SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NEPTUNI- näptɯ3ni~ l. nep-, l. NEPTUNUS- -tɯ3nus~, förr äv. NEPTUN(S)-.
Etymologi
[ssgsformer till NEPTUN(US), av lat. Neptunus (gen. -tuni), namn på havets gud i den romerska mytologien, äv. ss. namn på en planet]
ss. förled i ssgr.
1) i ssgr som beteckna personer l. föremål l. företeelser o. d. som tillhöra l. höra samman med l. ha avseende på havsguden Neptunus l. havet l. vatten o. d.
2) i ssgr som beteckna föremål l. företeelser o. d. som tillhöra l. ha avseende på planeten Neptunus.
Ssgr: A (till 1): NEPTUNI-BRODER. medlem av Neptuniorden. Zettersten Neptuniorden 43 (1891).
-BRUD. av Neptuniorden årligen utsedd ung kvinna som av orden erhåller en pänningsumma ss. brudgåva (första gången utdelad 1878). SvD(A) 1938, nr 82, s. 12.
-GAFFEL. (mera tillf.) om (Neptunus') treudd. Lundin o. Strindberg GSthm 446 (1881).
-GÖRDEL. (neptuni- 18851935. neptuns- 1843c. 1875) [jfr t. neptunsgürtel, ävensom nylat. cingulum Neptuni] (numera mindre br.) med. våtvärmande omslag (om buken). Lagberg Helsov. 2: 46 (1843). Wernstedt (1935).
-ORDEN. ett 1812 stiftat ordenssällskap i Sthm med provinsloger i andra städer, som har till ändamål att bereda understöd åt behövande sjömän l. änkor o. barn efter sjömän. Zettersten Neptuniorden 53 (cit. fr. 1813).
-SON. (numera bl. vard. l. skämts.) sjöman. Oxenstierna Vanderdecken 143 (1865). Randel Fynd 60 (1921, 1927). Anm. I samma bet. användes i äldre tid uttr. Neptuni son. Bellman SkrNS 1: 66 (c. 1770). Blanche Band. 297 (1848).
B (†): NEPTUNS-GÖRDEL, se A.
C (till 2): NEPTUNUS-DRABANT(EN), r. [jfr t. neptunstrabant] astr. planeten Neptunus' drabant. 2NF (1913).
Spoiler title