publicerad: 1948
NÅTLA nå3tla2, äv. not3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, ING; -ARE, -ERSKA (se avledn.); -ERI (se avledn.).
Etymologi
[jfr d. naadle, nor. nåtle; sannol. av ett icke anträffat nt. nateln (motsv. t. nadeln), avledn. av natel (resp. nadel) (se NÅL); trol. tidigt anslutet till NÅT, sbst.3]
skom. sy ihop de olika delarna av ovanlädret på (en sko o. d.); äv. med avs. på ovanläder: sy ihop; äv. abs.; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.; jfr NÅT 1 a. Berndtson (1880). (Han) satt .. uppkrupen på en bänk och nåtlade skor. Samzelius SkogJägarl. 38 (1894). Nåtlade öfverdelar till skodon. SFS 1906, nr 38, s. 39. — särsk.
a) ss. vbalsbst. -ing i konkret(are) anv.: nåtlingsarbete; äv.: ovanläder (som sys ihop); jfr SKAFT. AdrKalÖrebro 1905, Ann. s. 37. Johnny böjde huvudet djupt ned över sin nåtling. Tiselius Johnston GalgJ 241 (1928).
Avledn.: NÅTLARE, m. (i sht förr) manlig arbetare som utför nåtling (på skofabrik o. d.); tillf. äv. om skomakare. WoJ (1891). Åldermannen i nåtlarnas skrå. Siwertz Vindr. 70 (1919; om den evige juden). STSD(A) 1936, nr 57, s. 8. —
NÅTLERSKA, f. (i sht i fackspr.) arbeterska som utför nåtling (på skofabrik o. d.). Schulthess (1885).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content