SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1946  
NARVIG, adj.2
Etymologi
[efter t. narbig, till narbe, ärr, skråma (se NARV, sbst.1)]
(†) om hud: narig. Lind (1738; under narbicht). Ledolintvål .. helar spruckna händer samt gör narfvig hud slät. GHT 1896, nr 249 B, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content