NECESSITERA nes1äsite4ra l. ne1- l. näs1-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr fr. nécessiter; av mlat. necessitare, till lat. necessitas (se NECESSITET)]
nödga, tvinga; äv.: med nödvändighet l. tvång framkalla l. åvägabringa (ngt); numera nästan bl. filos. i p. pr. o. i p. pf. Holland necessiteras att taga andra consilier. HSH 28: 228 (1659). Statsmagtens innehafvare .. stiftar lagar, såvida han .. (bl. a.) necessiterar dem .. (dvs.) genom sin allmänna myndighet och magt tvingar sina organer att i deras offentliga verksamhet följa dem. Boström 2: 414 (1859). (”Abstraktionen”), hvarvid begären .. f(ör)hålla sig solliciterande .., men ej necessiterande. Ribbing Anthr. 31 (1861). Man skall finna att även ändamålsenligheten blir hemsk när den är necessiterad. Larsson Spinoza 228 (1931). —
