[jfr eng. nitid, it. nitido; av lat. nitidus, blank, putsad, vårdad, till nitere, blänka, glänsa]
(i sht i fackspr.) fin, prydlig, vårdad; numera nästan bl. om handstil, boktryck, teckning o. dyl. l. om skriftalster l. tryckalster o. d. med tanke på handstilen osv.; om handstil äv.: sirlig, petig. At undfå sitt Exemplar nitidt och på vackert stort Franskt papper. VDAkt. 1735, nr 395. Papperet (i boken) var regalt och trycket ganska nitid. Linné Sk. 168(1751). Indianskornas handarbeten äro prydliga och nitida, ehuru de sakna smak och begrepp i teckning. Bremer NVerld. 2: 354(1853). Edelfelt .. tecknade nitidt och utförde sina eskisser alltid i färg. Ahrenberg Edelfelt 11(1902). Hans Reseanteckningar, .. skrivna med den mest nitida handstil man kan tänka sig. AnderssonBrevväxl. 1: XLIII (1940).
Avledn.: NITIDITET, r. l. f. (numera föga br.) i fråga om handstil, boktryck o. d.: finhet, prydlighet. Schück SvFörlBokhH 2: 47(i handl. fr. 1745). 2NF(1913).
SAOB
