SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1946  
NACKA, sbst.2, oböjl.
Ordformer
(nacca 1837. nacka 1854)
Etymologi
[lösgjort ur NACKARÖD (se d. o.)]
(†) färg (se FÄRG, sbst.1 1) som ligger mellan rött o. orange, ljusrött, klarrött; jfr NACKARA II. Pfeiffer (1837). Hatt af grönt siden, .. klädd med blommor, i nacka, hvitt och gredelint. SthmModeJ 1854, s. 9.
Ssg: NACKA-FÄRG. (†) jfr färg, sbst.1 1. SthmModeJ 1854, s. 41.
Spoiler title
Spoiler content