SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NYTTLA, v. -ade.
Etymologi
[av okänt urspr.]
(†)
1) i uttr. nyttla med ngt, göra krumbukter o. undanflykter vid utförandet av ngt, söla med ngt. När man skal dricka (medevivatten), må man göra thet friskt och fort, och icke stå och nyttla halfwa Dagen ther medh. Hiärne Suurbr. 47 (1679).
2) handskas vårdslöst med (ngt); i förb. NYTTLA BORT.
Särsk. förb. (†): NYTTLA BORT. till 2: handskas vårdslöst med (ngt), slösa bort (tiden). Att Han .. nyttlade bort tijden, och försummade sin tienst. VDAkt. 1716, nr 253.
Spoiler title
Spoiler content