NOLL nol4, sbst.1, r.; pl. =; l. NOLLE nol3e2, sbst.1, r.; best. -en; pl. =; äv. (vard., om spelsättet) NOLLA nol3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(noll 1913 osv. nolla 1888 osv. nolle 1897 osv.)
Etymologi
[jfr t. null, ävensom NOLLISSIMO; sannol. ytterst till it. nullo, ingen (se NOLL, adj. (o. pron.)); numera anslutet till NOLL, räkneord; formen nolla uppkommen gm anslutning till NOLLA, sbst.2]
spelt. i vissa kortspel, i sht preferens o. auktionsbridge: spelsätt l. bud varvid spelaren skall undvika att ta stick. Spela noll(e) l. nolla. Bjuda noll(e). Han bjöd tre noll, (i auktionsbridge) innebärande att högst fyra stick få tas (att motspelarna tvingas ta tre trick). Wilson Spelb. 443 (1888; i preferens). Hör du din dumbom, kryper du för knekten? Dä inte nolla vi spelar. Engström 1Bok 46 (1905).
Ssgr (spelt.): NOLL- l. NOLLE-BUD. Östergren (1933). —
-KORT, n. nästan bl. i pl., om kort (i en giv), betraktade ur synpunkten av (större l. mindre) användbarhet i noll. Jag hade svåra nollkort. Myrberg Hum. 39 (1923). —
Avledn.: NOLLA, v.1 (vard.) spelt. bjuda noll. Myrberg Hum. 38 (1923; i preferens).
SAOB
