SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NORRA nor3a2, förr äv. NÖRRE, adj.; komp. (†) -are (Serenius EngÅkerm. 6, 185 (1727), Porthan BrCalonius 130 (1794)); superl. (†) -ast (VetAH 1750, s. 120, Svea 1: 96 (1824)) l. -est (Rosenfeldt Nav. 95 (1693), Sjögren Journ. 30/8 1787); adv. superl. (†) -est (SUFinlH 5: 266 (1618)).
Ordformer
(norra 1585 osv. norre 15611891. nårra 1670. nårre 1723. nörra 15411561. nörre 1524c. 1585. Anm. I ä. tid föredrogs ofta den numera obrukliga formen norre i m. sg. (o. pl.) o. i anslutning härtill uppställes denna form av vissa lexikografer (t. ex. Sahlstedt (1773) o. WoJ (1891)) ss. ordets huvudform)
Etymologi
[fsv. nörre, nyrre, nördre (superl. nörrester); med komp.-suffix bildat till NORR; jfr NORDRE, NORDAST]
vänd l. riktad mot norr; belägen l. befintlig l. placerad i norr (l. i den del av ngt som ligger åt detta håll); nordlig (se d. o. 1); förr äv.: utmärkande för ett nordligt område; numera bl. ss. attributiv bestämning till ett sbst. (vanl. en sg.) i bestämd form l. bestämt av en gen. l. ett possessivpron. I norra delen av ngt. På norra sidan av l. om ngt. Norra Sverige. Vår norra gräns. Norra halvklotet, polcirkeln, ishavet. Norra stambanan, svensk statsbana från Stockholm norr ut. Th[et] øffu[er]ste hus[et] paa nørre sidone j søtegu[m]mo g[re]nd. OPetri Tb. 6 (1524). Then andre (delen av Uppsala) på nårra och östra sijdan (av ån) kallas svartbecken. Bolinus Dagb. 54 (1670). Norrare climat. Serenius EngÅkerm. 185 (1727). Norra segelleden i Mälaren. De Geer Minn. 2: 246 (1892). En ung fänrik .. begravdes på norra kyrkogården i Söderås. Hellström Malmros 45 (1931). — särsk.
a) i namn på vissa regementen i norra Skåne; numera bl. (se dock anm.) i uttr. (Kungliga) norra skånska infanteriregementet. Norra Skånska Cavallerie Regementet. ResolKrigsbef. 20/2 1739, s. B 1 b. Norra Skånska Regementet. SvStatscal. 1815, s. 122. Därs. 1947, s. 325. Anm. Vard. kallas norra skånska infanteriregementet äv. norra skåningarna.
b) [jfr östsv. dial. norrnävad, vänsterhänt, norrnäve, vänsterhänt person] (i vissa trakter, vard.) bildl., om hand: vänstra. Herrn håller ju en sedel i norra näfven? Sparre Sjökad. 258 (1850). Egäntligen skulle du ha på plytet, .. men ja har fått fel på norra kardan. Engström Kryss 174 (1912).
Ssgr, se norr ssgr.
Spoiler title
Spoiler content