SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NEGLIGENT neg1liʃaŋ4t l. näg1-, adj., förr äv. sbst. m.||ig.; ss. adj. med n. o. adv. =; ss. sbst. best. -en.
Ordformer
(negle- 1711. negli- 16621926. -geant 17111838. -gent 16621926)
Etymologi
[jfr t. negligeant, eng. negligent, fr. négligent; ytterst av lat. negligens (gen. -entis), p. pr. till negligere (se NEGLIGERA)]
I. adj.
1) (†) som negligerar ngn. Borgmästarn (var) negligeant mot Marie. Topelius Dagb. 3: 241 (1838).
2) (numera knappast br.) vårdslös, slarvig. KKD 5: 217 (1711). Kyrkotornet (på Örebro kyrka) är .. nog negligeant Exequerat. Palmstedt Res. 5 (1778). BonnierKL (1926).
II. (†) sbst.: försumlig person, den försumlige. At ther (kronans fogdar o. uppbördsmän) .. försumma förklaringens lefwererandhe till Bookhollarn, skall negligenten bötha för hwar dag han medh förklaringen dröijer. LReg. 437 (1662).
Spoiler title
Spoiler content