1) (i sht i fackspr.) som innebär l. kännetecknas av att ngt nämnes vid namn; särsk. (i sht statist.) om förteckning, uppgift o. d.: som upptar personer, jordegendomar o. d. med angivande av deras namn. Quennerstedt Torneå 2: 352(cit. fr. 1809). De föreskrifna .. utdragen ur husförhörslängderna .. lemnades nominativa. Hellstenius BefolknStat. 22(1874). Smeds Malaxb. 74(1935).
2) (numera mindre br.) språkv. som tillhör l. är utmärkande för kasuskategorien nominativ; jfr NOMINATIVISK.Meurman(1847). Det nominativa r (i isländskan). Rydqvist SSL 2: 34(1857). Därs. 4: 448(1870).
