SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NIDING ni3diŋ2, m.(||ig.); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-ing c. 1540 osv. -inge 17491805. -inger 16651681. -ung 1561)
Etymologi
[fsv. niþinger, motsv. fd. nithing, d. nidding, isl. níðingr; avledn. av NID, sbst.]
1) motsv. NID, sbst. 2: person som (på ett svekfullt sätt) begått en avskyvärd handling o. därigm ådragit sig allmänt förakt, gemen l. ärelös bov, grov o. rå förbrytare, skändlig brottsling; numera särsk. om person som misshandlar ngn som icke kan försvara sig l. begår skadegörelse o. d. (utan tanke på vinning l. byte); om ä. förh. äv.: feg l. modlös person, kujon, pultron, ”kruka”. Thå skal han som kommin är (till kamp), ropa öffuer then honom manadhe tre reesor, och kalla honom en nidhing, thet är, en ordlös och ärolös man. OPetri Kr. 51 (c. 1540). Verelius Gothr. 39 (1664). Niding, vill du mörda sömnen? vill du värnlös gubbe slå? Tegnér (WB) 5: 129 (1820). Ett par nidingar hemsökte .. en kolonistuga .. och förstörde totalt ägarens inventarier. SvD(A) 1932, nr 54, s. 10. — särsk.
a) [efter isl. hvers mans níðingr] (arkaiserande) i uttr. var mans, stundom vars mans niding, person som på grund av sina illgärningar, förr äv. på grund av sin feghet (är värd att) föraktas av alla, förbrytare som betraktas som utstött ur samhället, fågelfri brottsling. Hiorwarder mante .. ut Hialmar att slås med sig på Sams ö, och kallade honom hwars mans niding om han skulle undanwijka. Verelius Herv. 52 (1672). Till nästa sommar vänta vi dig här / .. Om icke, Frithiof, är du hvar mans niding / och för din lifstid fridlös i vårt land. Tegnér (WB) 5: 53 (1824). Östergren (1933).
b) [efter motsv. anv. i d.] (†) i uttr. niding för ngn, rädd för ngn. Björn Äst tu niding? Kolbein Icke för De lefvande. Dillner Oehlenschläger Axel 89 (1811; klandrat i JournLTh. 1812, nr 81, s. 3).
2) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) motsv. NID, sbst. 3: girig l. snål person, snålvarg, gnidare, girigbuk. På ens dåras och nidungs gåffuo winner tu icke stoort, ty han giffuer medh itt ögha, och eskar gengåffuo med siw öghon. LPetri Sir. 20: 14 (1561). Nidinger wärst, som intet haar. Grubb 569 (1665). (Mannen är) Borta en slösare, hemma en niding, i nödene fattig. BrölBesw. 375 (c. 1670; i hskr. C); jfr NIDIG. Weste (1807).
Ssgr (i allm. till 1): A (numera knappast br.): NIDING-STRECK, -STÅNG, se C.
B (numera bl. ngn gg i vers): NIDINGA-HAND, -MORD, -SJÄL, se C.
C: NIDINGS-BRAGD. (föga br.) nidingsdåd. Ling BlotSven 30 (1824). Trolle Duvall 2: 114 (1875).
-BROTT. (†) nidingsdåd. SP 1792, nr 83, s. 2. Afzelius Sag. 2: 113 (1840).
(2) -BRÖD. (†) en girigbuks bröd. Nidingsbrödh blijr snarast äthet. (Dvs.) Dhen karige (dvs. den snåle) måste fulle stundom släppa til, fast dhet går något trögt. Grubb 569 (1665).
-DRÅP. (†) dråp innebärande nidingsdåd, skändligt dråp, dråp begånget under försvårande omständigheter. FörarbSvLag 2: 174 (1701). Nordström Samh. 2: 457 (1840).
-DÅD. illgärning, illdåd; numera i sht om grov l. rå misshandel l. om skadegörelse (utan tanke på vinning l. byte); jfr -värk. Tegnér (WB) 5: 146 (1821). Genom ett nidingsdåd mot en dammanläggning har Lilla Älgsjön .. tömts på hela sin vattenreserv. SvD(B) 1946, nr 160, s. 5.
-DÅDARE. (tillf.) jfr miss-dådare. SöndN 1862, nr 32, s. 3.
-FULL. [sannol. uppkommet gm ngt missförstånd] (†) nedrig, skändlig. Lalin Arachne 27 (1750). Dina nidingsfulla brott. Kellgren (SVS) 2: 117 (1781). Täubel Boktr. 1: 197 (1823).
-FUNDER, pl. (tillf.) om en nidings påfund, skurkstreck; jfr fund, sbst.1 5. Tegnér (WB) 5: 99 (1825). Hoppe (1892).
-GÄRNING. (föga br.) illgärning, illdåd. Eberhardt AllmH 3: 16 (1776). Hagberg Shaksp. 11: 355 (1851).
-HAND. (nidinga- 1910 (i vers). nidings- 1851) (i vitter stil) en nidings hand. Här är han sjelf, af nidingshänder sargad. Hagberg Shaksp. 12: 72 (1851). Nilsson BlKör 58 (1910).
-HANDEL. (†) skändlig gärning; särsk. om smuggling; jfr handel, sbst.2 6. PH 6: 4072 (1756). VetAH 1758, s. 162.
-HUGG. (föga br.) skändligt hugg, skändligt dråp. Du ditt stål / till nidingshugg har vågat måtta! Lindqvist Rim 1: 82 (1903, 1907). Strindberg NSvÖ 1: 35 (1906).
-MAN, m. (numera knappast br.) illgärningsman, niding. Han hade som en Nijdingzman buritt sijne hender vpå .. Matz Olsonn, och tagitt honom aff daga. SthmTb. 2/4 1590. Dagen 1901, nr 74, s. 2.
-MORD. (nidinga- 1868. nidings- 17611872) (†) jfr -dråp. Fennia XVI. 3: 124 (1761). Det nidingamord, hvarmed folkvisan brännmärker .. (marsk Stigs) minne. Cygnæus 5: 310 (1868). Ahlman (1872).
-MÖRDARE. (†) jfr -mord. Adlerbeth Æn. 152 (1804). Wilskman Släktb. 1: 154 (cit. fr. 1808).
-SJÄL. (nidinga- 1886. nidings- 1847) (i vitter stil) en nidings själ. Hagberg Shaksp. 2: 100 (1847). Rydberg Myt. 1: 317 (1886).
-SKRIFT. (enst., †) smädeskrift, nidskrift. MoB 7: 200 (1834).
-STRECK. (niding- 1821. nidings- 18321847) (†) nidingsdåd; jfr skurk-streck. Fahlcrantz Schiller Fiesko 176 (1821). Hagberg Shaksp. 1: 428 (1847).
-STÅNG. (niding- 1887. nidings- 18251913) (om fornnordiska förh., föga br.) nidstång (se nid ssgr). De nidingsstänger / der ditt namn hänger. Tegnér (WB) 5: 108 (1825). 2NF 19: 949 (1913). särsk. i bild: skampåle. Det öfverbefäl, som odödligt inbrännt .. (Klingspors) namn vid häfdernas nidingsstänger. Cygnæus 1: 172 (1852). Rydberg KultFörel. 4: 96 (1887).
-STÖLD. (om ä. förh.) jur. stöld som innebär nidingsdåd, grovt fall av stöld, stöld begången under försvårande omständigheter. FörarbSvLag 5: 355 (1717). Nidingsstöld begås .. om mer eller mindre stjäles vid eld- eller krigsfara, vattunöd, skeppsbrott eller våldsverkan, eller af gods, som undan dylik våda blifvit bergadt. Palmén JurHb. 204 (1859). Minnesskr1734Lag 1: 70 (1934).
-TJUVNAD. (†) = -stöld. RB 25: 5 (Lag 1734). SFS 1835, nr 16, s. 6.
(1, 2) -VIS, adv. (†) på ett sätt som kännetecknar en ”niding”. Serenius (1734; under curmudgeon). Eberhardt AllmH 1: 217 (1766).
-VÄRK, n. [fsv. niþingsvärk; jfr isl. níðingsverk] (i sht om ä. förh.) nidingsdåd. Hwilken som sönderslår eller hugger annars Mans Bohagsting (o. d.) med föracht, .. thet kallas Nijdingswärck. Schmedeman Just. 12 (1540). Man kundhe och icke achtedh (dvs. dråpet) annerledis än såsom ett nidingzwärck, all then stundh then som slagen wardt stodh ther enn fongen kar, så och blott vthan all wärie. HH XIII. 1: 167 (1564). Stöld supponerar merendels behof, men nidingsverk intet annat än den vederstyggeliga afunden. PhysSH 15 (1776). En moraliskt förkommen individ, som icke bävat tillbaka för något nidingsverk. Laurin 3Minn. 84 (1931). särsk. (†) i uttr. göra nidingsvärk på ngn l. ngt, begå grovt våldsdåd mot ngn resp. svår skadegörelse på ngt. (Mats Andersson) hade af afuund och Jllwillia giordt nidingz werk på Peer Olssons port. BtSödKultH 12: 81 (1597). Björner Hrolf 100 (1737).
-VÄRKAN. (†) = -värk. HH 20: 103 (1545).
-VÄRKARE. (†) person som begått nidingsvärk. GbgMag. 1760, s. 400. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 326 (1864).
Avledn.: NIDINGA, v. (†) till 2: vara snål l. girig. KKD 7: 179 (1708).
NIDINGSAKTIG, adj. (numera knappast br.) till 1: gemen, skändlig. Thorild (SVS) 3: 92 (1791). Björkman (1889).
NIDINGSKAP, n. (FoF). [jfr isl. níðingskapr] (numera bl. tillf.) till 1: förhållande(t) att vara niding; förr äv.: skändlighet, nidingsdåd. Verelius Gothr. 221 (1664). Sven i Rosengård .. tar .. konsekvenserna av sitt nidingskap. FoF 1931, s. 152.
Spoiler title
Spoiler content