publicerad: 1947
NORS nor4s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Lucidor (SVS) 145 (1671) osv.) ((†) -er Broman Glys. 3: 617 (c. 1740)).
Ordformer
(nors (-å-, -rr-, -ss, -sz) 1535 osv. nörs 1540—1560)
Etymologi
[fsv. nors; jfr nor. (lånat från sv.) nors, nt. nors; av ovisst urspr.]
fisken Osmerus eperlanus Lin.; särsk. (i vissa trakter) om sådan fisk av mindre storlek (varvid den av större storlek kallas: slom); äv. koll. o. ss. namn på maträtt; stundom i vidsträcktare anv., om fisk av släktet Osmerus Art. (norssläktet) o. särsk. (i fackspr.) i pl. ss. namn på detta släkte. Stekt nors. G1R 10: 255 (1535). Nu (dvs. i maj) liustras Asp och Idh, nu håfwas Lögor, Norszar. Lucidor (SVS) 145 (1671). Stufvad nårs med peppar. Gadelius Tro 2: 211 (i handl. fr. 1676). Norss .. är en god del af det fattiga folckets föda om våren. Linné FörelDjurr. 201 (1751). Stuxberg Fisk. 145 (1894; i pl., om släktet Osmerus Art.). Med den gamla stockholmsvåren voro norsen och norsfisket oupplösligt och oskiljaktigt förenade. SvD 17/4 1938, Söndagsbil. s. 8. — jfr BLÅ-, GRÅ-, SMÅ-NORS m. fl. — särsk.
b) (numera bl. tillf.; jfr dock slutet) i jämförelser l. i bildl. anv. (ofta med anslutning till andra fisknamn); vanl. med syftning på norsen som en ringaktad fisk o. stundom övergående i bet.: dumbom. Han skulle vara en nors, om han gåfve efter och läte yngre stiga öfver sig. Hagström Herdam. 3: 409 (i handl. fr. 1684). Skulle jag icke dagen efter Sv. Akademiens högtidsdag skrifva till dig .., så vore jag en nors. Hjärne DagDrabbn. 391 (i handl. fr. 1809); jfr slutet. Nu är ni dum som en norrs! Blanche Våln. 130 (1847). Hon vaknade följande morgon kry som en nors. PT 1903, nr 154, s. 2. Ja kan behöva mej en geting mä, för ja ä våt som en nors. TurÅ 1915, s. 110. (†) Är man gift, så har man sin stat och lön ... Det der är allt förbannade godt, men jag ger det ändå åt norsen (dvs. struntar i det). Almqvist Grimst. 12 (1839). särsk. (numera mindre br.) i sådana uttr. som jag vill vara skapt som en nors, om osv., för att framhäva att ngt är alldeles otänkbart o. d.: det är mot naturens ordning l. alldeles orimligt l. otänkbart, om l. att (osv.). Vare jag skapt som en nors, om jag icke vrider nacken på vår pligtförgätna nunna, det första hon visar sig. Topelius Fält. 1: 224 (1853). Jag vill vara skapt som en norrs, om det inte är han som kommer der. Blanche Tafl. 1: 105 (1856). Östergren (1933).
Ssgr: A: NORS-DYNINGAR, pl. (†) om stormigt väder, med syftning på att norsen då stiger upp mot ytan. Möller (1790). —
-KUNG. [jfr konung, sbst.1 4 g] (i vissa trakter) om stor nors, slom. Schultze Fisk. 74 (1778). VerdS 98: 31 (1901; i stockholmstrakten). —
-LEK. (nors- 1727—1900. norse- 1581) norsens lek(tid). Brahe Oec. 93 (1581; uppl. 1920). Schröder Fiske 51 (1900). —
-VÄRKE; anträffat bl. i pl. -ar. (†) fiskebyggnad för norsfiske. Schultze Fisk. 161 (1778). Dalin (1853).
B (†): NORSE-LEK, se A. —
Spoiler title
Spoiler content