[fsv. nagranne; jfr isl. nágranni; av nā-, germ. nēhw-, nära (jfr NÄR, adv.2 o. adj.), o. GRANNE]
(†) om person som är (nära) granne till ngns granne, ”grannens granne”; ofta i uttr. grannar och någrannar, närmare o. fjärmare grannar; äv. allmännare: granne. Anm. I ett flertal äldre ordböcker uppgives felaktigt att ordet betyder: närmaste granne. FörsprJes. Aaa 2 a(Bib. 1541). Thett ståår enne quinno ganska illa, offta löpa i bÿn till grannar eller någrannar till att höra heller föra tidhende. LPetri Œc. 42(1559). Pär nilssonn .. gich till sinn granne, och sende Budh efth[er] flere sine någranner. UpplDomb. 2: 100(1579). Men skulle någon finnas, som ännu droge saken i tvifvelsmål, så må den allenast fråga sina egna Landsmän och någrannar, som 1 högst 2 år haft denna Potatoes plantering. VetAH 1747, s. 186.Björlin Elsa 4(1879). — särsk. i utvidgad anv., om land o. d. Våra Någrannar, de Västra Europeiske Magterna. Brauner Åker 8(1752).
Ssg: NÅGRANNA- l. NÅGRANNE-VITTNE. (-granna- 1664. -granne- 1686) (†) vittne som är ”någranne”. Stiernman Com. 3: 245(1664). Därs. 4: 688(1686).
SAOB
