SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NEKROMANT nek1roman4t l. ne1k-, l. -rå- l. -rω-, äv. (mindre br.) NEGROMANT neg1- l. ne1g-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(negro- c. 18171911. nekro- 1847 osv.)
Etymologi
[jfr t. nekromant, ä. eng. necromant, negromant, fr. nécromant, négromant, it. negromante, span. nigromante; ytterst av gr. νεκρόμαντις, av νεκρο- (se NEKRO-) o. μάντις, spåman (se MANTIK)]
i sht rel.-hist. person som utövar nekromanti; andebesvärjare; äv. bildl.; förr äv. allmännare: häxmästare (se d. o. 1). JGOxenstierna 5: 97 (c. 1817). Gynther ConvHlex. (1847; om häxmästare). SvD(B) 1946, nr 77, s. 9 (bildl.).
Spoiler title
Spoiler content