publicerad: 1947
NUNTIATUR nun1tsiatɯ4r, äv. nun1s-, r. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(nunciatur 1781—1878. nuntiatur 1738 osv.)
Etymologi
nunties ämbete o. värksamhetsområde; (ständig) påvlig beskickning (i sht hos furstar l. regeringar) i (helt l. delvis) katolska länder; stundom närmande sig bet.: värksamhet vid en dylik beskickning. Påfviska Nuntiaturen har nu åter tagit sin början (i Neapel). PT 1738, nr 45, s. 2. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 131.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content