NUVARANDE nɯ3~va2rande, p. adj. (förr ofta skrivet ss. två ord).
Etymologi
[y. fsv. nu varande (SthmTb. 3: 471); jfr d. nuværende, isl. núverandi; av NU, adv. o. konj., o. varande, p. pr. av VARA, v.]
1) som är l. existerar l. finns (till) l. råder l. hyses o. d. i nutiden l. under innevarande tidsperiod l. för tillfället; stundom äv. liktydigt med: dåvarande; äv. (i sht om person): (den resp. det) som är (det l. det) l. finns osv. nu l. för närvarande; jfr NUTIDA. Den nuvarande allmänna meningen. Under nuvarande förhållanden. Det nuvarande samhället. Sveriges nuvarande konung. Den nuvarande ägaren till fastigheten. G1R 5: 80 (1528). Kan Jagh eÿ heller medh henne något Echtenskap Jngåå, tÿ Jagh medh min nu Warandhe Fästemöö troloffwat, ähr. VDAkt. 1671, nr 95. Bergslagernes nuwarande tilstånd och beskaffenhet. HC11H 13: 127 (1697). Rikets nu varande skick lofvar mig fred och lugn. Gustaf III 1: 121 (1786). Med nuvarande kurs strök man söder om Åland. Siwertz Sel. 2: 88 (1920). — särsk. (mera tillf.) i uttr. det nuvarande, i substantivisk anv.: den nuvarande tiden; de nuvarande förhållandena. Det nuvarande är förkonstladt, olidligt. Hahr ArkitH 457 (1902).
2) om person l. sak, i (direkt uttryckt l. underförstådd) motsats till vad han osv. tidigare varit o. d.: som nu(mera) är (det l. det); jfr NUMERA, adv. d. Dåvarande docenten, nuvarande professorn N. N. I forntidens Uppsala, det nuvarande Gamla Uppsala, fanns ett berömt hednatämpel. Sir Thomas Hofburny, nuvarande Grefve Damby. SP 1792, nr 7, s. 4. Från .. (Donaus floddal) kunde man i närheten af det nuvarande Linz lätt komma öfver till Moldaus öfre lopp. Schück o. Lundahl Lb. 1: 41 (1901).
SAOB
