NAVIGATÖR -gatö4r l. -œ4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-eur 1836. -ör 1837 osv.)
Etymologi
[av fr. navigateur, av lat. navigator (se NAVIGATOR)]
1) sjöt. person som fått utbildning i l. är kunnig i navigation; person som navigerar ett fartyg l. en båt. En skicklig Navigateur. Platen Glascock 1: 6(1836). (Sjö-)Kort hade jag köpt, men från kortägare till navigatör kan steget vara mycket långt. Engström Bouppt. 52(1930).
