publicerad: 1946
NAGLA na3gla2, v. -ade; förr äv. NÄGLA, v. -ade (OPetri 2Post. 73 b (1530: näglader, p. pf.), Bælter JesuH 6: 242 (1760: näglad, p. pf.)); sup. näglt (Kol. 2: 14 (NT 1526)); p. pf. nägld (LPetri ChrPina h 1 b (1572)). vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(nagl- 1591 osv. näg(h)l- (neg-) 1526—1786)
Etymologi
[fsv. näghla (ipf. näghlde, p. pf. näghlder), naghla; jfr ä. d. næglæ, d. nagle, nor. negle, nagle, isl. negla, t. nageln, eng. nail; till NAGEL, sbst.2; formen nagla beror på sekundär anslutning till grundordet. — Jfr FÖRNAGLA]
1) fästa med spikar, spika fast, fastspika; numera nästan bl. dels i religiöst spr., i sht i fråga om fastnaglandet av Kristus vid korset, dels bildl. o. i jämförelser. Kol. 2: 14 (NT 1526). At Iesus negld bleff widh korset. LPetri ChrPina h 1 b (1572). Sombliga pläga nagla thenna Roten (dvs. ebervurtseln) uthi Swijnahoarna. IErici Colerus 2: 220 (c. 1645). Jätten stadnade vid dörren, liksom naglad vid tröskeln. Topelius Vint. II. 1: 360 (1856, 1881). Vid detta (dvs. den dödes ansikte) voro åskådarnes blickar naglade. Rydberg Ath. 177 (1859). (Inner-)Taket framställes af under bjelkarne naglade läkt och kalkputs. TT 1886, s. 153. (Stiernhielm ville i sin Hercules) nagla vid skampålen allt ont eller skengott som bländade. Lindroth Herc. 108 (1913). — jfr FAST-NAGLA.
2) (†) sammanfoga (ngt) med spikar l. nitar; spika ihop; nita samman. At .. (dörren) gick all sönder, thär som hon hade näglader warit. Peringskiöld Hkr. 1: 585 (1697). Då stora (metall-)pjeser skola naglas .., indrifves nageln uti hålet (osv.). Almroth Karmarsch 428 (1839).
3) (†) slå in (en spik i ngt). Spikar näglas i stammen (på kalebassträdet). Oldendorp 1: 179 (1786).
4) [eg. avledn. av NAGEL, sbst.2] (†) i p. pf. i adjektivisk anv.: försedd med (storhuvade) stift (ss. prydnad). Oscar lyfter Cormalos svärd; och tusende ynglingar beundra dess naglade remmar. Ossian 3: 86 (1800).
Särsk. förb.: NAGLA FAST10 4. till 1; eg.: fästa med spikar o. d., spika fast, fastnagla; nästan bl. bildl. o. i jämförelser: fästa, fjättra; sätta fast; fastslå; äv. refl.: sätta sig fast. Sitt ey som en Munck näglat fast / Widh Booken. Chronander Surge C 1 b (1647). Uppe i högfjället, .. där endast mossor och lafvar hafva naglat sig fast på hällarna. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 97 (1901). Karl stannade, som om hans fötter naglats fast bland slammet på bäckens botten. Janson FörstaMänn. 96 (1906). (Handskriften) har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. Kol. 2: 14 (Bib. 1917). (Han) naglade fast sanningar i korta, mättade satser. SvD(A) 1934, nr 84, s. 8. jfr fastnagla. —
NAGLA IHOP10 04 l. TILLHOPA040 l. 032. (i fackspr.) till 2: nagla samman. 1Krön. 22: 3 (”23”) (Bib. 1541). —
NAGLA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. (i fackspr.) till 2: fästa ihop med naglar, nita samman. Då man ännu ej kände till skruvar, naglades de olika detaljerna (i bordsuren) samman. Kulturen 1945, s. 28.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content