publicerad: 1948
NÄKTA, v.1 -ade.
Ordformer
(nech- 1668. neck- 1659—1708)
Etymologi
(†) (för)neka.
1) förneka att man känner till (ngt); jfr NEKA, v.2 1 c. Hade någon förr frågat effter samme saker, skulle han dem icke hafwa necktat eller förtegat. HTSkån. 1: 245 (1659).
2) vägra (ngn ngt); jfr NEKA, v.2 4. VDAkt. 1668, nr 3. särsk. i utvidgad anv.: förmena (ngn) att ägna sig åt (ngt); jfr NEKA, v.2 4 f β. Derföre, att Gud ock Naturen har mig det heliga ståndet intet necktat. VDAkt. 1708, nr 63.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content