SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NIX nik4s, pron., sbst. n. o. adv.; ss. sbst. best. -et (föga br., Östergren (1933)); äv. (föga br.) NIXUM nik3sum2, adv.
Ordformer
(nix i bet. I 1897 osv., i bet. II 1879 osv. nixum (i bet. II) 19161933)
Etymologi
[jfr d. niks; av nt. o. t. dial. nix, ombildning av t. nichts, ingenting; med avs. på formen NIXUM jfr sv. dial. jaggum, näggum]
(vard.)
I. pron. o. sbst.: intet, ingenting; ngt som är en obetydlighet. Åtta dar är ett rent nix för er. Cavallin Kipling Gadsby 30 (1897). Norlander Skål 134 (1921). — särsk. i uttr. som (ett) nix, som (ett) ingenting; utan vidare; i ett huj. Den kan jag slänga öfver ett staket som nix. Cavallin Kipling Gadsby 226 (1897). Jag slök en ”pott” mjölk — nej två — som ett nix, fyra glas. Wulff 85År 277 (1929).
II. adv.: nej, ingalunda. Strindberg RödaR 213 (1879). Jag gör kast på kast med (met-)spöet. Nixum! Inte en fena. Sparre Alfåg. 143 (1916). En liten stackare, som nödgades begagna glasögon, bad få slippa (deltaga i fotbollsspelet), men nix! Han deltog och följden blev ett komplicerat armbrott. AB(A) 1929, nr 294, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content