NOBILITERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr NOBILITATION(se avledn.).
Etymologi
[av t. nobilitieren, av mlat. nobilitare, till lat. nobilis (se NOBEL, adj.)]
(†)
1) adla, nobilisera (se d. o. 1). RP 5: 215(1635). Capitaine Bock .. nobiliterades och fick namn af von Bocken. Dahlberg Lefn. 87(c. 1755; uppl. 1911). Fahlbeck Ad. 1: 22(1898).
2) bildl.: adla (se d. o. 3); förädla. Girs Edelh. C 5 b(1627). Är icke hvart och ett föremål just genom den poëtiska framställningen nobiliteradt? Tegnér (WB) 3: 217(1819). Cygnæus 3: 207(1837). — särsk. med avs. på vissa naturprodukter l. råmaterial o. d.: bearbeta; förädla. RP 8: 538(1641). Et Skeppund mer eller mindre nobiliteradt Järn. Stiernman Com. 6: 498(1718). Sedan .. (granarna) igenom sågning til bräder äro nobiliterade. Bergv. 2: 81(1739). Cederhielm TankHandtv. 8 (1794).
