publicerad: 1947
NERVÖS nærvø4s, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-veus(e) 1691—1813. -vös 1729 osv.)
Etymologi
[jfr d. nervøs, t. nervös, eng. nervous, fr. nerveux (fem. -euse); av lat. nervosus, senig, kraftig, till lat. nervus (se NERV)]
1) [efter motsv. anv. i ä. fr. o. lat.] (†) motsv. NERV 1: senig; stark, kraftig. (Älgens) nervösa ben sätta honom i stånd att med största lätthet springa på is och klippor. Gravander Buffon 1: 92 (1806). Ekbohrn (1868; sällsynt).
2) [efter motsv. anv. i ä. fr. o. lat.] (†) i bildl. anv. av 1.
a) kraftig, kärnfull, kort o. eftertrycklig, koncis; jfr NERV 5 a. (Brunnerus) skref en nerveus svänska och signifikant. Annerstedt UUH II. 2: 304 (cit. fr. 1691). Den ena sentencen, som följer tätt på den andra (i den österländska poesien), gör talet concist och nerveust. Thorberg ÖsterlSpr. 33 (1785).
b) väsentlig, huvudsaklig; jfr NERV 5 b. (I aktstycket borde) införas något, som efter min tanka utgjorde det mäst nerveusa, det mest hufvudsakeliga. AdP 1789, s. 556.
3) (i sht i fackspr.) motsv. NERV 2: som har avseende på l. tillhör nerverna l. nervsystemet; äv.: som består av nerver. Trana Psych. 2: 96 (1847). Föreningen af de speciellt nervösa bildningarne till större afdelningar sker genom bindväf. Thorell Zool. 1: 143 (1860). Den nervösa centralapparaten. Rein Psyk. 2: 31 (1891). Rubbningar i den psykiska och nervösa jämnvikten. Hygiea 1916, s. 98. — särsk. om sjukdom o. d.: som har sin orsak i nerverna l. berör nerverna. SvMerc. IV. 1: 95 (1758). Sjukdommen var helt och hållet nerveuse, och .. härrörde af öfverretning i nervsystemet. VetAH 1810, s. 51. Nervösa magåkommor. Svartz MatsmältnSj. 86 (1932). Ett fall av svår överansträngning och nervöst sammanbrott. SvD(A) 1933, nr 46, s. 7.
4) som har dåliga l. svaga nerver; nervsvag; som vittnar om dåliga l. svaga nerver; jfr NERV 2 b β. Tecknen till .. (lordens sinnessjukdom) var en nervös ängslan. SC 3: 116 (1822). Den verkligt nervöse, den sjukligt öfverretade, är lätt att skilja från lynnesmenniskan. PT 1911, nr 147, s. 3. Nervösa barn få ofta .. (kikhosta) i svår och långdragen form. Petrén EpidSj. 85 (1926). jfr (†): Grefvinnan mådde nervöst (dvs. var för tillfället nervös). Bremer Nina 271 (1835); jfr 5.
5) allmännare: som behärskas av lättare l. mera tillfällig oro, av överkänslighet, av obalanserad rastlöshet o. d.; äv. om rörelse, ljud, tillstånd o. d.: som vittnar om l. framkallar en dylik oro osv.; enerverande; otålig, överretad. Sjelfva klimatets och luftens nervösa lynne och eggande verkan. Bremer Brev 3: 293 (1853). Nå, hvad vill du då veta? Men skynda dig — du ser att jag är nervös .. skynda dig! Hedberg Sardou 109 (1866). De nervösa knyckarne i låset. Strindberg RödaR 172 (1879). Den lilla tjocka, svartklädda figuren skrufvade sig nervöst på stolen. Hedenstierna FruW 6 (1890). (Lejonet) gick med svansen nervöst piskande sidorna. Hallström Than. 51 (1900). (Chefens) närhet gör mig (dvs. kontorsdamen) nervös. Wägner Norrt. 113 (1908). Min mor bröt brevet med nervösa händer. Fogelqvist ResRot 130 (1926). Tidningsfolk, som står i ett ansträngande och nervöst arbete. SDS 1929, nr 208, s. 4. — jfr HYPER-, ÖVER-NERVÖS. — särsk. i fråga om förhållandena i affärslivet: orolig, labil. På de europeiska börserna har .. rådt en i hög grad nervös stämning. AB(L) 1895, nr 265, s. 4. Svag och nervös fondbörs. DN(A) 1930, nr 112, s. 22 (rubrik). Ställningen på exportmarknaderna börjar .. bli nervös och köplusten avtager. SvD(A) 1934, nr 207, s. 14.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content