NATIVISM nat1ivis4m, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. nativismus, eng. nativism, fr. nativisme; till lat. nativus (se NATIV)]
filos. lära(n) att vissa åskådningar, i sht rums- o. tidsåskådningar, äro medfödda l., mera allmänt, att åskådningar, föreställningar o. begrepp äro medfödda. Rein Psyk. 2: 363 (1891). SvUppslB (1934). —
