SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NEDERDRÄKTIG, adj.
Etymologi
[jfr d. nederdrægtig, nor. nederdrektig; efter t. niederträchtig; av nieder (se NED, adv.) o. en avledn. till tragen, bära (se DRAGA, v.)]
(†)
1) som har låg kroppsställning. En god Tacka bör vara stor och lång, nederdrägtig eller hvidbukad, lågbent, dryg och starck till kroppen. HushBibl. 1756, s. 597.
2) avskyvärd, infam, motbjudande. Ett nederdrägtigt arbete. Almqvist TreFr. 2: 162 (1842).
Spoiler title
Spoiler content