SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1946  
NACKLÄSSIG, adj.; adv. -T.
Ordformer
(nach- 1631 (: nachlessigheet)1779. nacht- 1760. nack- 16831740. nak- 1700c. 1755. nackglessig 1700 (: Nackglessigheet). -lassig 1684. -lesig 1677 (: nachlesigheet). -lessig 1631 (: nachlessigheet)1739. -lässig (-sz-) 1671 (: nachlässigheet)1779)
Etymologi
[jfr ä. d. nachlæssig; av t. nachlässig, av nach (se NACKDEL, sbst.1) o. -lässig, avledn. av lassen (se LÅTA)]
(†) som uraktlåter att göra sin plikt, försumlig, likgiltig, vårdslös; om handling o. d.: som vittnar om försumlighet osv. (Det) borde billigt intet förgiätas, huru nachlässigt justitien administreras. RARP 12: 270 (1678). (Prästens) Lamma och Nachlessiga Embetes förrättande. VDAkt. 1689, nr 33. Sahlstedt (1769).
Avledn.: NACKLÄSSIGHET, r. l. f. (†) försumlighet, likgiltighet, vårdslöshet. RP 2: 119 (1631). VDAkt. 1779, nr 182. jfr ämbets-nacklässighet.
Spoiler title
Spoiler content