SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NOJS noj4s, n.; best. -et.
Etymologi
[av eng. noise, buller, stoj, gräl; av ffr. noise (jfr prov. nausa), larm, gräl, sannol. av lat. nausea, sjösjuka, av gr. ναυσία, till ναῦς, skepp (se NAVIGERA). — Jfr NOJSA]
(vard.) stoj, stim, bråk; ofta (o. numera vanl.): skämt, glam, skoj; äv.: puts, upptåg; stundom äv. övergående i bet.: flört; äv. i uttr. hålla l. driva nojs (med ngn) (jfr a), skämta l. glamma l. skoja l. flörta o. d. (med ngn). CFDahlgren 1: 95 (1824). Hvad är det väl för nojs och skrik här innanför, / Och skällsord? Thomander 3: 468 (1826). Livijn 2: 356 (c. 1840: drifva). Med nojs och med skämtan man sig beqvämligt sätter. Sturzen-Becker 3: 89 (1861). Hålla nojs med flickorna. Benedictsson Folkl. 35 (1887). (En) pantomimbalett .., i hvilken Amor .. ställer till åtskilligt nojs mellan två unga flickor .. och deras friare. Personne SvTeat. 8: 77 (1927). — särsk.
a) gyckel l. drift l. skämt (med ngn l. ngt); särsk. i uttr. driva l. föra l. ha (äv. hålla) nojs (med ngn) o. d., retas l. driva (med ngn) l. bry (ngn); äv. göra nojs av ngt, göra narr av l. skämta över ngt. Att drifva nojs med prester har varit mitt största nöje i alla mina dar. Wetterbergh FårGå 120 (1844). Stiernstedt JanHj. 207 (1905: höll). UngKraft. 1907, s. 52 (: haft). Petri Ouchterlony 275 (1924: göra nojs av). Östergren (1933: föra).
b) med nedsättande innebörd, om barnsligt l. enfaldigt skämt o. d.; äv.: skräp, strunt, trams. Bremer Hertha 32 (1856). Det verkliga lifvet med dess trånga pliktgränser, tystlåtenhetstvång och dylikt nojs. Nordström Landsortsb. 244 (1911). SvD(A) 1930, nr 82, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content