SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NIDA ni3da2, v.1 -ade; förr äv. NIDAS, v. dep.
Ordformer
(nia 1749. nida (-ij-) c. 1550 osv.)
Etymologi
[fsv. nidha, hata, vara fiende till, misshandla, sv. dial. nida, nia, begabba, håna; jfr d. nide, håna, i ä. d. äv.: hata, isl. níða, håna, skymfa, mnt. niden, t. neiden; avledn. av NID, sbst. — Jfr BENIDNING]
I. tr.
1) (numera bl. arkaiserande l. skämts., mindre br.) motsv. NID, sbst. 1: håna, skymfa, smäda, begabba. Spegel 318 (1712). AUBååth i NordT 1895, s. 227. ”Landsmännen” (i östgöta nation) .. nidades i visor. Romdahl Minns 2: 30 (1943).
2) (†) motsv. NID, sbst. 2: hata (ngn). Ludvigsson Norman 39 (c. 1550).
II. (†) dep., motsv. NID, sbst. 1: smäda, utfara i smädelser. Spegel GW Ffff 1 b (1685). Hiärne 1Hdskr. 28 (c. 1715).
Spoiler title
Spoiler content