NUKLEUS nɯ4kleus, r. l. m.; pl. -lei (Rinman osv.) l. -ler (Simpson).
Ordformer
(vanl. skrivet nucleus)
Etymologi
[jfr t. nukleus, eng. nucleus, fr. nucléus; av lat. nucleus, kärna]
1) (†) geol. o. bärgv. kärna l. klump av sten som är innesluten i (petrificerade) skal av musslor, snäckor o. dyl. o. som förekommer i jord l. vissa bärgarter. Rinman(1789).
2) arkeol. om mer l. mindre rundat kärnparti av ett stycke l. block av flinta l. annan bärgart ur vilket slagits spånor o. ämnen till mindre redskap. Fornv. 1922, s. 116.
SAOB
