NYKTIGAM nyk1tiga4m, adj.
Etymologi
[av gr. νυκτίγαμος, som förmäler sig om natten, till νυκτί-, ssgsform av νύξ, natt (se NATT), o. γάμος (se -GAM II)]
bot. om växt: som först i skymningen l. under natten lockar till sig fjärilar genom sina blommors färg l. doft o. som först då pollineras, nattblommande. Nyktigama blommor. 2NF (1913). — särsk. (tillf., i poesi) bildl. O Pillman, du är nyktigam, / du blommar och lyser om natten. Karlfeldt Hösth. 110 (1927).
