NEDMÖRK ne3d~mœr2k l. NERMÖRK ne3r~, adj.; adv. -T.
Ordformer
(ned- 1773 osv. ner- 1824 osv.)
Etymologi
[jfr nor. nidmørk, isl. niðmyrkr; av NED, sbst. (se NEDAN, sbst.), o. MÖRK, adj. I senare tid har första ssgsleden anslutits till NED, adv., o. i samband därmed har förleden äv. fått formen ner. — Jfr NEDMÖRKER]
(i sht vard. o. i vitter stil) i fråga om ljusförhållandena vid en viss tidpunkt, inom ett visst område o. d.; eg.: mörk som natten vid nedan; alldeles mörk, mycket mörk, kolmörk, beckmörk, becksvart; vanl. i uttr. det är l. var osv. nedmörkt, det råder l. rådde osv. fullkomligt mörker. Sedan nedmörkt är, må man ej gå til vatten, at ej få onda betet (dvs. bettet). Fernow Värmel. 257(1773). Det var nu fullkomligen nedmörkt, så att jag knappast kunde se handen för mig. Braun Dikt. 2: 193(1838). Elden på härden sjönk genom golfvet, det blef nedmörkt. Strindberg NSvÖ 1: 49(1906). Det är nermörk natt. SvD(A) 1921, nr 236, s. 8.
