[jfr t. nebelfleck, nebel, eng. nebula, fr. (étoile) nébuleuse; av nylat. nebulosa (underförstått stella, stjärna), f. sg. av lat. nebulosus, dimmig, töcknig, till lat. nebula, dimma o. d. (se NEBULAR-)]
astr. töckenaktig (utanför vårt solsystem befintlig) bildning i världsrymden, stjärntöcken; numera om sådan bildning som vid observation icke upplöser sig i stjärnor, motsatt: stjärnhop; förr äv. innefattande stjärnhopar; äv. om den gasmassa (urnebulosa) varur vårt solsystem enligt nebularteorien utbildats. Ljusa, mörka, oregelbundna nebulosor. Planetariska nebulosor, som i mindre instrument te sig ss. runda, planetliknande skivor. (Stjärnbilden) Kräfftan är bekant af een Nebulosa eller Liusstak, som han har mitt på sig. Rålamb 4: 6(1690). Herschel har beskrifvit den bekanta nebulosans i Orion nuvarande utseende. Cronstrand ÅrsbVetA 1827, s. 10. Dessa kalla himlakroppar, som, utan att själfva uppvärmas, insuga solarnas strålning, äro de så kallade nebulosorna eller töckenstjärnorna. Arrhenius Värld. 93(1906). HimHavJord 1: 11(1925). — jfr GAS-,RING-,SPIRAL-NEBULOSAm. fl. — särsk. (i vitter stil) i jämförelser l. bildl. Den stora vestern, som står för mig lik en slags mythologisk nebulosa. Bremer NVerld. 2: 181(1853). Han ordnade den lösa nebulosa, som Finska konstföreningen var. Ahrenberg Männ. 5: 204(1910).
Ssgr (astr.): NEBULOS- l. NEBULOSA-LINJE. spektrallinje som är karakteristisk för en nebulosa. Arrhenius Värld. 125(1906). —
-SLÖJA, r. l. f. slöja bestående av en l. flera nebulosor över del av stjärnhimmeln. 2NF 19: 667(1913). —
