 192, s. 1. Svenska Statens Premieobligationer högbelånas. DN(B) 1931, nr 198, s. 11 (i annons). —
(10 a) -BEMÄLDE l. -BEMÄLTE, p. adj. best. (hög- 1552 osv. högt- 1560— c. 1678) [fsv. höghbemälte (FinlMU 4: 302 (1467))] (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) om hög person o. d. l. om ngt som tillhör l. härstammar från osv. dyl. person: bemälde, (förut)nämnde. Rääf Ydre 1: 305 (i handl. fr. 1552). Sedan .. (hertigens av Holstein brev) blifvit öpnat ock upläst, har H. Maij:t .. högbemälte bref återlefvererat. 2RARP 4: 255 (1726). HH XXV. 2: 165 (1815). Östergren (1928). —
(1) -BEN.
2) byggn. i tak- l. annan liknande byggnadskonstruktion: var särskild av två (i visst fall, se a, flera) liksom ett par höga ben mot varandra stödda resp. lutande stolpar (bjälkar).
a) sparre (i takstol); äv., i byggnad som, konstruktivt sett, bl. utgöres av ett tak l. en tornspira (ss. en enklare torklada, en klockstapel o. d.), om de liksom taksparrar parvis mot varandra stödda resp. de i en punkt sammanlöpande stolpar (bjälkar) vilka, gående från marken till byggnadens högsta (högre) delar, utgöra dennas stomme. Brauner Bosk. 82 (1756). 8 stycken högben, eller långa trän, som formera sjelfva den yttre uppställningen (på en gruvpump). VetAH 1806, s. 282. Underpanelen eller läkten hvila oftast på tätt stälda takstolar, eller, på smärre bygnader, på glest stälda, gröfre s. k. högben eller ock på gaflar och mellanväggar, s. k. rösten. Juhlin-Dannfelt 397 (1886).
b) i takstol: var särskild av två, urspr. o. vanl. mot varandra lutande (men stundom lodrätt anbragta) strävor som, en på var sida av takstolen, förbinda på vindsbjälklaget lagda remstycken l. den tvärs över huset gående, horisontella takbjälken (bindbjälken) med tillhörande sparrar o. vilka tjänstgöra som stöd för de senare, tranben. Möller (1790). Taksparrarne kunna .. stödjas genom högbenen, som ställas lodrätta eller helst i medeltryckningens riktning. Stål Byggn. 2: 10 (1834). 2NF 28: 303 (1918). —
2) (†) = -BEN 2 a. VetAH 1740, s. 450. Brauner Bosk. 89 (1756). När man i en hast .. vil upsätta Tegel-lador, upreses 13 alnars långa högbenor med handbjelkar ofvan tilhopa bundne, emot nedgrafna stenar i jorden. Wijnblad Tegelbr. 20 (1761). —
(1) -BENT, förr äv. -BENAD, p. adj. (-benad 1681—1749. -bent 1727 osv.) försedd med höga (långa) ben; långbent. Verelius 108 (1681). En högbent, rankig kontorsstol. Steffen ModEngl. 411 (1893). (Knölgåsen är) smärtare och högbentare (än vår vanliga gås). SvD(A) 1926, nr 1, s. 8.
-BEPRISLIG, -BERIDEN, se H. —
-BERÖMD, -BERÖMLIG, se H. —
(10 a) -BERÖRDE, p. adj. best. (†) = -BEMÄLDE. Högberörde Kongl. HoffRätt. VDAkt. 1751, nr 119. AdP 1800, s. 37. —
-BESUTTEN, -BETRODD, se H. —
-BETÄNKLIG, se H. —
(15) -BETÄNKT, p. adj. (hög- 1550—1680. högt- 1615) (†) noggrant övervägd, i hög grad välbetänkt. G1R 21: 40 (1550). VDAkt. 1680, nr 295. —
(10 a) -BEVIST, p. adj. (hög- 1626—c. 1630. högt- 1676) (†) bevisad av hög person. Schroderus Liv. 784 (1626). Med ödmiuk tacksäyelse för stora högtbewijsta wälgerningar. VDAkt. 1676, nr 201. —
-BEVÅGEN, se H. —
(15) -BEÖNSKAD, p. adj. (†) i hög grad önskad l. åstundad. En höghbeönskat Konung. Dalius Gratul. A 7 a (1661). —
(13) -BILDAD, p. adj. (hög- 1852 osv. högt- c. 1860) högt bildad. De högbildade Engelsmännen. Reuterdahl i 2SAH 26: 190 (1852). Laurin 1Minn. 67 (1929). —
(3) -BLAD. bot. vart särskilt av de (vanl. små, helbräddade o. oskaftade) blad som sitta upptill mellan örtbladen o. blommorna o. tjäna blommorna till skydd under knoppstadiet; skärmblad. Lundström Warming 210 (1882). LfF 1909, s. 117.
Ssg: högblad- l. högblads-veck. (-blad- 1882—1921. -blads- 1907) bot. högblads bladveck. Lundström Warming 218 (1882). —
(8) -BLÅ. [jfr t. hochblau] klart blå; äv.: djupt blå. Hiärne Förb. 21 (1706). Medaljen i guld .. med inskrift: ”För berömliga gärningar” att i högblått band med gula kanter bäras å bröstet. GHT 1895, nr 246, s. 3. Östergren (1928). —
(1) -BORDAD, p. adj. sjöt. om fartyg: försedd med höga bord (se BORD, sbst.1 4). 1VittAH 4: 197 (1783). PT 1912, nr 188, s. 3. —
(1) -BORDIG. (mindre br.) sjöt. = -BORDAD. Westin Kustbef. 34 (1899). Högberg Baggböl. 2: 115 (1911). —
(10 a) -BOREN, p. adj.1, förr äv. -BUREN, p. adj.1 (-boren 1524 osv. -buren (-in) 1523—1847) [fsv. höghborin] (i sht i högre stil) av hög börd; högättad; särsk. ss. epitet till furstliga personer (l. andra av mycket förnäm börd). G1R 1: 102 (1523). OPetri Tb. 111 (1526; uppl. 1929). Han härstammade från sitt lands högbornaste adel. Topelius Vint. II. 1: 116 (1850, 1881). Östergren (1928).
Avledn.: högborenhet, r. l. f. [fsv. höghborinhet] (i högre stil, numera knappast br.) särsk. i uttr. eders (nådes) högborenhet, ss. tilltal till furstlig (l. annan mycket förnäm) person; jfr EDER I 1 b jämte anm. BtFinlH 4: 166 (1563; till hertig Johan). HFinKyrk. 3: 384 (1635; till rikets råd). Östergren (1928). —
-BOREN, p. adj.2, se -BUREN, p. adj.2 —
(3) -BORG.
1) (i fråga om ä. förh.) högt belägen borg (särsk. till skydd för nedanför liggande stad o. d.). Östergren (1928).
2) bildl.: fast ”borg” (se BORG, sbst.1 1 a); huvudort, centrum. GHT 1895, nr 200, s. 1. De folkfrisinnades gamla högborg. SvD(A) 1930, nr 265, s. 5. —
(3) -BRO. (i sht i fackspr.) hög bro (som icke utgör hinder för fri trafik därunder). 2UB 9: 443 (1906). —
(2 a) -BRÖSTAD, p. adj.
1) som har högt bröst. Wollimhaus Ind. (1652). Axelbreda, högbröstade och resliga gestalter. Hedin Front. 4 (1915).
2) (föga br.) bildl.: som bröstar sig; pösande, stolt; jfr HÖG, adj. 11. VDAkt. 1708, nr 116. Det högbröstade England. Frey 1850, s. 326. —
-BUREN, p. adj.1, se -BOREN, p. adj.1 —
(3) -BUREN, p. adj.2, förr äv. -BOREN, p. adj.2 (hög- 1723 osv. högt- 1764—1863. -boren 1764. -buren 1723 osv.) (i sht i högre stil)
1) som bäres högt, högt buren; numera nästan bl. i uttr. högburet huvud o. d. Ehrenadler Tel. 92 (1723). Krigs-folk .. behöfver vissa högtborna märken at vid framtågande följa. LMil. 2: Föret. 20 b (1764). Hon stod där .. med högburet huvud och stram hållning. Siwertz Sel. 2: 83 (1920).
2) (föga br.) bildl.: stolt; upphöjd. Det stolta, högburna alfvar, som en gång utmärkte den gammalnordiska kämpa-tiden. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 105 (1863). SvTyHlex. (1872). —
(1) -BYGGD, p. adj. som byggts till ansenlig höjd; särsk.
b) (mindre br.) skeppsb. om fartyg. Peringskiöld Hkr. 1: 314 (1697). De stora högbygda ångbåts fregatterne. Wingård Minn. 8: 54 (1848). Dagen 1897, nr 213, s. 3. —
(jfr 10 a) -BÅLD. (†) mäktig, hög. Then högbålde Odins .. gamla Tempel Upsalir. Peringskiöld MonUpl. 153 (1710). —
(10 a β) -BÅTSMAN~20 l. ~02. [jfr t. hochbootsmann] sjöt. dels (förr) inom handelsflottan: person som bekläder den lägsta befälsposten på ett fartyg o. som i sht har hand om rigg o. segel; (förste) båtsman; dels sjömil. intill 1842 (titel på) underofficer av lägsta graden inom skepparestaten vid flottan (jfr UNDER-SKEPPARE), ävensom sedan 1925 (benämning på) innehavare av viss lägre befälsgrad för äldre korpral som icke blivit befordrad till underofficer. VinkällRSthm 1584. L. Paulinus Gothus MonTurb. 330 (1629). ReglArméenFl. 1788, s. 47. VFl. 1927, s. 33. —
(15) -BÄLLE, sbst. (-belle) [fsv. höghbälde (-bälle, -belle), f. o. n., till fsv. bälde, motsv. fd. bælde, got. balþei, jfr isl. ofbeldi; avledn. av BÅLD; jfr HOBALL] (†) härlighet, ståt, prakt. Hurulunda Christus vndfaller thenna werldennes ähra och höghbelle. LPetri DialMess. 53 a (1542). —
(10 d; jfr 4 b) -BÄNK.
1) (i sht i fråga om äldre, särsk. fornnordiska förh.) den förnämsta bänken i stugan; högsätesbänk; högsäte. Tegnér (WB) 5: 120 (1820). Vid Harald Hårfagers .. hof satt skalden i högbänk gent emot Konungen. 2SAH 12: 312 (1827). Bänkar voro .. (på 1500-talet) kring hela stugan, och midt på långsidan var högbänken, ett upphöjdt rum, der brud och brudgum sutto. Afzelius Sag. 6: 227 (1851). Torpson Norden 10 (1887).
2) (i sht i vittert spr.) bildl. i uttr. sitta i högbänk o. d., sitta i högsätet (se HÖGSÄTE 2 a α). Lundegård Prom. 1: 62 (1893). De hemliga salar, .. där motviljan mot ett starkt försvar sitter i högbänk. Hedin 3Tal 44 (1913). —
(3) -BÄRA, v.; jfr -BUREN, p. adj.2 (†) bära (ngt) högt upplyft. Delachapelle ExBook 71 (1669). På de tomma gatorna högburo .. soldater sina långa pikar. Sparre Frisegl. 3: 384 (1832). Wingård Minn. 11: 52 (1849). —
(1) -BÄRG. [jfr t. hochgebirge] (mindre br.) geogr. högt bärg; fjäll. Wikström ÅrsbVetA 1834, s. 154. Högberg äro sådana berg, som hafva en höjd af minst 1,800 m. .. öfver hafsytan. NF 2: 258 (1877). (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 36 (1912).
(1) -BÄRGIG. försedd med höga bärg(stoppar). Palmblad LbGeogr. 23 (1835). Alperna .. och Pyreneerna äro högbergiga. Dahm GeogrElSkol. 86 (1858). Rönnholm EkonGeogr. 193 (1907). —
(10 a) -BÖRDAD, p. adj. (i sht i skriftspr., numera föga br.) (som är) av hög börd, högättad. Rosenstein 1: 150 (1790). Uppl. 2: 557 (1908). —
(10 a) -BÖRDIG. [fsv. höghbyrdhogher (SpecVirg. 32)] (i sht i skriftspr., numera föga br.) av hög börd, högättad. PolitVis. 191 (1585). Den högbördige adeln. Frey 1846, s. 153. Östergren (1928; angivet ss. mindre vanl.).
Avledn.: högbördighet, r. l. f. [fsv. höghbyrdhoghet] (numera föga br.) hög börd. Dalin Arg. 2: 177 (1734, 1755). Samtiden 1873, s. 686. —
(4 a β) -DANSK. [jfr -SVENSK] språkv. tillhörande det danska riksspråket. Uppslagsord .. i högdansk ljudform. Landsm. 6: cc (1888). —
-DJUR.
1) (förr) zool. till 1; benämning på en ordning ”Belluæ” av däggdjurens klass, omfattande hästen, elefanten, flodhästen, noshörningen, tapiren, svinsläktet m. fl. Ordn. 10 Belluæ (Högdjur), med 1, eller 3, eller flera tår .. på hvarje fot. Sundevall Zool. 26 (1864). Berlin Lrb. 37 (1876).
2) jäg. till 10 a δ ε'; sammanfattande benämning på vissa slag av villebråd varå jakten i ä. tid varit företrädesvis förbehållen åt konungen o. frälsemännen; i sht om hjortdjur, ss. älg, kron- o. dovhjort, rådjur, vild ren, ävensom svan; äv. allmännare: storvildt; jfr -VILDT. G1R 4: 345 (1527). At vissa diur förklaras för högdiur .. beror på Öfverhetens förordnande, och Inbyggarnes samtycke. Berch Hush. 375 (1747). Svederus Jagt 304 (1832). De svenska skogarnas förnämsta högdjur, älgen. Flodström Naturförh. 210 (1918).
3) (vard.) i bildl. anv. av 2; (ngt försmädlig) benämning på förnäm (o. högdragen) människa; jfr HÖG, adj. 11. SP 1779, s. 155. En brillant societé här, Grefvar, Ambassadörer och andra högdjur. IIlmoni (1830) hos Heinricius Ilmoni 163. Den der friherrinnan måtte vara ett riktigt högdjur. Benedictsson FruM 38 (1887). Nordström Amer. 239 (1923).
Ssgr (till -DJUR 2, jäg.): högdjurs-jakt. abstr. o. konkret. GHTaubenfelt (1658) i HTSkån. 1: 193. BiblJäg. 4: 11 (1897). Ekman NorrlJakt 51 (1910).
(jfr 11) -DRAGANDE, p. adj. (hög- 1665. högt- 1790) [efter ä. t. hochtragend; jfr -DRAGEN] (†) = -DRAGEN. Stålt och högdragande folck. Grubb 297 (1665). Ekman Dagb. 253 (1790). —
(jfr 11) -DRAGEN, p. adj. -dragnare. [efter ä. t. hoch(ge)tragen, bildat till uttr. den kopf hoch tragen, bära huvudet högt] stolt, högmodig; dryg (se d. o. 9), ”stram”. RP 16: 243 (1655). Högdraget förakt. SvLitTidn. 1819, sp. 526. Den trumpna, högdragna minen. Bergman JoH 253 (1926). särsk. (†) i uttr. högdragen över ngt, stolt över l. med anledning av ngt. Sylvius Curtius 171 (1682). Gyllenborg Bält 136 (1785).
(15) -DRÄKTIG. [jfr t. hochträchtig] landt. om djur: dräktig i långt framskridet stadium. SmSkrLandth. 9: 6 (1883). LAHT 1903, s. 358. —
(15) -DYGDESAM. (†) ss. berömmande epitet till kvinna: mycket ”dygdesam” (se d. o. 2 slutet); möjl. äv. (med anslutning till HÖG, adj. 10 a): hög o. dygdesam; jfr -DYGDIG. CGersonius (1681) hos Cavallin Herdam. 5: 341. —
(15) -DYGDIG. (†) ss. berömmande epitet till kvinna: mycket ”dygdig” (se d. o. 1); möjl. äv. (med anslutning till HÖG, adj. 10 a): hög o. dygdig; jfr -DYGDESAM. VDAkt. 1690, nr 102. Högdygdige Fru biskopinnan. Därs. 1716, nr 240. —
(15) -ELDFAST~02, äv. ~20. tekn. om lera, tegel o. d.: av hög eldfasthetsgrad. SD 1892, nr 330, s. 7. De s. k. högeldfasta teglen, af hvilka man fordrar, att de ej skola ändra form eller visa tecken till sintring vid upphettning till platinas smältpunkt. TT 1897, Allm. s. 65. —
(15) -ELEGANT. mycket elegant. Koch Arb. 226 (1912). På sadelplatsen rörde sig en högelegant dampublik. Laurin 2Minn. 71 (1930). —
(1, 2) -ETSNING. tekn. o. konst. etsning varvid teckningen återgives upphöjd mot fördjupad botten; motsatt: djupetsning. KrigVAH 1883, s. 268. 2UB 10: 304 (1907). —
(10 a) -FADERLIGHET. (†) i äretitel l. hövlighetsformel till biskop; jfr FADERLIGHET 2. Hans Högh-Faderligheedt Her Biskopen. VDAkt. 1671, nr 64. Därs. 1676, nr 103. —
(1) -FALS. tekn. Plåtarna, som skola sammanfalsas, vikas i kanten med träklubba öfver omslagsjärnet, den ena blott i rät vinkel, kallad lågfals, den andra två gånger, kallad högfals. 2UB 6: 124 (1904). —
-FARANDE, -FAREN, se H. —
(15) -FIN. [jfr t. hochfein] (i fackspr., i sht handel.)
1) mycket fin (se FIN, adj. I 1), av mycket hög kvalitet, förstklassig; jfr HÖG, adj. 13 b. Borddukar i .. högfina kvalitéer. KatalIndUtstSthm 1897, s. 98. Laurin 1Minn. 314 (1929).
2) om ull o. d.: mycket fin (se FIN, adj. II 1). (Agardh o.) Ljungberg 4: 62 (1863). Juhlin-Dannfelt 99 (1886). —
(1) -FJÄLL. [fsv. höghfiäl (CodUps. C 20 17)] i sht geogr. fjäll av betydande höjd (vanl. över snögränsen); jfr FJÄLL, sbst.1 Palmblad Nov. 2: 5 (1819, 1841). Högfjäll .. utmärkas af vilda, höga, mera djärfva former. Svenonius Stenr. 146 (1888). 2NF 27: 1389 (1918).
-klimat.
-sanatorium. Prospekt öfver Fjellnäs högfjellssanatorium. (1901; boktitel).
-växt, r. —
(1 i) -FLOD. högt vattenstånd, antingen på grund av snösmältning, rägn o. d. (jfr FLOD, sbst.3 1) l. på grund av havsvattnets regelbundna stigande (jfr FLOD, sbst.3 2); högvatten. Hjelmarens areal var före sänkningen vid högflod .. 65,300 hektarer. MosskT 1890, s. 247. Under högflod måste man passera stadsporten (till Mont St-Michel) i båt. Anholm Norm. 244 (1898). SvD(A) 1928, nr 327, s. 14. —
-FLYGANDE, se H. —
(13 c) -FORM. (i vissa kretsar) idrott. i uttr. i högform, i ”hög form”. SvD(B) 1929, nr 301, s. 15. —
(12) -FREKVENS. elektr. i fråga om elektrisk växelström: stort antal svängningar per sekund, hög frekvens (se d. o. 3); äv. gemensam benämning på elektriska fenomen som sammanhänga med elektriska svängningar o. deras tekniska tillämpning. 3NF (1929).
Ssgr (elektr., särsk. radio.): högfrekvens-förstärkare, r. l. m. apparat för högfrekvensförstärkning. (Det första röret i radiomottagaren) arbetar såsom högfrekvensförstärkare. RadioAm. 1924, s. 12.
-förstärkning. förstärkning av den högfrekventa elektriska strömmens svängningar. RadioAm. 1925, s. 7.
-ström. växelström med högfrekvens (av mer än c. 15000 perioder per sekund). Den trådlösa telegrafiens strömmar äro alldeles som blixten högspända högfrekvensströmmar. SkånAB 1906, nr 185, s. 2. —
-FREKVENSIG. [avledn. av -FREKVENS] (föga br.) elektr. högfrekvent. Högfrekvensig växelströms inverkan på kemiska reaktioner. 2NF 34: Suppl. 853 (1923). —
(12) -FREKVENT. elektr. om växelström: som har stor frekvens. Blixtströmmen (hör) till de högfrekventa växelströmmarna; elektriciteten oscillerar i densamma flera millioner gånger i sekunden. SkånAB 1906, nr 185, s. 2. Generatorer för högfrekvent ström, använda särskildt för trådlös telegrafi. 2NF 18: 1073 (1913). —
(1) -FRONTAD, p. adj. (†) försedd med hög pannfrisyr; jfr FRONT 1. SP 1780, s. 382. Därs. 1792, nr 258, s. 3. —
(10 a) -FURSTLIG. [efter t. hochfürstlich] (†) ss. epitet till hög furstlig person; äv.: tillhörande l. utgående från hög furstlig person; nästan bl. i fråga om utländska förh. Vnder Hans Hög-Furstl. Durchl. Hertigens aff Lottringen Öfwer-Commando. Voigt Alm. 1686, s. B 2 b. Efter Högfurstelig befallning. Humbla Landcr. 147 (1740). CVAStrandberg 2: 144 (c. 1859). —
(1) -FÄHUS~02 l. ~20. (i Norrl.) ladugårdsbyggnad med under ladugården befintlig gödselkällare. Arrhenius Jordbr. 1: 99 (1859). Hellström NorrlJordbr. 290 (1917). —
(8) -FÄRGAD, p. adj. (föga br.) som har hög färg. Högfärgade kläder. Dalin Arg. 1: 268 (1733, 1754). De högfärgade kinderna. Carlén Skjutsg. 386 (1841). Hagström Herdam. 4: 234 (1901). —
(13 d, 15) -FÖRFAREN. (hög- 1619—1756. högt- 1674 (: Högtförfarenheeter)—1762) (†) mycket kunnig l. erfaren; särsk. ss. epitet till läkare o. d. Then Höghachtadhe Höglärde och högförfarne Herr N. N. Doctori vthi läkiarekonsten. AJGothus ThesEp. 2: 11 (1619). AArgillander (1762) hos Rosenstein BarnSj. Mm 7 b (uppl. 1771).
(13 d, 15) -FÖRNUFTELIGEN, adv. (†) mycket klokt. Bergv. 1: 86 (1637). Stiernman Com. 3: 403 (1666). —
(13 d, 15) -FÖRNUFTIG. (†) mycket klok l. förnuftig. RP 8: 60 (1640). Dahlgren Calderon 50 (1858). —
(10 a, 15) -FÖRNÄM. (hög- 1651 osv. högt- 1770—1928)
1) mycket förnäm (se d. o. 1), av hög rang; stundom skämts. ironiskt. Stiernhielm Parn. (1651, 1668; i titel). Han .. härstammade ifrån ett högtförnämt hus. Rademine Knigge 1: 168 (1804). Ståtliga, högförnäma damer. Grimberg VärldH 3: 130 (1928).
2) ytterligt högdragen; jfr HÖG, adj. 11. Hagberg Shaksp. 1: 261 (1847). Högförnäma, pockande later. NerAlleh. 1896, nr 20, s. 3. —
(10 e δ) -FÖRRÄDERI10104, stundom äv. 3~0102. [jfr t. hochverrat] brottsligt angrepp å statens författning, statsöverhuvudets ställning l. statens område; jfr FÖRRÄDERI. PT 1758, nr 1, s. 2. Statsadvokaten (i Norge väckte) åtal för högförräderi mot kommunistiska ungdomsförbundets medlemmar. 2NF 37: 822 (1925).
-process. —
(10 e δ) -FÖRRÄDISK. som gör sig skyldig till l. som innebär högförräderi. Kullberg Portf. 183 (1838). Högförrädiska stämplingar. Rydberg RomD 81 (1877). Högförrädiske undersåtar. Hjärne K12 203 (1902). —
(13 d, 15) -FÖRSIKTIG. (hög- 1671—1676. högt- 1674) (†) mycket förståndig; särsk. ss. epitet framför personnamn l. titel o. d.; möjl. äv. (med anslutning till HÖG, adj. 10 a): hög o. förståndig; jfr FÖRSIKTIG 1 (slutet). Höghwördige faderenss höghförsicktiga moderation. VDAkt. 1671, nr 14. Högförsichtig Jahan Mickellsson. Därs. 1676, nr 19. Därs. nr 172. —
(13 d, 15) -FÖRSTÅNDIG. (hög- 1535—1892. högt- 1561—1672) (†) mycket förståndig. G1R 10: 60 (1535). Lidforss DQ 2: 812 (1892). —
-FÖRTJÄNT, se H. —
-FÖRÄDLAD, p. adj. (hög- 1895—1924. högt- 1833)
2) landt. till 15: i hög grad (genom flera generationer) förädlad; om husdjur l. växt. QLm. I. 2: 23 (1833). LAHT 1905, s. 426. —
(1) -GAVLAD, p. adj. försedd med höga gavlar. Scholander 1: 85 (c. 1870). Höggavlade kontorshus. Bergman Kerrm. 199 (1927). —
(15 a) -GLANS. (i fackspr.) mycket stark glans (hos blank l. polerad yta). Malmberg David 93 (1910). —
(15 a) -GLANSIG. (i fackspr.) mycket glansig, med hög glans. Högglansiga papper. Roosval Schmidt 251 (1896). Högglansiga getskinn. Hirsch LbGarfv. 271 (1898). —
(13) -GOTIK. konst. om gotikens högsta utvecklingsperiod. Laurin Konsth. 135 (1900). (Gotikens) trenne olika faser, .. unggotik, höggotik och sengotik. Hahr ArkitH 242 (1902). Fornv. 1911, s. 78. —
(13) -GOTISK. konst. tillhörande l. utmärkande för höggotiken. TT 1902, D. s. 44. Cornell NorrlKyrklK 57 (1918). —
(10 a β) -GRAD. inom frimurarorden: hög(re) grad. Höggraderna, hvarmed förstås alla högre grader än de tre första. FoU 19: 203 (1906). 3NF 7: 1197 (1927). —
-GRADIG.
1) till 12.
a) om termometer: konstruerad för mätning av höga gradtal. Höggradiga termometrar (visande 550° o. mer). KemT 1899, s. 192.
2) till 15: som förekommer i hög grad, stark, intensiv. Höggradig närsynthet, långsynthet, lunginflammation, överansträngning. NF 1: 1238 (1876). Höggradig nervositet. Petrén Analys 18 (1905). Bergman Hofbesl. 133 (1905). —
(10 a) -GREVLIG. (hög- 1656 osv. högt- 1793—1807) (numera nästan bl. skämts.) grevlig; förr särsk. ss. epitet framför titel o. d. NAv. 3/1 1656, s. 4. Eders HögGrefflige Excellens. Rudbeck Bref 9 (1662). Han skall slagta den äldsta gödkalfven .. till det höggrefliga köket. Björn Okände 24 (1791). Östergren (1928). —
(1) -GRÄS. landt. gräs som växer högt (med högt sittande blad). Juhlin-Dannfelt 446 (1886). (Hundäxing) är ett höggräs, som uppnår å god jord 1—1,3 meters höjd. LAHT 1903, s. 123. —
(8) -GRÖN. starkt grön. Fischerström 1: 309 (1779). (Vanliga syrenens blad) äro .. till färgen höggröna. LfF 1902, s. 146. —
(8) -GUL. starkt gul. Amer. 8 (1675). Höggula solrosor. Hedberg Kovalevsky 107 (1889). TLev. 1906, nr 35, s. 3. särsk. bot. i uttr. höggul fingersvamp, svampen Clavaria flava Fries. Fries BotUtfl. 3: 350 (1864). —
(10 a, 15) -GUNSTIG. (hög- 1651 osv. högt- 1703) [jfr t. hochgünstig] (numera i sht skämts.) i hög grad bevågen; nådig; särsk. i fråga om högt uppsatt person. Min Höghgunstige Patron. Arvidi 140 (1651). Ers exellens torde höggunstigt ursäkta min uppriktighet. Crusenstolpe Mor. 5: 69 (1843). Östergren (1928).
(1) -HALSAD, p. adj.
1) som har hög l. lång hals.
2) om klädesplagg, i sht klänning: som når högt upp vid l. kring halsen, ”hög i halsen”. SthmModeJ 1850, s. 40.
3) (ngt vard.) i överförd anv., om person, i sht kvinna: iklädd höghalsad klädedräkt. Mamma blir den enda höghalsade i afton. Edgren Lifv. 1: 14 (1883). Roos Ber. 133 (1884). —
(10 a, 15) -HEDERLIG. (†) ståtlig. Widh .. HöghWälborne Herres, Herr Gabriel Oxenstierna, .. Kristprydde ok Hög-Hederlige Jordsättning. Lucidor (SVS) 371 (1674). —
(10, 15) -HELIG. (hög- 1720 osv. högt- 1699—c. 1875) (i högre stil) hög o. helig, upphöjd o. helig; äv.: i högsta grad helig. Det Högthelige Altarens Sacrament. VDAkt. 1699, nr 234. Kyrkans höghelige fäder. Lönnberg Kåre 100 (1887). Brodersbandet var germanerna högheligt. Rydberg Myt. 2: 462 (1889). 3NF 6: 988 (1927). —
(3, 10) -HIMMELSK. (†) som tillhör den höga himmelen, himmelsk. Wij skynda ther hänn, till det höghimmelske Borg-skap. BrölBesw. 520 (c. 1670). —
(1) -HJULAD, p. adj. försedd med höga (högt) hjul. Ling As. 363 (1833). De små höghjulade .. enspännarna. Vallentin London 471 (1912). —
(1) -HJULING. (förr) velociped med mycket högt (fram)hjul. Höghjulingen, som ända till midten af 1880-talet varit allenaherskande, måste slutligen vika för den kedjedrifna säkerhetsmaskinen. Östberg Vel. 11 (1894). 2NF 31: 1092 (1921). —
-HJÄRTAD, p. adj.
2) (mindre br.) till 14: högsinnad, ädel. Cygnæus 4: 172 (1848). Höghjertad ridderlighet. Dens. 1: 310 (1853). Auerbach (1909).
Avledn.: höghjärtenhet, r. l. f. (mindre br.) till -HJÄRTAD 2: högsinthet. SvMerc. V. 4: 60 (1760). NerAlleh. 1871, nr 17, s. 2. —
(15) -INTRESSANT. i hög grad intressant. Fahlcrantz Kyrkoh. 294 (1907). Högintressanta upptäckter. SvD(A) 1930, nr 273, s. 11. —
(4 a β) -ITALIENSKA, r. l. f. [jfr -SVENSKA] språkv. om det italienska riksspråket. CWBöttiger i Frey 1843, s. 54. 2NF 9: 1428 (1908). —
(jfr 1 f) -KANT. [jfr t. hochkante] (i fackspr.) i förb. på högkant, vilande på den smala sidan, så att höjden är större än bredden; motsatt: lågkant. König Mec. 124 (1752). Tunnare väggar, der stenarne ställas på högkant. AHB 83: 34 (1873). —
(1) -KARMAD, p. adj. försedd med hög(a) karm(ar). Högkarmade stolar. Böttiger Drottnh. 78 (1889; efter handl. fr. c. 1692). Heidenstam End. 44 (1889). —
(10 a) -KAST, r. (i fråga om förh. i Indien) hög, förnäm kast. SDS 1904, nr 282, s. 4. Rädda lågkasten från den jordbesutna högkastens förtryck. 2NF 15: 842 (1911). —
(1) -KATTOST. (hög- 1697—1757. höga- c. 1550) (†) (den högväxta) örten Althæa officinalis Lin., ibisrot. 2LinkBiblH 4: 63 (c. 1550). Hoorn Jordg. 2: 194 (1723). Serenius Kkkk 1 a (1757).
(1) -KLACKAD, p. adj.
(13 b) -KLASSIG. (i fackspr.) av hög klass l. kvalitet. SD(L) 1897, nr 441, s. 3. Den rika och högklassiga utställningen. DN(A) 1921, nr 70, s. 9. —
(15) -KLOK. (föga br.) mycket klok; särsk. med klandrande bet.: som i egna ögon är mycket klok; självklok. Thorild Gransk. 1784, 1: 41. Atterbom LÖ 2: 381 (1827).
(3) -KNÄPPT, p. adj. om klädesplagg: knäppt högt upp (i halsen). TIdr. 1882, s. 6. Rak och korrekt i sin högknäppta bonjour. Munthe Skizz. 61 (1888). —
(12) -KOKANDE, p. adj. tekn. som kokar vid hög temperatur. JernkA 1908, s. 93. Högkokande men dock lättflyktiga oljor. 3NF 6: 1102 (1927). —
(15) -KOMISK. mycket l. utpräglat komisk. Heidenstam Alienus 1: 58 (1892). (Skådespelaren) lyckades lika utmärkt i det dystert tragiska som i högkomiska .. roller. 2NF 6: 281 (1906). —
(15) -KONJUNKTUR. (period av) ekonomiskt uppsving (med höga l. stigande priser o. livlig omsättning); (tid med) goda l. stigande konjunkturer; uppgång(stid); god(a) l. lysande tid(er); motsatt: lågkonjunktur. PT 1907, nr 242 A, s. 3. Sjöberg Kvart. 94 (1924). —
(1, 10) -KOR, n. (hög- 1581 osv. höge- c. 1565) [fsv. höghkor] dels (i större medeltidskyrkor) om den för (det högre) prästerskapet avsedda delen av koret, dels om koret i en kyrka (eg. då detta är upphöjt över kyrkans övriga plan, t. ex. anlagt över en krypta). Tegel E14 325 (i handl. fr. c. 1565). I sin härlighets skrud .. söng .. (påven) S. Britas mässa i högchoren i S. Pehrs kyrka. Dalin Hist. 2: 502 (1750). Upsala domkyrkas högkor. Kullberg Portf. 192 (1847). 2NF 38: 1114 (1926). —
(1) -KRAGAD, p. adj. försedd med hög krage. Högkragade stövlar. Högkragade frackar. Quennerstedt IndSold. 43 (1887). —
(15) -KRITISK. ytterligt kritisk.
2) präglad av en ytterligt kritisk situation. Stå inför ett högkritiskt skede. SD(L) 1898, nr 188 B, s. 1. —
(1) -KULLIG, adj.1 om land o. d.: med höga kullar. Lagerlöf Holg. 2: 424 (1907). En holme .. beväxt med tallskog, bergig och högkullig. TurÅ 1910, s. 264. —
(1) -KULLIG, adj.2, förr äv. -KULLOT. om hatt: försedd med hög kulle. Hagström Herdam. 2: 153 (cit. fr. c. 1675). Balck Idr. 2: 454 (1887). —
(1) -KULLRIG, förr äv. -KULLROT. (föga br.) med hög kulle (höga kullar) l. topp(ar); hög o. kullrig. (Vissa bärg äro) högh-kullrota, som Brockelsberget widh Hartzen. Hiärne 2Anl. 196 (1706). En högkullrig klippa. VFl. 1907, s. 71. Östergren (1928). —
(13, 15) -KULTIVERAD, p. adj. (hög- 1921 osv. högt- 1922—1928) högt kultiverad. Lindqvist Herrgårdsh. 55 (1921). —
(13, 15) -KULTUR. hög kultur; särsk. landt. i fråga om odling av jord. WoJ (1891). En .. (så) på import från avlägsna trakter vilande högkultur som den nordiska bronsålderns. Fornv. 1928, s. 83. —
(10 a) -KUNGLIG. (†) ss. vördnadsfullt epitet vid ord som betecknar ngt kungligt. Det Högkongl. KrigzCollegium. VDAkt. 1675, nr 75. Efter Högkonglig befallning. DAlopæus (1761) i BtVLand 1: 36. —
(10) -KVARTER~02. mil.
1) högste befälhavarens kvarter; i fråga om nutida sv. förh. särsk.: kvarter för högste befälhavaren för fälthären jämte dennes stab. Tå hade Greffwen sitt höghqwarteer i Malchin. Bolinus Dagb. 92 (1675). (K. XII:s lik) skulle föras till Högqvarteret uti Tistedalen. HSH 1: 192 (c. 1720). Chefen för nordarmén (vid fältmanövern) .. med sina närmaste män förlade .. sitt högkvarter dit (dvs. till järnvägshotellet). LD 1931, nr 227, s. 6. bildl.: huvudkvarter. särsk.
a) om plats där ngn (mera tillfälligt) har sin (förnämsta) uppehållsort. (Vi) kommo öfverens att en afton gå till com. Alström; .. och wij fingo där vårt hög-quarter. Linné Bref I. 2: 244 (1761). HLilljebjörn Hågk. 2: 77 (1867).
b) plats där en rörelse har sina förnämsta anhängare (l. varifrån den huvudsakligen utgår) l. där ett tillstånd i utpräglad grad är rådande. Detta gamla slott, detta ledsnans högqvarter. Schröderheim Opt. 1 (1794). Den .. läkarevetenskapliga forskningens högkvarter (dvs. Wiens universitet). Paulson Minnest. 33 (1895, 1899).
2) formation omfattande högste befälhavarens (i fråga om nutida sv. förh. särsk.: högste befälhavarens för fälthären) stab(er) jämte övrig biträdande personal m. m. Hög-quarteret gick .. förbi Zakrotzin, och slog läger vid byen Muttelin. Nordberg C12 1: 501 (1740). Om flere arméer äro bildade, kallas det öfver dem alla stående högqvarteret vanligen stora högqvarteret. NF 7: 332 (1883). Tingsten o. Hasselrot 34 (1902).
Ssg (till -KVARTER 1, 2, mil.): högkvarters-order. av högkvarter utfärdad order. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 169 (1880). —
-KYRKA.
1) arkit. till 1, om det högre långskeppet i en kyrka med lägre sidoskepp. PASäve i AntT 2: 109 (1869). SvFmT 11: 173 (1901).
2) [efter eng. high church] till 10, om den riktning inom den engelska episkopalkyrkan vars anhängare strängt fasthålla vid den hierarkiska kyrkoförfattningen o. liturgien. Frey 1841, s. 5. Holmquist EngHögkyrka (1916; i boktiteln).
Ssgr (till -KYRKA 2): högkyrko-man, m. anhängare av den engelska högkyrkan (i sht om prästman). 2NF 36: 28 (1923).
1) inom den engelska episkopalkyrkan: som strängt fasthåller vid den hierarkiska kyrkoförfattningen o. liturgien, som är anhängare av högkyrkan l. överensstämmer med dess meningsriktning. Det högkyrkliga partiet (high church party). NF 4: 607 (1881).
2) allmännare: som strängt fasthåller vid gammal kyrklig ordning o. kult, ävensom vid präst- o. biskopsämbetets myndighet; stundom motsatt: frikyrklig. Newman NordskVäck. 1: 331 (cit. fr. 1827). Den strängt lutherskt kyrkliga (s. k. högkyrkliga) riktningen i vårt land. NF 2: 1131 (1878). Spänningen mellan hög- och frikyrkliga präster. Ahnfelt Minn. 1: 45 (1905).
Avledn.: högkyrklighet, r. l. f.
(15) -KÄNSLIG. (i sht i fackspr.) ytterligt känslig. Roosval Schmidt 81 (1896). Högkänsliga seismografer. 2NF 31: 803 (1920). —
(1, 3) -LAND, pl. -länder. geogr. högt över havet belägen trakt (bärgland l. slättland). Nordsvenska höglandet. De skotska högländerna. Palmblad LbGeogr. 23 (1835). Gränsen mellan lågland och högland kan lämpligen sättas vid 200 m:s höjd öfver hafvet. Roth 1Geogr. 11 (1884).
-klimat.
-skotska, r. l. f. språkv. Högskotskan (”höglandsskotskan”, ”skotskan”, ”skotska gäliskan”, ”gäliskan” eller ”gaeliskan” ..) talas i nordvästra hälften af Skottland samt på Hebriderna. Noreen VS 1: 64 (1903). —
(14, 15) -LITTERÄR. som tillhör den högre litteraturen; utpräglat litterär. Verd. 1883, s. 24. Den höglitterära damen var starkt sminkad. SvD(A) 1922, nr 321, s. 9. Poetisk eller annan höglitterär framställning. Danell SvSpr. 24 (1927). —
(7 b) -LJUD, n. (†) starkt ljud, dån; buller. JGOxenstierna 4: 23 (1815). Lindholm Sibbo 1: 44 (1890). —
(7 b) -LJUDAD, p. adj. (†) högljudd. VarRerV 22 (1538). 2 högljudade Acteurer, som suto vid et bord och med mycken myndighet fälde sina omdömen. Vulpius Theatr. 81 (1798). Adlersparre Hdl. 3: 46 (1810, 1830). —
(7 b) -LJUDANDE, p. adj. (hög- c. 1580—1906. högt- 1695—1914) [y. fsv. höghliudhande (JMÖrt. 55)] (numera föga br.; se dock a) starkt ljudande; högljudd. VocLib. adj. (c. 1580). En allmän och högljudande gråt. Oldendorp 2: 469 (1788). Denna trefliga och högtljudande komedionkel. Ahrenberg Männ. 6: 130 (1914). särsk.
a) (fullt br.) tekn. i uttr. högljudande telefon, visst slags telefon med ljudförstärkning. TSjöv. 1905, s. 93.
b) (†) bildl.; jfr HÖGLJUDD slutet. Kellgren (SVS) 6: 45 (1775). Det intet kostande högljudande munväder, som deras titlar inneburo. Rydberg KultFörel. 3: 295 (1886). —
-LJUDD, se d. o. —
(7 b) -LJUDIG. (†) högljudd. Med högljudig stämma. Lantingshausen Young 1: 98 (1787). Därs. 2: 206 (1790). —
(9 a α, 15) -LJUS, adj. (bygdemålsfärgat o. i vittert spr.) i uttr. högljus(a) dag(en), ”ljusan dag”, fullt dagsljus. SvT 1852, nr 192, s. 4. När det .. blef högljus dag. Wigström Folkd. 2: 102 (1881). Se spöken på högljus(a) dag(en). Östergren (1928). —
(1, 3) -LOPP. geogr. (en flods) lopp med brant fall, överlopp. Flera af Norrlands älfvar .. hafva endast höglopp. Hagman FysGeogr. 55 (1903). —
-LOVAD, se H. —
(15) -LOVLIG. [efter t. hochlöblich] (numera bl. med ålderdomlig anstrykning; jfr nedan) högeligen lovvärd; högt lovad l. ärad. Effter thet Gudh ingen ting på biudha och befala kan, med mindre thet är gott, ährligit och högloflighit. LPetri Luther Nattw. B 6 a (1558). I högloflig fejd mot dumheten. VLitt. 1: 565 (1903). jfr (†): Låta .. (prinsessan Jutta) komma till höglofligit gifftermåhl. LPetri Kr. 74 (1559). särsk. (numera bl. skämts. l. med klandrande bibet. samt i fråga om ä. förh.) om (högt stående) person l. samling av personer; särsk. ss. epitet vid högre (i sht furstliga) titlar o. vid namn på vissa högre ämbetsvärk, ävensom rikets ständer o. särsk. ridderskapet o. adeln. E. N. högmectighetz högloflige förstinne. RA I. 1: 513 (1547). Thenna höghloffliga Iungfrun (Maria). LPetri 3Post. 60 b (1555). Den högloflige konungslige hofrätts förklaring. NoraskogArk. 4: 33 (1621). Naturligtvis stötte en så radikal mening på patrull inom det höglofliga statsutskottet. Verd. 1892, s. 74. särsk. (skämts., †) i pl. best. i substantivisk anv., om ridderskapet o. adeln. Hvad de Höglofl. på Riddarhuset .. göra, betyder ej stort. Liljecrona RiksdKul. 216 (1840). Crusenstolpe Ställn. 9: 63 (1844). —
(3) -LYFT, r. l. f. järnv. järnvägsspårs upplyftning i rätt läge. TT 1899, Byggn. s. 135. SJ 2: 165 (1906). —
-LÄNDARE. (hög- 1794 osv. högt- 1715) [till -LAND] invånare i ett högland; särsk. om invånare i de skotska högländerna. CGyllenborg (1715) i HSH 10: 233. Arnell Scott 145 (1829). —
(1, 3) -LÄNDIG. (numera mindre br.) om mark l. trakt o. d.: högt belägen, högt liggande, högländt. Rudbeck Atl. 1: 160 (1679). Sweiz (synes) vara den högländigaste tract uti hela Europa. Bergman Jordkl. 69 (1766). Högländig mark. ÖoL (1852).
-LÄNDSK. härstammande från l. hörande till ett högland, särsk. de skotska högländerna. En Högländsk Bard. Ossian 1: XXII (1794; om Ossian). —
(1, 3) -LÄND l. -LÄNDT, p. adj.1 (hög- 1548 osv. högt- 1737. -länd(h) 1550—1912. -län(d)t (-lent) 1618 osv.) om mark l. trakt o. d.: högt belägen, högt liggande. G1R 19: 100 (1548). Klöfvern .. har en stor mängd arter, som trifvas på olika jordmån, dels på högländare och dels på sankare marker. LfF 1895, s. 103. (†) Heerden .. satt och sång på Högländt Steen. Dahlstierna (SVS) 67 (1698).
(3) -LÄNDT, p. adj.2 (†) om häst: hos vilken ländkorset är högre än manken, överbyggd. Florman HästKänned. 113 (1794). —
(13 d, 15) -LÄRD, p. adj. (hög- 1527 osv. högt- c. 1765) mycket l. högeligen lärd, mäkta lärd; ofta (i sht förr, numera nästan bl. skämts.) om innehavare av akademisk grad. The godemen som höglærde och j scriffterne wel forfarne ære. G1R 4: 225 (1527). Höglärde Herr Magister! Swedberg Schibb. 444 (1716). Dalin (1852). Östergren (1928). särsk.
b) om tal l. skrift o. d. Dalin Hist. 2: 752 (1750). Höglärda afhandlingar. Svedelius i 2SAH 49: 142 (1873).
Avledn.: höglärdhet, r. l. f. (numera föga br.) hög lärdom; förr äv. i uttr. eders (hans) höglärdhet, till (l. om) ”höglärd” person. Eders Ehrewördigheter och Höglärdheter. VDAkt. 1656, nr 83. Hans höglärdhet .. / Anmodar er, min fru, att (osv.). CVAStrandberg 2: 368 (1865). Östergren (1928; angivet ss. mindre vanl.). —
(7 b) -LÄSA. [till -LÄSNING] (mindre br.) läsa (ngt) högt; företrädesvis i pass. SD 1903, nr 16, s. 18. Kring aftonlampan syddes, virkades, broderades och höglästes. Fogelqvist Minn. 38 (1930). —
(7 b) -LÄSARE. (hög- 1908. högt- 1906) (mindre br.) person som läser högt, uppläsare. Lindqvist Stud. 187 (1906). De förnäma salongerna, där han glänste som högläsare. 2NF 10: 307 (1908). —
(7 b) -LÄSNING. (hög- 1889 osv. högt- 1888—1928) handlingen att läsa högt; uppläsning. Verd. 1888, s. 96. Att man alltid söker bjuda sina gäster på någon högre njutning, t. ex. musik, sång, deklamation, föredrag, diskussion eller åtminstone en stunds högläsning. VL 1894, nr 247, s. 3. SFS 1914, s. 439. —
(2 a) -MAGAD, p. adj. (numera bl. vard.) som har hög, framskjutande mage. VetAH 1766, s. 42. Fredlund Dahlgren 144 (1903). —
(3) -MALNING. [jfr t. hochmüllerei] (i fackspr.) malning med högt ställda löparstenar l. med valsar med relativt stort avstånd från varandra (för erhållande av finare mjölsorter); motsatt: lågmalning. TT 1874, s. 101. —
(1) -MASTAD, p. adj. försedd med hög(a) mast(er). Nicander Hesp. 261 (1835). Högmastade fartyg. TT 1901, V. s. 64. —
(15) -MJÖLKANDE, p. adj. landt. om ko: som ger hög mjölkavkastning. SmSkrLandth. 9: 3 (1883). FFS 1918, nr 138, s. 3. —
-MOD, se d. o. —
(15) -MODERN. (i sht i fackspr.) i högsta grad modern; fullt modern; hypermodern. Högmoderna våningar. Verd. 1890, s. 291. —
(15) -MOGEN. (†) om omdöme, prövning o. d.: synnerligen mogen; möjl. äv. (med anslutning till HÖG, adj. 10 a): hög o. mogen. VDAkt. 1676, nr 233. Altså hemsteller Deputation Riksens Ständers egit högmogna ompröfvande, på hvad sätt (osv.). 2RARP 6: 310 (1731). —
(12) -MOLEKYLÄR. kem. som har hög molekylarvikt. KemT 1899, s. 38. Högmolekylära kondensationsprodukter, sådana som stärkelse, gummi och cellulosa. 2NF 26: 228 (1917). —
(1) -MOSSE. [efter t. hochmoor] (i fackspr.) (väsentligen av vitmossa bildad) torvmosse vars yta höjer sig mot midten; vitmosse; motsatt: lågmosse, kärr. Grotenfelt JordbrMet. 61 (1899). LB 1: 138 (1899).
(15) -MYNDIG. (i sht i ålderdomligt spr.) i hög grad myndig; stundom äv.: med stor självtagen myndighet; jfr HÖG, adj. 11. Lagerbring 1Hist. 2: 262 (1773). Hvad den moderna industrien behöfver är icke ett högmyndigt förmynderskap utan tekniska insigter. Samtiden 1874, s. 214. Högmyndiga män. Grimberg VärldH 2: 268 (1927). —
-MÅL, se d. o. —
(10 a, 15) -MÄKTIG (hö`gmägtig el. -ä´- Weste). [fsv. höghmäktogher] (numera bl. med ålderdomlig anstrykning l. skämts.) utrustad med stor makt, mycket mäktig. Herren är högmektugh. OPetri MenFall A 6 b (1526). En .. högmäktig herre. TT 1895, Allm. s. 211. särsk. (†) ss. epitet till l. om furstlig person. Högmechtig förste och herre, her Göstaff. G1R 1: 121 (1523). Sturzen-Becker MinUniv. 222 (1842). —
-MÄKTIGHET. [fsv. höghmäktoghhet] (†)
1) till 10 a, 15: stor makt. (Guds) högmektogheet haffuer inghen ända. OPetri MenFall A 6 b (1526). särsk. i uttr. eder(s) (hans, hennes) högmäktighet o. d., ss. underdånighetsformel till l. om högt uppsatt, i sht furstlig person. Hanss naadis höghmectyghetss fwlkompliighe mackthbreff. SvTr. 4: 10 (1521). Eder högmectigheit weth wel (att osv.). G1R 1: 137 (1523). Theras eller Edre högmägtigheter, Förenta Nederländernas titel. Lind (1749; under mögendheit); jfr -MÖGENDE 1 slutet.
(7 b) -MÄLD l. -MÄLT, p. adj. (-d c. 1755 osv. -t 1641 osv.) som har en ljudlig stämma, som talar högt, högljudd, högröstad. IndSvec. (1641). I denne Församblingen, Hvarest altid varit högmälte och vältalande Predikanter. VDAkt. 1724, nr 162. Wulff Petrarcab. 542 (1907). —
(10 d γ) -MÄSSA, r. l. f. [fsv. höghmässa] inom den katolska kyrkan urspr. om varje mässa som var åtföljd av kyrkomusik; den av dyl. mässa åtföljda huvudgudstjänsten; inom den luterska kyrkan benämning på huvudgudstjänsten på sön- l. helgdag, motsatt: ottesång o. aftonsång. Förrätta högmässa. Gå i högmässan. Svart G1 136 (1561). Hb. 1693, s. 46. När Armeen är i fält, hålles tvänne Predikningar, Högmässan kl. 8 för middagen, och Aftonsången kl. 2 efter middagen. PH 5: 3128 (1751). Hb. 1917, s. 10.
Ssgr: högmässo-gudstjänst. (-mässa- 1683. -mässo- 1791 osv.) ConsAcAboP 5: 329 (1683). Bevista högmässogudstjänsten. SFS 1905, nr 6, s. 7.
(10) -MÄSTARE. [efter t. hochmeister] stormästare i en orden; numera bl. hist. om Tyska ordens högste styresman. Thens Ridderlige S. Joannis ordens Högmestare. AJGothus ThesEp. 2: 20 (1619). Lind (1749; under hoch-meister). Ett sändebud från Tyska ordens högmästare. 2VittAH XXXI. 1: 41 (1883, 1886). Höjer Vadst. 123 (1905). —
(10 a, 15) -MÖGEN.
1) (numera bl. i ålderdomligt spr.) = -MÖGENDE 1. Linné Diet. 1: 137 (c. 1750). Rikets rikaste och högmögnaste män. Knorring Skizz. II. 1: 296 (1845). GSkånHem 125 (1926). (†) Det är jag som Konung, men ingen annan att därom dömer: Sägen det till deras hogmögene och att de tiga. HSH 9: 137 (c. 1800; angivet ss. yttrat av K. X G. med anl. av de ofrälse ståndens fordran på riksdags sammankallande).
2) (i sht skämts. arkaiserande) = -MÖGENDE 2. Roos FamArkiv 322 (i handl. fr. 1834). En högmögen uppsyn. Randel Fynd 25 (1916, 1927). Dessa högmögna, i vidunderliga pälsar inbyltade herrar (dvs. bruks- o. landtpatronerna). TurÅ 1930, s. 124. —
(10 a, 15) -MÖGENDE, p. adj. [jfr holl. hoogmogend, t. hochmögend]
1) (numera bl. i ålderdomligt spr.; jfr slutet) mäktig, högt uppsatt, myndig; särsk. i pl. i substantivisk anv., förr äv. i uttr. deras högmögende. AChydenius (1793) i HA 9: 235. Jag anser i sanning mitt sällskap och min förlorade tid (vid de höga herrarnas bjudningar) lika så dyrbar, som deras högmögende sina stekar och pastejer. Rademine Knigge 2: 153 (1804). Jag är idag buden till middag till Hs Exc. Rosenblad. — Eljest är knapt någon mindre bårta hos de högmögende än jag. Geijer Brev 253 (1829). Högmögende män. CFDahlgren 2: 116 (1841). Högberg Vred. 2: 180 (1906). särsk. [efter motsv. anv. i holl.] hist. ss. epitet tillkommande de av provinsständerna valda ombud vilka utövade den forna nederländska republikens suveräna rättigheter, ävensom republiken Nederländerna (generalstaterna). The Högmögende Herrars Herr General Staternes aff the föreenade Nederlanden här warande publique Minister. SthmStadsord. 1: 266 (1678). Theras Högmögende, är en titel för Holländska staterna. Lind (1749; under groszmögende). Sylwan (o. Bing) 1: 280 (1910).
2) (numera föga br.) dryg (se d. o. 9), högdragen, pösande, stolt, självtillräcklig; jfr HÖG, adj. 11. Nordforss (1805). Dalin (1852; angivet ss. fam.). Den nyinrättade kejserliga hofrätten och dess högmögende och kalla chef, grefve Mannerheim. Ahrenberg Männ. 2: 40 (1907). —
(15) -MÖJLIG. (†) i uttr. på det högmöjligaste, så mycket l. så kraftigt som möjligt. Brask Pufendorf Hist. 400 (1680). —
(1) -MÖSSA. hög mössa; särsk. (förr) om visst slags paraduniformsmössa. 3 högmysser Enn medh Mårder enn med Räfuer Enn ofodrat. SthmTb. 4/6 1599. Husarernes dolma och högmössa. KrigVAH 1847, s. 155. Poliskonstaplarna buro (vid O. II:s kröning 1873) .., i stället för den förut begagnade högmössan, keppi. Linder Tid. 320 (1924). särsk. (bygdemålsfärgat) om hög mössa tillhörande den kvinnliga allmogedräkten i vissa trakter. Uppl. 2: 345 (1903). Cederblom SvAllmogedr. 40 (1921). —
(1) -NACKAD, p. adj. som har hög nacke; särsk. zool. i uttr. högnackade oxen, (av S. Nilsson given) benämning på den i torvmossar funna oxen Bos frontosus, som kännetecknas av en uppskjutande nackkam. Nilsson Fauna 1: 554 (1847). UpplFmT 5: 193 (1908). —
(12, 15) -NITRERAD, p. adj. (i fackspr.) om bomull l. nitrocellulosa: som gm nitrering upptagit salpetersyra i högre grad. Högnitrerad bomull för tillvärkning af bomullskrut. GHT 1896, nr 137, s. 1. 2NF 26: 828 (1917). —
(jfr 3 k) -NORD. (i vittert spr., föga br.) om trakt långt l. längst upp i norr; den höga norden. Långt upp i Sveriges högnord. Valerius 2: 170 (1826). Högnordens allvarliga och mörka furuvägg. Vetterlund Skissbl. 277 (1914). —
(jfr 3 k) -NORDISK. som förekommer långt upp i norr; tillhörande l. utmärkande för mycket nordliga trakter. Nilsson Fauna 4: 568 (1855). En högnordisk fågel. Chydenius ExpSpetsb. 20 (1865). Den högnordiska naturen. Verd. 1892, s. 279. SkogsvT 1912, Fackupps. s. 180. —
(jfr 3 k) -NORDLIG. (numera föga br.) förekommande l. belägen långt upp i norr; mycket nordlig. Atterbom i PoetK 1816, s. II. Högnordliga bygder. Rydqvist SSL 4: 505 (1870). —
(10, 15) -NÅDGUNSTIG. (†) i överdrivet ödmjukt tilltal o. d.: nådig o. välvillig. Johansson Noraskog 3: 413 (i handl. fr. 1684). Hög Nåd-gunstige Herrar. JAndersin (1689) hos Lucidor (SVS) XV. At Eder Faderliga Högvördighet sina egna gifna högnådgunstiga löffte och förslag icke återkallar. VDAkt. 1724, nr 404. —
(10, 15) -NÅDIG. (†) mycket nådig, allernådigst. H. K. Maijt. .. hafwer högnådigt befunnit, och nådigst befallat, att (osv.). KrigVAT 1839, s. 197 (1632). Stränge, högnådige herre! Mellin Nov. 2: 55 (1834, 1867). —
(3) -NÄT. [efter t. hochnetz] (förr) jäg. högt uppspänt jaktnät användt för fångst av rapphöns. Svederus Jagt 226 (1832). Dalin (1852). —
(15) -NÖDIG. (hög- c. 1597 osv. högt- 1635—1747) (numera bl. ngn gg ålderdomligt) i hög grad av nöden l. nödvändig l. behövlig; förr äv. övergående i bet.: av största vikt. Ther högnödige ärender vore för honden. HT 1916, s. 195 (c. 1597). Så högnödigt är Watn til Döpelszens wärck, at (osv.). L. Paulinus Gothus ThesCat. 300 (1631). (Gud) straffar tå thet är höghnödigt. Muræus Arndt 3: 79 (1648). Östergren (1928; angivet ss. mindre vanl., mest i skriftspr.).
Avledn.: högnödighet, r. l. f. (†) stor l. absolut nödvändighet. OxBr. 1: 126 (1619). Lufftsens Högnödigheet .. til at vnderhålla .. wår Krops Substantz. Palmchron SundhSp. 27 (1642). SynodA 1: 248 (1707). —
(15) -NÖDVÄNDIG~020. (numera bl. ngn gg ålderdomligt) = -NÖDIG. LReg. 281 (1676). Östergren (1928; angivet ss. mindre vanl., mest i skriftspr.).
Avledn.: högnödvändighet, f. (†) anträffat bl. i konkret anv. i pl.: (absolut) nödvändiga ting. BoupptSthm 7/4 1673. —
(jfr 1 g) - OCH LÅG-UPPSÄTTNING~020. (förr) metall. om det förfaringssätt vid uppsättning av malm i smältugn att i viss ordning omväxlande större o. mindre mängd malm tillsättes än den för jämn gång normala mängden. Rinman 2: 1086 (1789). JernkA 1904, s. 49 (i fråga om ä. förh.). —
(15) -OFFICIÖS. [av t. hochoffiziös] i sht polit. ”Berl. Tagebl.” kallar .. (ðen österrikiske ministerpresidentens huvudorgan, ”Reichswehr”) ”högofficiös”. GHT 1897, nr 11, s. 2. Två .. kommunikéer .. den ena officiell, den andra högofficiös. Östergren (1928). —
(1) -PLÅT. boktr. patris. En s. k. ”patrice” eller ”högplåt” (å hvilken alla fördjupningar i originalplåten motsvarades af upphöjningar). BtRiksdP 1905, 9 Hufvudtit. s. 181. —
(14, 15) -POETISK. i hög(sta) grad poetisk. Tegnér (WB) 5: 522 (1825). Renässansens högpoetiska stil. Sylwan (o. Bing) 1: 259 (1910). —
(13, 15) -POLITISK. som tillhör den högre politiken; äv.: i hög grad politisk, utpräglat politisk. Verd. 1892, s. 111. Högpolitiska skäl (samvärkade) med de religiösa till att kasta Sverige in i trettioåriga kriget. Svensén Världsv. 13 (1908). —
(jfr 10 d γ β') -PREDIKAN. (†) högmässa, högmässopredikan. L. Paulinus Gothus Ratio 18 (1617). Kyrkol. 2: 3 (1686). JDHultman (c. 1734) i HC12H 1: 81. —
-PRISAD, -PRISLIG, se H. —
(12) -PROCENTIG, -are.
1) (i fackspr.) som innehåller hög procent av det ifrågavarande ämnet; av hög procenthalt. VL 1894, nr 179, s. 3. Mycket högprocentig jernmalm. Därs. 1895, nr 210, s. 2. SvD(B) 1918, nr 295 B, s. 1.
2) handel. om lån o. d.: löpande med hög ränta. Högprocentiga obligationer. 2NF 37: 881 (1925). NordT 1929, s. 149. —
(12) -PROCENTISK. (i fackspr.) = -PROCENTIG 1. Högprocentisk malm. 2UB 4: 71 (1899). Fosfat (med 18—20 proc. fosforsyra) pläga benämnas högprocentiska. LB 1: 459 (1901). —
(14 d) -PROSA. språkv. högtidlig l. högstämd prosa; motsatt: normal- o. lågprosa. Cederschiöld Skriftspr. 48 (1897). Danell SvSpr. 6 (1927). —
(15) -PRÅLANDE, p. adj. (hög- 1795. högt- 1615) (†) mycket prålande. Furstlige Personer .. bruka .. högtprålande kläder. Phrygius HimLif. 70 (1615). Thorild 4: 168 (1795). —
(2 b) -RELIEF. hög relief; äv. konkret, om bildhuggeriarbete o. d. i hög relief. Eichhorn Stud. 3: 225 (1881). Cornell NorrlKyrklK 136 (1918). —
(13) -RENÄSSANS. konsth. om renässansen i sin högsta utveckling (i Italien under förra o. i norra Europa under senare hälften av 1500-talet). Ljunggren Resa 24 (1871). Högrenaissancens storverk, Peterskyrkan. NF 2: 1398 (1878). Hahr ArkitH 348 (1902). —
(3) -RESERVOAR. tekn. om högt belägen reservoar för vattenledningsvatten; motsatt: lågreservoar. TT 1890, s. 156. 2NF 31: 874 (1920). —
(10 d α) -RESPEKTIV. (†) högt aktad l. respekterad. IT 1791, nr 20, s. 3. Och rekommenderar jag mig hos Högrespektive Herrskaper och kunder. VexjöBl. 1834, nr 6, s. 3. —
(1) -REST ~re2st, p. adj. -are. [jfr isl. háreistr, uppförd till stor höjd] upprest till stor höjd, högt upprest; som reser sig högt; hög; numera nästan bl. om människa l. om träd: hög (o. rak), reslig, högväxt; ståtlig; äv. bildl. En högrest gestalt. En högrest tall. En högrest karaktär. Tre högreeste spetzige Torn. Rålamb 4: 100 (1690). Nu blef gubben röd i synen / Och stod högrest upp i salen. Runeberg 2: 109 (1848). Bergman JoH 181 (1926; bildl.). —
(3) -REV, n. slakt. o. kok. på nötkreatur, om revstycket högst upp närmast nacken; motsatt: mellan-, tunnrev. 2UB 4: 358 (1899). HemKokb. 70 (1903). —
(1) -RIGGAD, p. adj. sjöt. försedd med hög rigg. Rydberg Frib. 271 (1857). Den högriggade lustjakten. LbFolksk. 212 (1890). —
(15) -ROMANTISK. i hög grad romantisk. En .. högromantisk kärlekshistoria. Atterbom Minn. 4 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Östergren (1928). —
(10) -RUND, r. l. m. (förr) mil. vid midnatt utgående patrull med uppgift att tillse att ändamålet med vakttjänstgöringen uppfylles m. m. LMil. 2: 349 (1690). De vanligen utgående runderna äro tre och kallas: visiterrund, högrund, och dagrund. UFlott. 1: 140 (1882). Lundell (1893). —
(1) -RYGGAD, p. adj. som har hög rygg; om stol o. d.: med högt ryggstöd. Lind 1: 1289 (1749). Gosselman SAmer. 246 (1842). särsk. (mindre br.) landt. om åkerteg: försedd med hög ”rygg”. Gadd Landtsk. 3: 133 (1777). TLandtm. 1900, s. 46. —
(10) -RÄTTVIS. (†) hög o. rättvis. VDAkt. 1692, nr 342. Eders nådes högrättvisa ompröfvande. NoraskogArk. 5: 320 (1729). Crusenstolpe Tess. 5: 20 (1849). —
(10) -RÄTTVISLIG; adv. -en. (†) = -RÄTTVIS. Såsom Eders Kongl. Maij:tt högrättwijsligen lärer thes Kongl. mildheet bevijsa. HB 3: 181 (1689). Quennerstedt Torneå 2: 281 (cit. fr. 1809). —
(8) -RÖD. [jfr t. hochrot] klart l. starkt röd. Rudbeck Atl. 2: 201 (1689). De brokuga Rönnar som skryta af sin högröda frukt. Nordenflycht (SVS) 3: 161 (1762). Amalias kinder blefvo högröda. Knorring Cous. 2: 69 (1834). —
(1) -RÖSTAD, p. adj.1 (föga br.) om byggnad l. tak: försedd med högt takröste. Osbeck Lah. 37 (1796). HLilljebjörn Hågk. 1: 6 (1865). —
(7 b) -RÖSTAD, p. adj.2 som har hög röst; som framföres (framsäges osv.) med hög röst; högljudd; äv. bildl. En högröstad talare. Högröstat tal. Högröstad opposition. VetAH 1783, s. 105. GHT 1895, nr 243, s. 2 (bildl.). Han råkade i ett en smula högröstat samtal. DN(A) 1929, nr 307, s. 18. —
(1) -SAL. (i högre stil) hög (fest)sal; högtidssal. Snoilsky 2: 96 (1881). Lagerlöf HomOd. 8 (1908). —
-SALIG, se H. —
(1) -SAPP. (förr) bef. löpgrav med förhöjt bröstvärn som den anfallande vid en fästnings belägring utförde för att erhålla en dominerande ställning, varifrån stupskott kunde skjutas ned i den ”betäckta vägen”. Hazelius Bef. 331 (1836). —
-SINNAD, p. adj. (hög- 1526 osv. höge- 1688)
1) (†) högmodig, högdragen; jfr HÖG, adj. 11. 1Tim. 6: 17 (NT 1526). Then högsinnade Phariseen. Scherping Cober 2: 262 (1737). Afzelius Sag. 4: 15 (1842).
2) (företrädesvis i högre stil) till 14: ädelsinnad, storsint, höjd över småaktighet. En högsinnad man, karaktär. Ett högsinnat handlingssätt, tänkesätt. Börk Darius 877 (1688). De Geer Minn. 1: 59 (1892). —
(14) -SINNE. (numera bl. ngn gg i högre stil) högsinthet; jfr -SINNAD 2. Atterbom Siare 5: 202 (1849). Landquist Fröding 99 (1916). —
-SINNIG. (†)
2) till 14, = -SINNAD 2. Thorild 3: 144 (1791). Eders Exellence .. synes i alt så högsinnigt rättvis. Leopold (1793) i 2Saml. 12: 103. Atterbom VittH 59 (1845).
Avledn.: högsinnighet, r. l. f. (†)
-SINT, p. adj.
1) (†) = -SINNAD 1; jfr HÖG, adj. 11. Runius Dud. 2: 103 (1699). Var högsint, min dotter, var myndig och rak, / För bönder lyft aldrig på floret. Lenngren (SVS) 2: 223 (1798). Sparre Frisegl. 1: 49 (1832).
2) (företrädesvis i högre stil) till 14: högsinnad (se d. o. 2); förr äv.: modig. Verelius 126 (1681). Beskow var i grunden alltför högsint för att kunna länge behålla agg. Wirsén i 3SAH 11: 168 (1896).
Avledn.: högsinthet, r. l. f. (företrädesvis i högre stil) till -SINT 2. Afzelius Sag. 3: 15 (1841). Lundh FörfResa 1: 79 (1924). —
(1) -SJÖ. [efter t. hochsee] (föga br.) i sg. best.: det stora, djupa havet, öppna havet, oceanen. De till högsjön hörande högre djurarterna, såsom de flesta fiskar, hvalar, delfiner, sälar. 2NF 10: 991 (1908).
-flotta, r. l. f. [efter t. hochseeflotte] mellan 1907 o. 1918 benämning på den tyska slagflottan. Langlet (o. Nordensvan) 12 (1914). KrigVAT 1923, s. 16.
(15) -SKADLIG. (hög- 1635—1639. högt- 1681) (†) i hög grad skadlig. Schroderus Os. III. 2: 50 (1635). Dhet omåtteligen brukade högdtschadeliga brennewijnet. VDAkt. 1681, nr 4. —
(1) -SKAFTS-ARBETE~020, äv. ~200. (-skaft- 1900. -skafts- 1874) vävn. gobelängvävnad o. d., utförd på vävstol med stående varp; hautelissearbete. UB 6: 457 (1874). 2UB 8: 338 (1900). —
(7 b) -SKALLANDE, p. adj. (i vittert spr., föga br.) högt skallande. Högskallande instrumenter. SvLitTidn. 1817, sp. 680. Palmblad Nov. 1: 35 (1840). —
(1) -SKOG. [jfr t. hochwald] skogsv. skog av högstammiga (mogna) träd; särsk. om dyl. skog som åsättes en längre omloppstid o. icke avvärkas förrän efter sin ekonomiska mognad; motsatt: medel-, lågskog. Gillberg ChristianstL 5 (1767). Uppl. 1: 104 (1902). —
-SKOLA, se d. o. —
(3) -SKOTSK. härstammande från de skotska högländerna l. utmärkande för dessa l. deras invånare osv. Atterbom i PoetK 1817, 1: 40. Lundell (1893). —
(3) -SKOTSKA, r. l. f. språkv. det högskotska språket, gäliska. Arfwidsson Oisian 1: 33 (1842). Noreen VS 1: 64 (1903). —
(3) -SKOTTE. invånare i de skotska högländerna; gäl. VFPalmblad i SvLittFT 1833, s. 571. James Macpherson, född Gael eller Högskotte. Arfwidsson Oisian 1: 1 (1842). 2NF 27: 144 (1917). —
(1) -SLOK. (†) (det högväxta) gräset Melica altissima Lin.; jfr JÄTTE-, STOR-SLOK, PÄRL-GRÄS. BBergius PVetA 1769, s. 68. Liljeblad Fl. 48 (1792; äv. i den postuma uppl. 1816). —
(10 a) -SLÄKTAD, p. adj. [fsv. höghsläktadher] (†) som tillhör en förnäm släkt, högättad. Kolmodin QvSp. 2: 345 (1750). Nordforss (1805). —
(1, 3) -SLÄTT, r. l. m. geogr. slätt(land) på betydlig höjd över havet; högplatå; inom ett högland beläget, större område med relativt små höjdskillnader; stundom allmännare, närmande sig bet.: högland. Palmblad Palæst. 63 (1823). Tibets högslätter. Dens. LbGeogr. 19 (1851). Hagman FysGeogr. 14 (1903).
(9 a β, 15) -SOMMAR. [jfr t. hochsommer] om (tiden omkring) midten av sommaren, särsk. juli månad (i regel den varmaste tiden av året); motsatt för-, sensommar; äv. om väderlek o. temperatur som är karakteristisk för denna tid. Midt i, under högsommaren. I dag är det ju riktig högsommar. Om högsommaren. SvT 1852, nr 33, s. 2. Nilsson FestdVard. 24 (1925). särsk. (i sht i högre stil) bildl. Atterbom SDikt. 2: 367 (1838). Han .. rycktes oförmodadt bort i högsommaren af sin mannaålder. Crusenstolpe Tess. 2: 55 (1847). Levertin G3 250 (1894).
-flod. (i fackspr.) jfr FLOD, sbst.3 1. I .. de nordligaste älfvarna inträffar .. en högsommarflod omkring midten af juli. Ymer 1912, s. 154.
-skrud. (i vittert spr.) bildl. Den 26 juli .. står Djurgården i högsommarskrud. Lundin NSthm 59 (1887).
(1) -SPETSAD, p. adj. försedd med hög spets. Schroderus Comenius 618 (1639). En högspetsad mössa. LfF 1906, s. 290. —
(1) -SPETSIG. försedd med hög spets. Atterbom Minn. 345 (1818). Högspetsiga torn. TT 1878, s. 253. —
(14 d) -SPRÅK. språkv. mönstergillt (icke bygdemålsfärgat) språk; riksspråk. Böttiger i 2SAH 39: 219 (1864). Bland de för svenska högspråkets utveckling betydelsefulla dialekterna intager uppländskan ett af de allra viktigaste rummen. UpplFmT IV. 1: 6 (1898). Noreen VS 1: 26 (1903). Henningsson Välläsn. 20 (1907). —
(1) -SPÅR. tekn. vid valsning av järnvägsskenor: valsspår i vilket skenornas höjd är vinkelrät mot valsarnas axlar; motsatt: plattspår. JernkA 1861, s. 83. —
-SPÄND, p. adj. (hög- 1649 osv. högt- 1900—1928) [jfr t. hochgespannt]
4) (mindre br.) tekn. till 12; om ånga: som har högt (mera än en atmosfärs) tryck. LB 4: 145 (1904). LAHT 1910, s. 491.
5) fys. o. tekn. till 12; om elektrisk ström: med hög spänning; äv. i överförd anv., om elektrisk maskin. TT 1895, M. s. 25. Därs. 1897, Allm. s. 272.
6) [eg. utvecklat ur 2; numera äv. anslutet till 5] bildl.: högt spänd; högt uppdriven; stundom närmande sig bet.: överdriven; överspänd. Några få exalterade hjernors högspända nonsens. Leopold 3: 117 (1797, 1816). Den mäst högspända arbetsdrift. LBÄ 29—31: 209 (1799). De högtspända förväntningarna. Böök SvStud. 212 (1913). —
-SPÄNN.
1) i fråga om handeldvapen, i uttr. i l. på högspänn, på helspänn (se d. o. 1); jfr HÖG, adj. 15. Högberg Utböl. 2: 183 (1912).
2) bildl., i uttr. på högspänn, på helspänn (se d. o. 3). Högberg Utböl. 2: 190 (1912). Vårt intresse var på högspänn. Björklund DödHäl. 95 (1926).
3) fys. o. tekn. till 12: högspänning (se d. o. 1); ss. förled i ssgr.
-ledning.
-ström. —
-SPÄNNING.
1) fys. o. tekn. till 12: hög elektrisk spänning (enl. sv. författning tidigare över 1000 volt, numera över 250 volt); motsatt: lågspänning. TT 1898, M. s. 112.
2) [jfr -SPÄND 6] bildl.: stark spänning. Siwertz Flan. 199 (1914). Lördagens försvarsdebatt förflöt utan någon dramatisk högspänning. SvD(A) 1930, nr 98, s. 4.
Ssgr (till -SPÄNNING 1, fys. o. tekn.): högspännings-anläggning. elektrisk starkströmsanläggning för högspänd ström. SFS 1902, nr 137, s. 20.
(13 e) -STADIUM. pedag. i sht i sg. best.: det högre (skol)stadiet. På högstadiet. SvD(A) 1916, nr 131, s. 6. —
(1) -STAM. trädg. hög stam; motsatt: halvstam o. lågstam. Lundberg Träg. 64 (1754; i fråga om fruktträd). På hög- och halfstam förädlade rosor. SDS 1896, nr 433, s. 2. —
(1) -STAMMAD, p. adj.
(1) -STAMMIG.
1) om växt, i sht träd: försedd med hög stam. Linné Sk. Föret. 4 a (1751). Allt efter stammens olika höjd benämnas vanligtvis träden: högstammiga, med 6—7 fots stam, halfstammiga, med 3—5 fots samt lågstammiga, med 1—2 fots stam. HbTrädg. 3: 46 (1872). Abelin MTr. 19 (1902).
(3) -STIKEL. (på Gotl.) höjdhopp över en käpp som vilar vågrätt på taggarna efter de avskurna kvistarna av tvenne i jorden nedstuckna hasselkäppar. Bergman GotlSkildr. 228 (1882). —
(1) -STILLA, r. l. f. bot. (den högväxta) örten Sisymbrium altissimum Lin. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 443 (1901). LAHT 1915, s. 111. —
-STOL. [sv. dial. högstol (i bet. 1)]
1) (bygdemålsfärgat) till 10: den förnämsta stolen l. bänken; högbänk, högsäte. VRP 1615, s. 282. (Husfadern) sitter i högstoolen. VDAkt. 1686, nr 63. LfF 1880, s. 90.
2) (†) kateder, pulpet; jfr HÖG, adj. 1. VarRerV 35 a (1579). Werwing Hist. 1: 219 (c. 1690). Florinus Voc. 68 (1695). —
-STRÅLANDE, -STRÄVANDE, se H. —
(jfr 3 g) -STUPANDE, p. adj. (†) stupande från stor höjd. Störta utför högstupande branter. VFPalmblad i Phosph. 1812, s. 27. —
-STÄLLD, se H. —
-STÄMD, p. adj. [jfr t. hochgestimmt]
1) (numera föga br.) om anspråk, förhoppning o. d.: högt spänd; jfr -SPÄND 6, HÖG, adj. 12, 15. Sturzen-Becker SvSkönl. 34 (1845). Högstämda anspråk. Forssell Hist. 1: 86 (1869). Högstämda förhoppningar. Odhner G3 1: 2 (1885). Forssell i 3SAH 3: 330 (1888).
2) (†) högsinnad; jfr HÖG, adj. 14. Wikforss 1: 833 (1804). Fryxell Ber. 12: 133 (1843). Högstämda tänkesätt. Dalin (1852; med hänv. till högsint).
3) (i sht i högre stil) till 14: högtidligt stämd; fylld l. präglad av upphöjd stämning l. patos; ståtlig. En högstämd dikt. VFPalmblad i PoetK 1817, 2: 2. Brukspatron L. höll ett högstämdt tal. SmålP 1890, nr 152 A, s. 2. Mjöberg Stilstud. 30 (1911).
(7 b) -STÄMMIG. (numera föga br.) som har hög(ljudd) stämma; högljudd. KyrkohÅ 1908, s. 238 (c. 1780). Der alla, på en gång, högstämmigt ta till ordet. Wetterstedt Sthm 1: 59 (1823). Östergren (1928). —
(14) -STÄMNING. (i vittert spr.) hög l. upphöjd stämning. Lindqvist BakMoln 9 (1911). Den patriotiska högstämningen. SvLittH 2: 14 (1919). —
(1 c) -STÖVEL. hög (högskaftad) stövel. BoupptVäxjö 1873. särsk. veter. i oeg. anv., i sht i pl., benämning på vissa på nedre delen av benen hos hästar ofta förekommande, vita tecken, då dessa nå upp över knäet l. hasen. 2NF 27: 608 (1918). —
(1) -STÖVLAD, p. adj. särsk. veter. motsv. -STÖVEL slutet, om häst: försedd med ”högstövlar”. Billing Hipp. 127 (1836). Spak HbFältartill. 87 (1873). —
-SVENSK, adj.
1) (numera föga br.) till 4 a β: uppsvensk; äv. substantiverat. OPSturzen-Becker i SthmFig. 1845, s. 294. Den sydsvenska värmen och ledigheten att föra ordets vapen kom i en stark .. strid, med det högsvenska allvaret och bestämdheten. SvT 1852, nr 188, s. 3. Mattsson VSkr. 1: 193 (1911).
2) språkv. till 14 d: tillhörande l. överensstämmande med högsvenskan; stundom i motsättning till den finländska svenskan. De Geer VSkr. 1: 191 (1853, 1892). Det vanliga högsvenska uttalet. Aurén Akc. 22 (1880). Högsvenskt riksspråk. Noreen VS 1: 528 (1907; motsatt finländsk svenska). ”Ett rent högsvenskt språk” existerar .. icke i verkligheten, utan är ett schema, hvars hufvuddrag bestämmas af det litterärt gängse språkbruket. 2NF 22: 445 (1915). —
(14 d) -SVENSKA, r. l. f. språkv. mönstergillt svenskt (icke bygdemålsfärgat) språk; svenskt riksspråk; stundom i motsättning till den finländska svenskan. Tamm TyPrefix 25 (1876). Bergroth FinlSv. 25 (1916). TurÅ 1929, s. 135. särsk. i uttr. finländsk högsvenska, om det vårdade svenska språket i Finland. SD(L) 1894, nr 66, s. 6. Schybergson Estlander 8 (1916). —
-SVÄVANDE, se H. —
(3?) -SYNT, p. adj. (†) som synes högt över omgivningen? Vppå en höghsynt klint. Schroderus Liv. 429 (1626). —
(14) -SÅNG. [jfr d. højsang] (i vittert spr., föga br.) högstämd (lov)sång l. dikt. CSnoilsky (1882) hos Warburg Rydbg 2: 398. Karlfeldt FridLustg. 51 (1901). Böök ResTyskl. 24 (1916). —
(10, 15) -SÄLL. (numera bl. ngn gg arkaiserande) högeligen säll; äv.: hög o. säll l. salig. Brenner Dikt. 1: 102 (1690, 1713). Höge Zeus, du de högsälla gudars fader. Palmblad Aisch. 169 (1842). Nyss drog ett högsällt lik förnämligt genom staden. Karlfeldt Hösth. 13 (1927). —
(1) -SÄNG. [sv. dial. högsäng] (bygdemålsfärgat, i vissa trakter, särsk. Åland o. Österb.) säng i två ”våningar”; jfr DUBBEL-SÄNG 2. Topelius Vint. II. 1: 34 (1850, 1881). Erixon Möbl. 1: XIX (1925). —
(9 a β) -SÄSONG. om den livligaste delen av säsongen. Under högsäsongen höjas pensionspriserna vid badorterna. Levertin 23: 164 (1901). Vallentin London 203 (1912). —
-SÄTE, se d. o. —
(2 b) -SÖM, r. (föga br.) sömn. upphöjd söm (broderi, märkning o. d.) över ett underlag av tråd l. garn; klumpsöm. NJournD 1854, s. 5.
(7 b) -TALANDE, p. adj. [fsv. höghtalande (CodUps. C 20 17)] som talar högljudt; högljudd; äv. bildl.; numera nästan bl. (tekn.) om högtalarapparat. Högtalande apparat, (hör)telefon (tekn.). VFPalmblad i SvLittFT 1834, sp. 324 (bildl.). Erix (1923). —
(7 b) -TALARE, r. l. m. tekn. hörtelefon konstruerad för utsändande av så förstärkta ljud att de kunna höras av flera personer samtidigt på relativt stort avstånd från apparaten; särsk. om dylik apparat vid radiomottagningsapparat. SFS 1924, s. 892. SvD(A) 1929, nr 189, s. 6.
Ssgr: högtalar- l. högtalare-apparat.
-bil. bil försedd med högtalarapparat varigm ett inuti bilen hållet anförande o. d. blir hörbart på stort avstånd (särsk. använd vid agitationsmöten o. d.). —
(7 b) -TALIG. (†) som talar högljudt; högljudd; äv. bildl. Verelius Gothr. 75 (1664). Högtalige Phraser. Modée HåkSmulgr. 11 (1738). Sedan Nillerberg begynt blifva något högtalig med sin stiuffader. VRP 18/11 1775. Dalin (1852). —
-TID, se d. o. —
(1) -TIMRAD, p. adj. (i sht i vittert spr.) upptimrad till stor höjd. Runeberg 1: 104 (1832). Lagerlöf Holg. 2: 271 (1907). —
(15) -TJÄNLIG. (†) i hög grad nyttig. Högwijsa .. och högtiänliga Rijkz och Regeringz Rådh. RARP 2: 136 (1634). —
-TON ~tω2n. [jfr t. hochton] språkv.
a) till 7 a: det högsta tonläge till vilket man vid affektfritt uttal låter rösten stiga. I en mängd moderna språk plägar högton tillkomma endast en stafvelse med stark tonvigt. NF (1883). Noreen VS 2: 453 (1910).
b) (numera knappast br.) till 7 c: stark tonvikt, stark accent; akut accent. En af ordets stafvelser beherskar och sammanhåller de öfriga genom sin högton. Blomberg Omlj. 3 (1865). Högton .. akut. WoJ (1891). Östergren (1928). —
(7 c) -TONAD, p. adj. (†) språkv. (uttalad) med enstavighetsaccent, som har akut accent. De högtonade (orden) öfver och under. Rydqvist SSL 4: 213 (1868). —
-TONIG. språkv.
b) (numera knappast br.) till 7 c: starktonig, betonad; jfr -TON b. (Jämför) den obetonade artikeln a (i Vätömålet) med det högtoniga räkneordet (en). Landsm. II. 4: 60 (1882). —
(15) -TRAFIK. mycket livlig trafik. 3NF 1: 791 (1923). Högtrafik rådde på landets järnvägar. TT 1927, Allm. s. 166. —
(15) -TRAGISK. i högsta grad tragisk; äv.: som innebär en upphöjd tragik; jfr HÖG, adj. 14. NF 2: 411 (1877). Söderhjelm Runebg 2: 431 (1906). —
(1, 3) -TRAKT. högt belägen trakt. I Smålands högtrakt. SDS 1894, nr 305, s. 4. Levertin Linné 4 (1906). —
(jfr 11) -TRAVAD, p. adj. [jfr -TRAVANDE] (†) = -TRAVANDE 1. (Ryssarna) äre .. vthi theras sinne så vpblåste och höghtrafwade, at the förachta alla andra Nationer. Petreius Beskr. 5: 10 (1615). —
-TRAVANDE, p. adj. (hög- 1614 osv. högt- 1691—1749) [efter t. hochtrabend, eg. om häst]
1) (†) högtsträvande; högdragen, stolt, förmäten; jfr HÖG, adj. 10, 11. SUFinlH 4: 302 (1614). Jagh war ödmiuk, men nu stålt och högtrafwande. Schroderus Hoflefw. 260 (1629). Then Chinesiske Monarchen föresatte sig i sina högtrafvande tanckar, at bygga ett så högt torn, som skulle stöta på månen. Scherping Cober 1: 289 (1734). Lagerbring 1Hist. 2: 529 (1773).
2) svulstig, bombastisk, svassande, uppstyltad, patetisk; jfr HÖG, adj. 14. Schroderus Os. 1: 477 (1635). Vnge prester, som med sina högttrafwande, liufliga och welklingande predikningar klå mongens öron. Swedberg Dav. § 15 (1713). Landsortsscenens ofta högtrafvande och onaturliga deklamation. PedT 1891, s. 224. —
-TRAVENHET. (†)
1) högdragenhet, stolthet, förmätenhet; jfr -TRAVAD, -TRAVANDE 1, ävensom HÖG, adj. 11. Botvidi G2A E 3 b (1634).
2) egenskapen l. förhållandet att vara högtravande l. bombastisk; jfr -TRAVANDE 2, ävensom HÖG, adj. 14. (Poeten) Philedors högtrafvenhet. Browallius Holbg 8 (1744). —
-TRAVIG. (hög- c. 1596—1788. högt- 1764) (†)
(1) -TRIND. (†) hög o. rund. Gyllenholmen, huilcken ähr en höghtrindh och lustigh holma. Gyllenius Diar. 42 (c. 1660). —
(12 e) -TRUMF. spelt. i vissa kortspel: högsta trumffärg; stundom äv.: högsta trumfkort. Om i ”bondtolva” klöver ”slås upp”, blir klöver högtrumf och den andra svarta färgen (spader) lågtrumf. Lindskog Spelb. 239 (1847; i ”stortok”). Hagdahl Fråga 24 (1883; i ”kvarta”). Östergren (1928). —
(12 e) -TRUMFA. (föga br.) spelt. i vissa kortspel: spela högsta trumffärg; äv.: spela högsta trumfkortet. Weste (1807). —
-TRYCK, se d. o. —
(15) -TRÄNGANDE, p. adj. (hög- 1635. högt- 1635—c. 1800) (†) om orsak, behov o. d.: i hög grad trängande. Schroderus Os. 1: 774 (1635). HSH 7: 225 (c. 1800). —
(15) -TRÄNGD, p. adj. (†)
1) om situation, nöd o. d.: som innebär yttersta trångmål; trängande. BtFinlH 4: 471 (1563). BtHforsH 3: 21 (1655).
(4 a β) -TYSK, m.||ig. eg. o. urspr.: person från mellersta l. södra Tyskland; numera bl. med tanke på språket: person som talar (skriver) högtyska l. ngn högtysk dialekt. VDAkt. 1656, nr 159. Hög-tyskarne förstå föga platt-tyskan. Lind (1749). —
(4 a β) -TYSK, adj. [efter t. hochdeutsch] tillhörande mellersta l. södra Tyskland; motsatt: lågtysk, plattysk. G1R 21: 33 (1550). särsk.
a) språkv. om dialekt l. språk: som tillhör mellersta l. södra Tysklands munarter resp. som utgör det tyska riksspråket; om ord l. ljud, ljudförändring o. d.: som tillhör l. är utmärkande för högtyskan. Högtyska ordformer. På hög-Tyska språket. Humbla Landcr. 373 (1740). Den s. k. andra eller högtyska ljudskridningen. Noreen VS 1: 79 (1903). jfr FORN-, MEDEL-, NY-HÖGTYSK.
(4 a β) -TYSKA, r. l. f. [efter t. hochdeutsch] språkv. benämning på den grupp av till det inre (mellersta o. södra) Tyskland urspr. lokaliserade tyska dialekter som i främsta rummet karakteriseras av den s. k. andra (l. ”högtyska”) ljudskridningen; äv. om det (på de mellantyska dialekterna grundade) tyska (mönstergilla) riksspråket: tyska; motsatt: låg-, plattyska. Schroderus Os. III. 2: 63 (1635). Thenne talade högtyska effter thet Meissniska tungomålet. Münchenberg Scriver Får. 245 (1725). Högtyskan eller ”tyskan” (i inskränktaste mening). Noreen VS 1: 79 (1903). jfr FORN-, MEDEL-, NY-HÖGTYSKA. —
(14) -TÄNKT, p. adj. (i sht i högre stil, numera mindre br.) högsinnad (se d. o. 2). Bellman SkrNS 2: 101 (1777). Ibraim var för högtänkt at rygga sina löften. Ullman Frök. 68 (1780). Östergren (1928). —
(1) -UGN. [jfr t. hochofen] metall. visst slags hög ugn för sulusmältning. Rinman (1788). JernkA 1846, s. 235. —
-UPPLYST, se H. —
(10) -VAKT. mil.
1) officersvakt som utgör den förnämsta vakten inom en förläggningsort.
a) abstr., om vaktgöringen. Horn Lefv. 148 (c. 1657). Capitein Bock .. som då hade Högwacht. VDAkt. 1689, nr 487.
b) om den för dyl. vaktgöring beordrade styrkan. Han .. tenkte .. at sökia hielp hos högvachten. Münchenberg Scriver Får. 153 (1725). Första liniens trupper bevaka sig .. med hög-vakter, fält-vakter (osv.). Sylvan Vial 1: 236 (1863).
c) om platsen l. lokalen där vaktstyrkan har sitt kvarter o. d. (ofta förbunden med arrestlokal). Patroullen .. som går ifrån Högwachten til Norremalms Torg. SthmStadsord. 2: 165 (1702). Til Predikningarne .. slås Apell med Trumman på Högvakten. PH 5: 3128 (1751). Krigshofrätten .. har dömt honom .. böra straffas med trenne månaders arrest å högvakt eller fästning. KrigVAT 1844, s. 34.
Ssgr (till -vakt 1, mil.): högvakts-arrest. (-vakt- 1919. -vakts- 1920 osv.) arrest å högvakt. FFS 1919, nr 71, s. 9.
(15) -VAKUUM. fys. o. tekn. Ett vakuum, i vilket man drivit avlägsnandet av luften till ovanligt hög grad kallas högvakuum. Erix 56 (1923).
Ssg: högvakuum-pump. fys. o. tekn. luftpump varmed mycket lågt tryck åstadkommes. 2NF 38: 1149 (1926). —
(1 i) -VATTEN. (hög- 1851 osv. högt- 1854 (: högtvattenslinien)) (i fackspr.) högt vatten; högt l. högsta vattenstånd, särsk. om vattenståndet vid flodtid; motsatt: lågvatten; jfr FLOD, sbst.3 1, 2. SvTyHlex. (1851). Ett .. sumpigt lågland, som vid högvatten delvis öfversvämmas. Mankell Fältsl. 121 (1857). Den egentliga hamnen (i Dover) är tillgänglig endast under högvatten. Torpson Eur. 1: 54 (1895). VästerbK 1927, nr 155, s. 2.
Ssgr (i fackspr.): högvatten- l. högvattens-linje. (-vatten- 1905 osv. -vattens- 1854) den linje till vilken vattnet når vid högt l. högsta vattenstånd. Skogman Eug. 1: 85 (1854).
-mängd. (-vatten- 1913 osv. -vattens- 1912—1917) vattenmängd vid högt vattenstånd; i vattendrag, om den vattenmängd som vid högt l. högsta vattenstånd passerar på viss tidsenhet (sekund). Vid Svartlå har man beräknat högvattensmängden (i Lule älv) till 1,800 kbm. .. per sek. 2NF 16: 1352 (1912). Därs. 37: 747 (1925).
-stånd. högt l. högsta vattenstånd. LAHT 1883, s. 76. Normalt högvattenstånd, varmed förstås medelvärdet av under viss period observerade högvattenstånd. SFS 1919, s. 349. —
(10) -VEDERBÖRLIG~0020; adv. -en, -t. (numera bl. arkaiserande, äv. skämts.) meddelad av höga vederbörande; hög o. vederbörlig. PT 1758, nr 9, s. 4. På Högvederbörlig befallning. Posten 1769, s. 490. Den högvederbörligen stadfästade .. kungliga matsedeln. Topelius Fält. 4: 572 (1864). Östergren (1928). —
(1) -VICKER. bot. (den högväxta) vickerarten Vicia biennis Lin. Liljeblad Fl. 255 (1792; äv. i den postuma uppl. 1816). —
-VIKTIG.
2) (i sht i arkaiserande spr., ävensom skämts. ironiskt) till 15: av stor vikt l. betydelse. G1R 13: 116 (1540). Iagh haffuer nogh thet som högwichtigare är at betenckia. Balck Es. 28 (1603). Ljunggren SVH 4: 117 (1887; ironiskt). Siwertz Sel. 1: 132 (1920).
3) (vard., mindre br.) till 15: som tror sig vara l. uppträder som om han vore av stor betydenhet; om min l. handling: som vittnar om denna sinnesbeskaffenhet; ytterligt ”viktig”; jfr HÖG, adj. 11. Vallentin London 354 (1912). Med en högviktig min. Fridholm Espina Marifl. 268 (1929).
Avledn.: högviktighet, r. l. f. särsk. (i sht arkaiserande l. skämts. ironiskt) till -VIKTIG 2: stor vikt l. betydelse. Såsom thesse saakers högwichtigheet kräffwia. Phrygius Föret. 3 (1620). Östergren (1928). —
(jfr 10 a δ ε') -VILDT, n. [jfr t. hochwild] jäg. villebråd som utgöres av högdjur (se d. o. 2). SDS 1898, nr 506, s. 3. Jakt på högvildt. Ekman NorrlJakt 20 (1910).
Ssg: högvildts-jakt. —
(9 a β, 15) -VINTER. om (tiden omkring) midten (den kallaste delen) av vintern; midvinter; äv. om väderlek o. temperatur som är karakteristisk för denna tid. Topelius 23: 15 (1841). I januari och februari ha vi högvinter. Hagfors FolkskSpr. 1: 12 (1897). Lamm UpplRom. 1: 403 (1918).
(15) -VIS, adj. (hög- 1550 osv. högt- 1615) mycket vis; numera nästan bl. ironiskt l. med klandrande bibet. HFinlH 2: 287 (1550). Kungl. Collegij högwijsa omdömme. Johansson Noraskog 3: 272 (i handl. fr. 1684). Det lilla högvisa förstånds-jaget. Atterbom PhilH 403 (1835). Fröding ESkr. 2: 146 (1893). Östergren (1928).
Avledn.: högvishet, r. l. f. stor vishet; numera nästan bl. ironiskt l. med klandrande bibet. Swedberg Dödst. 44 (1711). De Skriftlärde och Phariseer i sin högvishet. Melin JesuL 1: 222 (1842). Rudin OrdUngd. 1: 71 (1889, 1894). särsk. (†) i sådana uttr. som eders högvishet ss. epitet till vissa högt uppsatta personer (möjl. äv. med anslutning till HÖG, adj. 10 a). AJGothus ThesEp. 2: 103 (1619). Lucidor (SVS) 136 (1671). —
(15) -VISLIG; adv. -en. (numera bl. ngn gg skämts. arkaiserande l. ironiskt) mycket vis; numera nästan bl. ss. adv. Gustaf II Adolf 233 (1617). HA 9: 221 (1658). 2RA 1: 703 (1723). Dalin (1852). Östergren (1928). —
(8) -VIT. klart vit. Blyhvitt .. höghvit utan minsta dragning åt gult. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 12. —
(1) -VRISTAD, p. adj. som har hög(a) vrist(er). Schroderus Comenius 289 (1639). Förtjusande små smala, högvristade fötter. Hedenstierna FruW 8 (1890). —
(1) -VUXEN, p. adj. högväxt.
a) (numera nästan bl. dels i fackspr., dels i högre stil) om människa l. djur. VDAkt. 1679, nr 258. En högvuxen, hvit häst. Almqvist Urn. 3 (1838). (Gruppen) de högvuxna omfattande alla (män), som mäta öfver 1675 mm. Ymer 1915, s. 331.
b) om växt. Högvuxna rosor. Atterbom LÖ 1: 265 (1854). Hindarne .. ligga dolda i det högvuxna gräset. NTIdr. 1899, julnr s. 5. —
-VÅRDANDE, se H. —
(10) -VÅRDNADE, pl.? (†) om högt uppsatt persons anhöriga l. familj. At gudh .. / Will beware wår Nådige Förste, / .. och hans högwårdnade lenge. Hund E14 488 (1605). jfr: Vij vele .. för E. K. M. sampt E. N. höge vördneder och liffzarffvinger haffve ospart liff, goodz (osv.) ..; och befale vij samptlig:n E. K. M. högvördnede liffzarffvinger udi Gudz Alzmechtiges skydd. BtHforsH 1: 23 (1572). —
(10 d) -VÄLAKTAD, p. adj. (†) högt aktad; ss. hövlighetsepitet. Ehreborne och högwählachtadh H:r Cammerer. VDAkt. 1689, nr 379. BoupptRasbo 1772. —
(10 a) -VÄLBOREN~020, p. adj. (av) högadlig (börd); särsk. ss. epitet tillkommande medlem av högadeln. De Höghwälborne Herrar Rijkzens Regering och Rådh. RARP 2: 153 (1635). Grefwinnan, Högwällbörne fruu, fruu Maria De la Gardie. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 136 (1670). De Geer Lillie 82 (1880). särsk. (numera bl. skämts.) i överförd anv. om föremål l. handling o. d.: som tillhör l. är kännetecknande för en ”högvälboren” person. Dalin Vitt. II. 5: 161 (1738). Grefvens, med det högvälborna vapnet zirade vagn. Crusenstolpe Mor. 1: 33 (1840). —
(10, 15) -VÄLLOVLIG~020. (numera bl. ngn gg arkaiserande) högeligen berömvärd; särsk. (förr) ss. epitet tillkommande vissa högre ämbetsvärk. DA 1771, nr 42, s. 1. Högvälloflige Landshöfdinge Embetets .. utfärdade Utslag. ÅboAllmT 1818, nr 3, Bih. s. 1. Det (är) en .. högvällovlig sak att söka sprida kännedom om .. (Hardys) prosakonst. DN(A) 1921, nr 68, s. 5. —
(10, 13 d, 15) -VÄLLÄRD, p. adj. (†) mycket lärd; ss. epitet. LHägg hos Tiällmann Gr. Fört. 14 (1696). (Epitetet) Erevyrdige och Högvällärde. Hörer til Kyrckoherdarna i de mindre församlingar; Capellanerna i Stockholm (osv.). Biurman Brefst. 64 (1729). VDAkt. 1737, nr 302. —
-VÄLSIGNAD, se H. —
(1) -VÄLTA, r. l. f. skogsv. timmervälta vari stockarna ligga uppstaplade i flera varv i samma riktning. SkogsvT 1907, s. 388. HbSkogstekn. 383 (1922). —
(1, 3) -VÄLVD, p. adj. (i sht i högre stil) som upptill bildar ett högt valv; som välver sig högt. Adlerbeth Æn. 73 (1804). Kistor med högvälvt lock. Erixon Möbl. 2: LVI (1926). —
-VÄRDIG.
1) till 10, 15: i hög grad värd att äras o. aktas, högvördig; dels (numera bl. ngn gg skämts. arkaiserande) ss. epitet till prästmän o. d., dels (förr) om Gud l. ngt gudomligt. The Högwärdigste, Högwärdige i Gudi, Ährewördige .. Ärkiebiskoper, Biskoper, Prælater. G1R 1: 18 (1521). Gudz .. högwerdiga namn. Muræus Arndt 2: 259 (1648). Kapitlets högvärdige pedell. Högberg Vred. 2: 94 (1906). särsk. (†) om sakrament. OPetri PEliæ c 4 b (1527; om nattvarden). Således är tå Döpelsen .. itt heligt och högwerdigt Sacramente. LPetri KO 14 (1571). Dalin (1852).
2) (i fackspr.) till 12: av högt l. stort värde. 2NF 10: 895 (1908). Genom träkolning avser man att ur veden framställa ett högvärdigt bränsle. HbSkogstekn. 597 (1922).
Avledn.: högvärdighet, r. l. f. [fsv. höghvärdhoghhet (SthmTb. 1: 231 (1480))] särsk. (†) till -VÄRDIG 1. Palmchron SundhSp. C 4 b (1642). Schouten Siam 32 (1675). —
(1) -VÄRK, n. (förr) bef. inre befästningsvärk med i regel betydligt större eldhöjd än huvudvallen, avsett för dominerande beskjutning av lågt liggande delar av den framförliggande terrängen, vilka icke kunna upptäckas från huvudvallen; ”kavaljer”. KrigVAT 1847, s. 284. Busch Fästn. 26 (1880). 3NF 11: 562 (1929). —
(1) -VÄXANDE, p. adj. landt. o. bot. som växer hög(t). Widekindi KrijgH 16 (1671). Abelin MTr. 83 (1902). —
(1) -VÄXT, p. adj. [fsv. höghväxter (CodUps. C 20 487)] som vuxit hög(t); reslig; jfr -VUXEN. Furun (Tallen) är höghwäxt (reesligh). Schroderus Comenius 115 (1639). Flodström SvFolk 55 (1918).
Avledn.: högväxthet, r. l. f. —
-VÖRDAD, se H. —
(10, 15) -VÖRDIG~20, äv. 040 (högvö´r-dig Kock Akc. 2: 226 (1884; jämte 3~20)). (hög- 1559 osv. högt- 1654) [jfr t. hochwürdig] i hög grad värd att vördas o. aktas; numera nästan bl. ss. epitet till (högre) prästmän, särsk. biskopar, ävensom till prästerskapet l. (i fråga om förh. under ståndsriksdagen) till prästeståndet; till ärkebiskopar o. biskopar äv. i superl. högvördigste; jfr -VÄRDIG 1. G1R 29: 623 (1559). Jempte thet högtwyrdiga Consistorij assistense. VDAkt. 1654, nr 148. (Darius' moder) war .. en alfwarsam, täck och höghwyrdigh Person. Sylvius Curtius 254 (1682). Det Högvördiga Präste-Ståndet. AdP 1786, s. 7. Högvördigste Herr Ärke-Biskop. Därs. 1789, s. 7. Braun Calle 9 (1843). särsk.
a) (förr) i pl. best., om prästeståndet. Liljecrona RiksdKul. 27 (1840). VL 1899, nr 148, s. 3. jfr: Det komplex av frågor, som ligger bakom de högvördiges (dvs. biskoparnas) motion (vid kyrkomötet). Segerstedt Händ. 15 (1920, 1926).
Avledn.: högvördighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara ”högvördig”; numera nästan bl. i uttr. eders (hans osv.) högvördighet (förkortat H. H.) ss. epitet till (högre) prästman, numera nästan bl. till biskop. AJGothus ThesEp. 2: 2 (1619). Natwardzens högwyrdighet. L. Paulinus Gothus ThesCat. 335 (1631). Fröding NDikt. 130 (1894). DN(A) 1929, nr 208, s. 18. jfr (tillf., skämts.): Hennes högvördighet biskopinnan Hesslén. Tegnér Farf. 102 (1900). —
(9 b, 15) -ÅLDERSTIGEN, p. adj. (†) mycket ålderstigen, mycket gammal. L. Paulinus Gothus OErici 21 (1615). VDAkt. 1683, nr 357. —
(9 b, 15) -ÅLDRIG. (hög- 1636—1857. högt- 1636—1647) (†) som nått hög ålder, mycket gammal. RP 6: 524 (1636). Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 268 (1857). —
-ÄDEL~20; best. -ädle~20, i bet. 1 äv. 040.
1) till 10 a; i fråga om rang l. anseende o. d., eg.: av hög, adlig börd; numera bl. ss. epitet (företrädesvis till ofrälse personer) i (överskrift l.) utanskrift i brev, i sådana uttr. som högädle herr (vanl. förkortat h. h. l. h. herr), äv. högädla (förkortat h.) fru l. fröken. Then Hög-Edle sampt Wälborne Frw. Frw Christinæ Ryningh. Westhius SorghBall. (1656; i titeln). Veten min Mor, at han säkert är af högädelt blod. Knöppel Ön 24 (1748). Cederschiöld o. Olander Upps. 1: 102 (1896).
2) (†) till 15: mycket förnämlig l. värdefull. Effter wij och icke stoort achta Trona och then högädle gåfwen Gudz Anda, så (osv.). Ekman Siönödzl. 128 (1680). Sahlstedt Hoffart. 159 (1720).
4) (i fackspr.) till 15; i fråga om djur: mycket ädel; av högt förädlad ras. Wrangel HbHästv. 327 (1885). Högädla pudelvalpar. SvD 1915, nr 338, s. 15. —
-ÄLSKLIG, -ÄRAD, se H. —
(10 a, 15) -ÄREVÖRDIG~0020. [jfr t. hochehrwürdig] (i ålderdomligt spr.) högvördig; ss. epitet till högre prästmän. Rudbeck Bref 52 (1670). Barchæus LandthHall. 122 (1772). Dalin (1852).
Avledn.: högärevördighet, r. l. f. (i ålderdomligt spr.) särsk. i uttr. eders (hans) högärevördighet ss. epitet till högre prästman; jfr EDER I 1 b. Hanss Höghähreuyrdigheett Biskoppen. VRP 1659, s. 1217. En orcan, som så nära hade kastat hans högärevördighet (dvs. prästen i Krokstad) af hästen. Holmberg Bohusl. 3: 82 (1845). Högberg Vred. 3: 245 (1906). —
(10 a) -ÄTTAD, p. adj. (i skriftspr., i sht i högre stil) av hög ätt. Sitter i högen / högättad höfding. Tegnér (WB) 5: 137 (1821). Svedelius i 2SAH 51: 84 (1875). Sthm 2: 93 (1897) —
(jfr 11) -ÖGD, p. adj. [efter lat. superbo oculo] (†) som har en stolt uppsyn. Sahlstedt Hoffart. 86 (1720). —
(15) -ÖNSKLIG. (hög- 1687 osv. högt- 1634) i hög grad önskvärd; numera nästan bl. (skämts. arkaiserande) i uttr. i högönsklig välmåga, i all önskvärd välmåga, så bra som man kan önska sig. RARP 2: 135 (1634). Eders Kongl. Maij:ts högönskeliga närwarelse. Hiärne Berghl. 434 (1687); jfr HÖG, adj. 10 a. (Konungen har) i högönskelig välmåga fortsatt resan. IT 1791, nr 48, s. 2. Karlfeldt i 3SAH 24: 131 (1909).
B (†): HÖGA-KATTOST, se A. —
C: HÖGAN-LOFT, se d. o.
D (†): HÖGE-KOR, -SINNAD, se A. —
E (till 10 a; i fackspr.): HÖGRE-STÅNDS-AVDELNING103~020. å museum o. d.: avdelning för föremål belysande de s. k. högre samhällsklassernas (adelns, prästernas o. borgerskapets) liv; motsatt: allmogeavdelning. RedNordM 1906, s. 4. —
F (i allm. till 15 k): HÖGST-ANGELÄGEN. (†) i högsta grad angelägen; som man är i högsta grad angelägen l. beredvillig att utföra. Til .. fäderneslandets högstangelägne tienst. SthmStadsord. 2: 313 (1713). Schultze Ordb. 2606 (c. 1755). —
-BEDRÖVLIG. (†) i högsta grad sorglig. PH 5: 3083 (1751). Sorge-Tankar öfver .. Konung Gustaf den III:djes Högstbedröfveliga Frånfälle. (1792; titel). —
(10) -BEFALLANDE, p. adj. (numera föga br.) som har högsta befälet. Lindfors (1815). Meurman (1846). —
-BEGIVEN, p. adj. (†) i högsta grad begiven (på ngt). Blåmesen .. (är) högstbegifven på rof. Fischerström Mäl. 174 (1785). —
-BEKLAGLIG. (†) i högsta grad beklaglig. Det .. högstbeklagelige .. Konung Gustaff Adolphz .. dödelige frånfälle. RARP 2: 29 (1633). PH 5: 3076 (1751). —
(10 a) -BEMÄLDE l. -BEMÄLTE, p. adj. best. [efter t. höchst-ermeldet] (numera bl. ngn gg arkaiserande) om mycket förnäm (i sht furstlig) person l. om sak som tillhör l. härstammar från dyl. person: förutnämnde; jfr HÖG-BEMÄLDE. SvTr. 4: 556 (1566). Spegel Dagb. 9 (1680). Enligit .. högstbemelte kundgörelse (av Kungl. Maj:t). PH 5: 2952 (1750). WoJ (1891). —
-BENÄGET, adv. (numera bl. ngn gg skämts. arkaiserande) högst ”benäget” l. nådigt. Atterbom LÖ 2: 272 (1827). Hvarefter hans .. höge herre högstbenäget lät honom afträda från audiensen. Cederschiöld Riehl 1: 5 (1876). —
(10 d α, 15 k) -BEPRISLIG. (†) i högsta grad prisvärd. RARP 2: 29 (1633). Till en högstbeprislig efftersyn. Frey 1846, s. 434 (1747). —
(10 d α, 15 k) -BERÖMLIG; adv. -en (JReenstierna (1687) hos Columbus BiblW a 4 a, Rüdling). (†) i högsta grad berömvärd. Wår Nådigste Konung och Herre, Högstberömligest vthi åminnelse. RARP 2: 37 (1633). Den högstberömliga försorg, deras Hög-Grefl. Excellencier .. betyga. SthmStadsord. 2: 317 (1713). Rüdling 100 (1731). —
(10 a) -BERÖRDE, p. adj. best. (numera bl. ngn gg arkaiserande) om kunglig förordning l. kungörelse o. d., förr äv. om mycket förnäm (i sht furstlig) person: förut nämnde l. berörde; jfr -BEMÄLDE. J mehr och högstberörde Hennes Kongl. Maj:ttz nampn. LTorstenson (1645) i HSH 5: 112. Högstberörde Förordning. PH 5: 3496 (1753). WoJ (1891). —
(10) -BESUTTEN, p. adj. (†) högst uppsatt; i uttr. den högstbesuttne, om Gud. Lidner 1: 218 (1788). VDAkt. 1790, nr 523. —
-BETRODD, p. adj. som åtnjuter ngns högsta förtroende, mest betrodd; särsk. (förr) i sådana uttr. som K. M:ts högstbetrodde man, ss. epitet till de högsta ämbetsmännen (riksråd o. deras vederlikar). Biurman Brefst. 79 (1729). DA 1771, nr 29, s. 3. Görtz' politiska spel .. borde .. hafva gjort till en omöjlighet för den holsteinske ministern att blifva Karl XII:s högstbetrodde man. IllSvH 4: 590 (1881). —
-BILLIG. (†) i högsta grad rimlig; jfr BILLIG 3 a. At Landtmannen icke må .. hindras ifrån sine nödige sysslor .. är högstbilligt. Berch Hush. 149 (1747). Schönberg Bref 3: 193 (1778). —
(12) -BJUDANDE, p. adj. (i skriftspr.) som lämnar det högsta anbudet, som bjuder högst; vanl. i best. form i substantivisk anv. Den 11 .. Aug. .. kommer på Uddevalla Auctions-Kammare til den högstbjudande at försäljas Fregatt-Skeppet Sophia. GT 1788, nr 79, s. 4. ÖrebroK 1926, nr 47, s. 3. —
(10 a) -DENSAMME1040. [efter t. höchstderselbe] (numera bl. i ålderdomligt spr., stundom äv. skämts. arkaiserande) i substantivisk anv. syftande på (i det föregående omtalad) mycket förnäm (eg. furstlig) person: densamme (se d. o. IV 2). SvLitTidn. 1821, Bih. sp. 15. Hans Maj:t befallte personligen att jag skulle inställa mig hos Högstdensamme. Crusenstolpe Mor. 6: 595 (1844). PT 1898, nr 3 A, s. 2. SFS 1908, nr 17, s. 2. —
(10 a) -EGEN032, pron. (numera nästan bl. skämts. arkaiserande) om ngt som tillhör mycket förnäm (i sht furstlig) person: egen. Kullberg SommarSmål. 74 (1847). (Konungen) räckte mig en cigarr, tände med högstegen hand en sticka och räckte mig den. VRydberg (1870) hos Warburg Rydbg 2: 106. —
(10 a) -EGENHÄNDIG~0020 l. 030~20. (numera bl. ålderdomligt l. skämts. arkaiserande) egenhändigt utförd av mycket högtstående (i sht furstlig) person; särsk. ss. adv. Crusenstolpe Mor. 2: 84 (1840). Originalet är högstegenhändigt undertecknadt: Alexander. Schybergson FinlH 2: 380 (1889). —
-FÄGNESAM. (†) i högsta grad ”fägnesam” (se d. o. 1). Vid Deras Kongl. Majesteters Högstfägnesamma Kröning. ASScF VIII. 2: 201 (1751). —
(10 a) -FÖRBEMÄLTE, p. adj. best. (†) = -BEMÄLDE. Petræus .. kallar honom (dvs. rektorn) högstförbem:te, som är en Kongl. titul och af Petræo på Rectorem en piqve och speglosa. ConsAcAboP 5: 349 (1683). —
-FÖRGRIPLIG. (†) i högsta grad förgriplig. 2RA 3: 509 (1731). Crusenstolpe 1720 32 (i handl. fr. 1747). —
-FÖRPLIKTIG. (†) i högsta grad pliktskyldig. Eders Excellences .. ödmiukeste, hörsamste ock högstförplicktigste tiänare. 2RARP I. 2: 12 (1720). —
-FÖRSIKTIG. (†) i högsta grad klok l. förtänksam; jfr FÖRSIKTIG 1. Med högstförsichtigt Råd. Brobergen 12 (1708). —
(12) -GRÄNS. (i fackspr.) maximigräns. Högstgräns för tillåten vindhastighet. Hanslian o. Bergendorff 56 (1923). —
(10 e, 15 k) -GÄLLANDE, p. adj. (†) i högsta grad betydelsefull l. vägande; jfr GÄLLA, v.4 3 (a δ). JAndersin (1689) hos Lucidor (SVS) XVI. Kanslikollegii högstgällande förord. CRBerch (1772) i 3SAH 28: 262. —
-HUGNELIG. (†) i högsta grad ”hugnelig”. Hedwig Sophiæ .. Högsthugnelige Födelse-Dag. Brobergen 5 (1704, 1708). 1VittAH 1: 8 (1755). —
-KLAGLIG. (†) i högsta grad beklaglig l. sorglig. Dee högstklagelige tidender om sahl. Kongl. M:tz (Gudh bättre) dödelige frånfälle. RP 2: 251 (1632). —
(10 d α, 15 k) -LOVLIG. (†) i högsta grad prisvärd. Stiernman Com. 5: 15 (1689). Högstloflig i åminnelse Konung Carl then XII:te. Bergv. 1: Föret. 6 (1736). —
(10 d α, 15 k) -LOVVÄRDIG. (†) = -LOVVÄRD. H:s Högstsal. Kongl. Maj:ts .. högstlåfvärdiga Kongl. bedrifters beskrifning. HSH 1: 175 (1697). —
-LYSANDE, p. adj. (†) högst lysande; bildl. Högstlysande efterdömen. LandtmFörordn. Dedik. 4 (1765). —
-MÄRKVÄRDIG. (†) högst märklig. Historien om det högstmärkvärdiga Americanska Kriget. LittT 1796, s. 24. —
-MÖJLIG. (i sht i fackspr.) som är den högsta möjliga; särsk. till HÖG, adj. 12, 15 k. Charakterer, som i högstmöjlig åskådlighet framställas. Phosph. 1811, s. 368. Till högstmöjlig kurs. Jungberg (1873). —
-NYTTIG. (†) i högsta grad nyttig. Allmänna för Riket högstnyttiga Bruk och värk. Botin Hem. 1: 215 (1755). Porthan 5: 373 (1797). —
-NÖDIG. (†) i högsta grad behövlig l. nödvändig. Rudbeck Bref 53 (1670). En almän brist på denna högstnödiga varan (dvs. björkved) är at befara. Fischerström 2: 32 (1780). 2VittAH 1: 247 (1786, 1789). —
-NÖDVÄNDIG. (†) i högsta grad nödvändig. JAndersin (1689) i Lucidor (SVS) XVI. Fattighus och dårhus .. börja nu blifva högstnödvändiga. Posten 1769, s. 531. —
(10 a) -OFTABEMÄLTE, p. adj. best. (†) om furstlig person: upprepade gånger omtalade. AOxenstierna 2: 196 (1614). —
(10 d α, 15 k) -PRISLIG. (†) i högsta grad värd att prisas; särsk. om (ngt som tillhör o. d.) furstlig person. L. Paulinus Gothus Arch. 56 (1630). Wår Sal. käre Herr Fader (dvs. G. II A.), Christelig och högstprijselig i Åminnelse. Stiernman Com. 2: 72 (1636). Din .. Högstpriseliga kärlek för ditt fosterland. SKrok (1749) i SmålHembygdsb. 1: 18. —
(10) -RÅDANDE, p. adj. (i skriftspr.) som har den högsta makten l. bestämmanderätten. Brask Pufendorf Hist. Föret. 4 b (1680). Dalin (1852). —
-SAKNAD, p. adj. (†) i högsta grad saknad. TRudeen Vitt. 300 (1695). Herr Anders Dahlströms .. högstsaknade Maka. Brobergen 242 (1708). —
(10) -SALIG. [efter t. höchstselig] (numera bl. i ålderdomligt spr., ävensom skämts. arkaiserande) om furstlig person: salig(en avliden). Cavallin Herdam. 5: 510 (cit. fr. 1693). Nästa Torsdag .. lämnas hvar och en tilstånd, at .. bese Högstsalig Konung Adolph Friedrichs Lik. DA 1771, nr 48, s. 4. DN(B) 1930, nr 221, s. 1. —
-SÄLL. (†) i högsta grad säll l. lycklig. Brenner Dikt. 1: 97 (1688, 1713). Du, högstsälle Siäl. Brobergen 219 (1708). —
Avledn.: högsttarvlighet, f. (†) (förhållandet att vara i) synnerligen stort behov. I betrachtande af desse tijders högsttarfweligheet. RARP 7: 212 (1660). —
-TRÄNGANDE, p. adj. (†) i högsta grad trängande. Riksens högstträngiande tarfwor. SthmStadsord. 2: 304 (1713). PH 6: 4576 (1757). —
(13, 15 k) -UPPLYST~02, p. adj. (numera bl. i ålderdomligt spr. l. skämts. arkaiserande) i högsta grad upplyst. Högstuplyste Broder (i frimurarorden). FoU 19: 234 (1798). Weste (1807). (†) Konungens högstupplysta vishet. Crusenstolpe Mor. 4: 423 (1841; efter handl. fr. 1796). —
(10 e, 15 k) -VIKTIG. (†) som är av största vikt. Tessin Bref 2: 363 (1755). Den högstvigtiga tidningen, at Fred blifvit .. sluten med Tippo Saib. SP 1792, nr 163, s. 2. —
-VÅRDANDE, p. adj. (†) som i högsta grad kräver l. är värd omvårdnad. Högstvårdande ärender. 2RA 3: 789 (1734). Faggot ÅmVetA 1744, s. 26. —
(12) -VÄRDE. (tillf.) maximivärde. Åren 1911 och 1912, då guldproduktionen nådde sitt högstvärde. NoK 76: 142 (1927). —
-VÖRDAD, p. adj. (†) i högsta grad vördad. Nordenflycht QT 1746—47, s. 50. Schönberg Bref 1: 236 (1778). —
(10 a, 15 k) -ÄLSKLIG. (†) om mycket förnäm (i sht furstlig) person: i högsta grad älsklig. Hans Kongl. Maj:t och dess Högstälskelige Gemål. LandtmFörordn. 14 (1725). Gustaf III 1: 259 (1789). —
(10 d α) -ÄRAD, p. adj. (numera bl. ngn gg skämts. arkaiserande) om furstlig person: i högsta grad ärad. Konn. M. högstährat i åminnelsse. OxBr. 11: 652 (1633). PrivBergsbr. 1649, 3: B 1 b. Östergren (1928). —
-ÖNSKLIG. (†) i högsta grad önskvärd; jfr HÖG-ÖNSKLIG. Brobergen 116 (1708). Vore högstönskeligit, at någon utväg kunde finnas. PH 6: 4423 (1756). Hans Kongl. Maj:t ankom i högstönskelig välmåga. IT 1791, nr 41, s. 2.
G (till 10 a β slutet): HÖGSTA-DOMSTOLS-UTSLAG1030~02 l. ~20.
H: HÖGT-AKTA, -ANGELÄGEN, se A. —
(10 d α) -ANSEENDES, p. adj. (†) (värd att bliva) högt ansedd. En högtanseendes Man. Schroderus Os. 1: 219 (1635). —
-ANSENLIG, se A. —
(9 b, 15) -BEDAGAD, p. adj. (†) mycket ålderstigen. VDAkt. 1653, nr 207. Atterbom Siare 2: 335 (1843). —
(15) -BEDRÖVAD, p. adj. (hög- 1623. högt- 1664—1849) (†) mycket l. djupt bedrövad; jfr HÖGST-BEDRÖVAD. PJAngermannus Vthl. 13 (1623). Hagberg Shaksp. 7: 75 (1849). —
(15) -BEDRÖVLIG. (hög- 1623. högt- 1632—1633) (†) mycket sorglig. PJAngermannus Vthl. 3 (1623). Dett Sorgelige och högtbedröfwelige dödhzfallett. RARP 2: 3 (1633). —
(13 d, 15) -BEGÅVAD, p. adj. (hög- 1623—1671. högt- c. 1540—1872) (i sht i skriftspr.) om person: högt l. mycket begåvad; förr äv. i överförd anv. om förstånd o. d. OPetri 3: 583 (c. 1540). RARP 1: 74 (1627). Den .. finkänsliga och högtbegåfvade Madame de Sévigné. Bolin Statsl. 2: 127 (1871). —
(15) -BEKLAGLIG. (†) mycket l. djupt beklaglig. Sahl. K. Maij:ttz högtbeklagelige dödlige frånfälle. RP 6: 408 (1636). —
(15) -BEKLÄMD, p. adj. (†) mycket l. djupt beklämd. Min Högtbeklämda Siäl. Wexionius Sinn. 3: F 3 a (1684). —
-BEMÄLDE, se A. —
(15) -BENÅDAD, förr äv. -BENÅDD, p. adj. (i högre stil) PErici Musæus 3: 132 a (1582). Hell dig, du högtbenådade (dvs. Maria)! Herren är med dig. Luk. 1: 28 (Bib. 1917; NT 1526: full medh nådh). —
(10 d α, 15) -BEPRISLIG; adv. -en (SynodA 1: 328 (1733)). (hög- 1649—1687. högt- 1678—1846) (†) högeligen värd att prisas; jfr HÖGST-BEPRISLIG. Chronander Bel. A 2 a (1649). Thomander 3: 250 (1826). Meurman (1846). —
(3) -BERIDEN, p. adj. (hög- 1839. högt- 1798—1805) (†) om ryttare: (som rider) på hög häst. En karl på en liten häst har .. svårt at med hugg och stick träffa en högtberiden. KrigsmSH 1798, s. 173. Hazelius Förel. 375 (1839). —
(10 d α, 15) -BERÖMD, p. adj. (hög- 1523—1739. högt- 1559 osv.) (i skriftspr.) mycket berömd l. namnkunnig. G1R 1: 80 (1523). (V. Rydbergs) med allt skäl högtberömda kantat. EHTegnér i 1LundagKron. 476 (1918). —
(10 d α, 15) -BERÖMLIG. (hög- 1625—1865. högt- 1615—1847) (†) mycket berömvärd; äv. ss. epitet; jfr HÖGST-BERÖMLIG. Phrygius HimLif. 62 (1615). Den höghberömeligh konungzligh hoffrätt. ÅngermDomb. 1630, fol. 29. Mellin Nov. 1: 92 (1846, 1865). Atterbom Minnest. 1: 108 (1847). —
(10) -BESATT, p. adj. (†) högt uppsatt. Then helighe, höge och högtbesatte Gudhen. Phrygius HimLif. 184 (1615). —
(10) -BESUTTEN, äv. -BESÄTTEN l. -BESITTEN, p. adj. (hög- 1526—1657. högt- 1541—1868) (†) högt uppsatt. Jak. 1: 10 (NT 1526). RA I. 1: 241 (1538). Remmer Högf. 82 (1818). särsk. om Gud. Then höghe och höghtbesätne. Jes. 57: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: den höge och upphöjde). Wikner Lifsfr. 1: 277 (1868). —
(15) -BETRODD, p. adj. (hög- 1581—1872. högt- 1615 osv.) (i skriftspr.) högt betrodd; särsk. (förr) ss. epitet, i sht tillkommande vissa högre ämbetsmän, särsk. i uttr. (K. M:ts) högtbetrodde man, (konungens) ”troman”. SthmTb. 28/1 1581. Hans (dvs. G. af Wetterstedts) senare verksamhet följde den högtbetrodde och skicklige ämbetsmannens jämna stråt. Forssell i 3SAH 3: 394 (1888). Odhner Därs. 6: 25 (1891). —
(15) -BETRÄNGD, p. adj. (†) stadd i svårt trångmål, mycket betryckt. RARP 1: 128 (1630). Dalin Arg. 2: 240 (1734, 1754). —
(15) -BETÄNKLIG. (hög- 1671. högt- 1848) (†)
1) i hög grad värd att betänkas; jfr BETÄNKLIG 1, 3. Eders Högh: Ehrewördigheters Höghbetänkeliga Resolution. VDAkt. 1671, nr 64.
-BETÄNKT, -BEVIST, se A. —
(10) -BEVÅGEN. (hög- c. 1735—1849. högt- 1868) (†) om person: förnäm o. bevågen; om handling o. d.: som vittnar om en högt uppsatt persons bevågenhet; nådig. Lundin o. Strindberg GSthm 15 (i handl. fr. c. 1735). Ett högbevåget småleende af monarken. Crusenstolpe Tess. 4: 179 (1849). Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 162 (1868). —
-BILDAD, -BOREN, -BUREN, -DRAGANDE, se A. —
(3) -FARANDE, p. adj. (hög- 1846—1922. högt- 1834—1928) [efter t. hochfahrend] (numera föga br.) högtflygande (se d. o. 2); överspänd; äv.: stolt, högdragen; jfr HÖG, adj. 11. Strinnholm Hist. 1: 388 (1834). I stränga och högfarande ordalag. Callerholm Stowe 86 (1852). En högfarande panegyrik. Forssell Stud. 1: 48 (1871, 1875). (Professor Wallius) var högfarande, trätgirig och ömtålig om makten. Annerstedt UUH 1: 199 (1877). Östergren (1928). —
(13 d, 15) -FAREN, p. adj. (hög- 1698. högt- 1690) (†) mycket ”förfaren”, höglärd. Den Wälb. och Högtfarne Herrens Her. Assessorens och Doct. Urban Hiernes .. Curer. Tranæus Medewij Dedik. 5 (1690). VDAkt. 1698, nr 158. —
(3) -FLYGANDE, p. adj. (hög- 1733—1883. högt- 1582 osv.) [jfr t. hochfliegend (i bet. 1 o. 2)] (i sht i skriftspr.)
2) bildl.: som strävar högt, vidtgående; högt spänd; förr äv.: överdådig. Högtflygande planer, förväntningar. (Kvinnorna voro förr) intet .. hälften så högflygande och ombyteliga (i fråga om kläder). Dalin Arg. 1: 60 (1733, 1754). Hertig Månses högtflygande afsigter. Lagerbring 1Hist. 2: 529 (1773). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 78 (1898). —
-FÖRFARENHET, -FÖRNÄM, -FÖRSIKTIG, -FÖRSTÅNDIG, se A. —
(15) -FÖRTJÄNT, p. adj. (hög- 1703—1886. högt- 1708 osv.) (i skriftspr.)
1) (†) motsv. FÖRTJÄNT I: i hög grad förtjänt l. berättigad; som man gjort sig i hög grad förtjänt av. Med högförtient Heder. Brobergen 191 (1703, 1708). Dens. 8 (1708).
2) (föga br.) motsv. FÖRTJÄNT II 1: i hög grad förtjänt (av ngt). (Vissa sockenkyrkor) äro .. högförtjenta af att nämnas i jemnbredd med de numera vidtberömda .. Visby-kyrkorna. GotlLT 1852, nr 42, s. 3.
3) motsv. FÖRTJÄNT II 2, i förb. med prep. om, förr äv. av: (som gjort sig) i hög grad förtjänt om (ngt). Den om Sveriges äldre vitterhet så högtförtjente engelske litteratören Stephens. Atterbom LÖ 1: IX (1854). Den af Indiens fornkunskap högförtjente Lassen. Rydberg Myt. 1: 7 (1886).
4) motsv. FÖRTJÄNT II 3: i hög grad förtjänt l. berömvärd. En högtförtjänt (ämbets)man. Rydén Pontoppidan 9 (1766). 1VittAH 3: 254 (”454”) (1780). Östergren (1928). (†) En Frögdefull vår högtförtiente Frälsares Födelses Fest VDAkt. 1735, nr 646. —
-FÖRÄDLAD, -GREVLIG, -GUNSTIG, se A. —
(3) -GÅENDE, p. adj. (i skriftspr.) som går l. når högt upp; äv. bildl. Högtgående krav; jfr HÖG, adj. 12. Robe med högtgående, hjertformigt utskuret lif. SthmModeJ 1843, nr 9, s. 8. —
(10 e, 15) -GÄLLANDE, p. adj. (†) mycket betydelsefull; tungt vägande; jfr -GÄLLA, v.4 3. HSH 10: 114 (c. 1695). Kongl. Academiens högtgällande granskning. VetAH 1815, s. 229. —
-HELIG, se A. —
(15) -KLAGANDE, p. adj. (†) i hög grad beklagansvärd. Hans Kong. May:tz högtklagande Jordefärdh. SthmStadsord. 1: 23 (1633). —
-KULTIVERAD, -LJUDANDE, se A. —
(10 d α, 15) -LOVAD~20, äv. 040 (höggtlå`vadd Dalin), p. adj. (hög- 1726. högt- 1749 osv.) högt lovad l. prisad; numera nästan bl. (i religiöst spr.) om Gud. Höglovade vän och välgiörare. MBromell (1726) hos Fürst Stobæus 74. Skaparen, .. som är högtlovad i evighet, amen. Rom. 1: 25 (Bib. 1917). —
-LÄNDARE, -LÄNDT, -LÄRD, -LÄSARE, -LÄSNING, se A. —
(10 d, 15) -MERITERAD, p. adj. som har höga meriter; högtförtjänt (se d. o. 4). Lind (1749; under hochverdient). —
-NÖDIG, se A. —
(10 d α, 15) -PRISAD, p. adj. (hög- 1541—1739. högt- 1541—1928) (numera bl. ngn gg i högre stil) högt prisad. Syr. 51: 3 (”50”) (Bib. 1541). Östergren (1928). —
(10 d α, 15) -PRISANDE, p. adj. (†) värd att prisas högt. Herren är stoor och högt prijsande. Psalt. 96: 4 (Bib. 1541; möjl. icke ssg). Christi högtprijsande Person. Phrygius HimLif. 71 (1615). —
(10 d α, 15) -PRISLIG. (hög- 1641—1809. högt- 1618—1707) (†) värd att prisas högt. Phrygius Agon OratEncom. 1 (1618). Hjärne DagDrabbn. 296 (i handl. fr. 1809). —
-PRÅLANDE, se A. —
(10) -SALIG. (hög- 1671—1813. högt- 1838—1928) [jfr t. hochselig] (numera nästan bl. skämts. arkaiserande) eg. om förnäm (i sht furstlig) person: salig(en avsomnad). Lucidor (SVS) 148 (1671). Högsalig Hans Maj:t Konung Adolf Fredric. EP 1792, nr 11, s. 1. Den högtsaliga bränslekommissionens berömda trätuggare. Böök ResSv. 45 (1924). —
-SKADLIG, se A. —
-SPÄND, se A. —
(14) -STILISERAD, p. adj. (†) hållen i hög stil. Then högt-stiliserad' Rhetorica delle Puttane. Stiernhielm Herc. 147 (1658, 1668). —
(15) -STRÅLANDE, p. adj. (hög- 1809. högt- 1813) (i vitter stil) högt strålande. Lenngren (SVS) 2: 401 (1809). Dig jag sjunger en sång / du högtstrålande sol! Tegnér (WB) 2: 134 (1813). —
(3, 10) -STRÄVANDE, p. adj. (hög- 1851—1884. högt- 1821 osv.) (i sht i skriftspr.) som strävar högt; särsk.: som strävar till en hög (social) ställning l. till stor makt o. d. l. till höga, upphöjda ting (jfr HÖG, adj. 14). Hans själ, högtsträfvande, sökt sitt himmelska Ursprung. PoetK 1821, 1: 5. Högtsträfvande planer. Melin JesuL 2: 78 (1843). Topelius Fält. 2: 59 (1856). —
-STÅENDE, p. adj. som står högt. särsk.
a) till 10: som har en hög (social) ställning. Backman Dickens Pickw. 2: 45 (1871). Högtstående ämbetsmän. Tegnér Armfelt 3: 449 (1887).
-STÄLLD, p. adj. (hög- 1887—1910. högt- 1887—1928) särsk. till 10 a: som intar en hög (social) ställning, högtstående. Almkvist Turgenjef 9: 305 (1887). Essén HExc. 163 (1916). Högtställda ämbetsmän. Östergren (1928). —
(3) -SVÄVANDE, p. adj. (hög- 1644 —c. 1820. högt- 1794 osv.) (i skriftspr.) högt svävande; särsk. bildl. Stiernhielm Arch. A 2 b (1644; bildl.). Högtsväfvande ideer. Hasselroth Campe 122 (1794). En högtsväfvande örn. Atterbom Lyr. 2: 239 (1809). särsk. (†): högdragen, pösig, stolt; jfr HÖG, adj. 11. Dalin Arg. 1: 144 (1733, 1754). —
-TRAVANDE, -TRAVIG, -TRÄNGANDE, se A. —
(13 d, 15) -UPPLYST~02, p. adj. (hög- 1912. högt- 1635—1928) mycket upplyst. Schroderus Os. 1: 829 (1635). —
-VATTENLINJE, -VIS, se A. —
(15) -VÅRDANDE, p. adj. (hög- 1527—1649. högt- 1635—1762) (†) som är värd stor omvårdnad, mycket viktig. The höguårdendis riksens ærande. G1R 4: 184 (1527). Dalin Hist. III. 2: 249 (1762). —
(15) -VÄLSIGNAD, p. adj. (hög- 1615. högt- 1608—1615) (i högre, i sht religiös stil) högt välsignad. Phrygius MOlai B 6 a (1608). —
(10 d α, 15) -VÄRDERAD, p. adj. (i sht i skriftspr.) mycket värderad. Hammarsköld SvVitt. 1: 177 (1818). —
(10 d α, 15) -VÖRDAD, p. adj. (hög- 1849. högt- 1772—1837) (i sht i skriftspr.) mycket vördad. Porthan 5: 161 (1772). Länets högtvördade .. Styresman. IT 1791, nr 23, s. 1. —
-VÖRDIG, -ÅLDRIG, se A. —
(15) -ÅLIGGANDE, p. adj. (†)
2) som är av största vikt o. värde. Igenom .. (giftermål mellan Olof den Helige o. Olof Skötkonungs dotter) skulle then gamble och högtåliggiande begge Rijkens fredh vprättas igen. Schroderus JMCr. 501 (1620). —
(15) -ÄLSKAD, p. adj. (i sht i skriftspr.) högt älskad. Barchæus LandthHall. 121 (1768). Zachris och Emilie hade ägt en högtälskad .. son. Lagerlöf Top. 295 (1920). —
(15) -ÄLSKLIG l. -ÄLSKELIG3~2(0)0, l. 03(0)2 l. 04(0)0 (högtä´lskelig Weste; höcktä`llskeligg Dalin). (hög- 1651—1790. högt- 1660—1928) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) mycket kär. Du hög-älsklige Roo. Stiernhielm Parn. 3: 1 (1651, 1668). Mina högtälskeliga käre föräldrar. Dahlberg Lefn. 8 (c. 1755; uppl. 1911). Östergren (1928). —
(10 d α, 15) -ÄRAD3~20 l. 032 (hö`gtärad Weste; höcktä`radd Dalin), p. adj. (hög- 1641—1644. högt- 1628 osv.) (i skriftspr.) mycket l. högt ärad; äv. ironiskt. RARP 1: 68 (1628). Högtärade giäster. BrölBesw. 528 (c. 1670). Östergren (1928). särsk. (i äldre brevstil) i uttr. Edert (osv.) högtärade (med ordet brev utelämnat o. underförstått); jfr ÄRAD o. BREV 3 anm. Herr envoyéens högtährade till mig af d. .. har jag vähl erhållit. Höpken 2: 236 (1752). Linné Bref I. 1: 255 (1756). —
(15) -ÖNSKAD, p. adj. (†) ivrigt åtrådd. Then högdtönskade friden. Swedberg Dav. § 2 (1713). Dalin Montesquieu 74 (1755). —
-ÖNSKLIG, se A.
Spoiler title
Spoiler content