publicerad: 1947
NITISK ni4tisk, adj. -are (gradf. dock föga br., Syr. 31: 13 (öv. 1536), Östergren (1933; sälls.)). adv. -T (Posten 1769, s. 540, osv.).
Ordformer
(förr äv. nij-)
Etymologi
1) (†) avundsjuk, avundsam; missunnsam; skadeglad; möjl. äv.: häftig, uppbrusande; jfr NIT, sbst.3 1. Tenck at itt argt ögha är nitiskt (ty hwad är nitiskare än itt sådant ögha). Syr. 31: 13 (öv. 1536; Bib. 1917: missunnsamt .. värre än ögat). (David var) icke nijtisk och orättrådig, utan sachtmodig, rättrådig och from. Rudbeckius KonReg. 431 (1619). Nitiske (personer), som frögda sigh öffwer theras Nestas olycko och motgång. L. Paulinus Gothus ThesCat. 69 (1631). (Den heliga Birgitta) var väl en enfalldig, from och Gudfrucktig, men därjemte nitisk, vidskeppelig och äregirig Gumma. Botin Utk. 279 (1761). — särsk. i uttr. vara nitisk vid l. över ngn, avundas ngn. FörsprNT 6 b (NT 1526). Harmas icke offuer the onda, war icke nitisk offuer the ogerningesmän. Psalt. 37: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: avundas icke dem som göra orätt).
2) (†) svartsjuk, som icke tål rivaler; jfr NIT, sbst.3 2. (Gud säger) sich wara nijtisk, såsom en man är nijtisk om sina hustru och ey må lijdha at hon befattar sich medh en annan man. OPetri GudzOrdh B 3 b (1528); jfr 3. Nitisk kärleken är, och bukbror (dvs. rival) tåler han icke. Nicander GSann. 16 (1766).
3) (†) om Gud: nitälskande (se NITÄLSKA 2 a); äv. i utvidgad anv., om Guds hämnd resp. Guds mildhet l. barmhärtighet o. d.; jfr NIT, sbst.3 3. Herren är en nijtisk Gudh, och en hempnare. Nah. 1: 2 (Bib. 1541; ännu i öv. 1785; Bib. 1917: nitälskande). AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 117. Guds hämd är så nitisk, som Guds mildhet och barmhertighet. Murbeck CatArb. 1: 820 (c. 1750).
4) om människa: upptänd l. fylld av (brinnande) iver, ivrig, nitälskande (se NITÄLSKA 2 b α); numera vanl. med försvagad bet.: som med intresse o. utan att förtröttas l. göra sig skyldig till ngn försummelse fullgör sitt arbete l. sina åligganden, flitig, trägen, idog; ofta om ämbets- l. tjänsteman; äv. i utvidgad anv., med abstrakt huvudord: som visar l. vittnar om nit; jfr NIT, sbst.3 4. Vara nitisk i tjänsten. Ett nitiskt bemödande. En nijtisk och ijffrigh effterföliare. Linc. (1640; under æmulus). (De lappmarkspräster) som .. (i att resa omkring o. predika o. undervisa lapparna i kristendom) visa sig trogna, nitiska och oförsummeliga. OrdnLappländ. 3/10 1723, s. 2 b. I alla dina förrättningar .. bör Du vara uppmärksam och försigtig samt derjämte snabb, nitisk .. och hurtig. JulhälsnLinköp. 1909, s. 124 (1803). Som eforus öfver läroverken var Franzén vaksam och nitisk. 3SAH 2: 632 (1887). 1Tim. 4: 13 (Bib. 1917). — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. nitisk för (stundom om) ngn l. ngt, nitälskande för ngn (l. på ngns vägnar) l. ngt. Hwj ästu så nitisk för migh? 4Mos. 11: 29 (Bib. 1541; Bib. 1917: Skall du så nitälska för mig?). Hvad som gjorde den eljest numera slöe konung Fredrik så nitisk för Fersens befordran, må lemnas osagdt. Malmström Hist. 3: 347 (1870). Benzelstierna Cens. VII (1884: nitisk om).
b) (†) i uttr. nitisk (e)mot ngn l. ngt, som (ivrigt) motarbetar l. stämplar mot ngn l. ngt. Adlerbeth Ant. 1: 32 (c. 1792). Vara nitisk mot laster, mot oseder. Murberg FörslSAOB (1793).
c) (†) om påminnelse, bön, tro l. handling som icke utgör ett arbete l. fullgörande av ett åliggande o. d.: ivrig; varm; enträgen. Denna påminnelsen är äfven så nitisk, som den vördnaden är upriktig och ovanskelig (vilken osv.). Tessin Bref 1: 289 (1753). Han trodde ej något af Tijo Budorden så ifrigt, at han ej satte långt nitiskare tro til alt hvad om Trolldom och Svart-konst berättades. Ekelund Fielding 216 (1765). Kring taflor i boken / Tränga sig nitiskt de små (dvs. barnen). Fahlcrantz 1: 4 (1835, 1863).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content