publicerad: 1948
NÄMNARE näm3nare2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(nämn- (nemn-, næmn-) 1584 osv. nämpn- (nempn-) 1584—1638)
Etymologi
[jfr d. nævner, t. nenner; jfr äv. eng. denominator, fr. dénominateur, som ytterst utgå från lat. denominare, besläktat med lat. denominatio, nämnare; vbalsbst. till NÄMNA]
mat. det tal i ett allmänt bråk som står under bråkstrecket o. som anger storleken av (”namnet” på) de delar (av talet 1) vilkas antal anges av täljaren, dvs. som anger i hur många delar talet 1 tänkes delat; äv. i fråga om ss. allmänt bråk uppställd division: tal varmed ett annat divideras, divisor; äv. (mindre br.) i uttr. bringa l. reducera (bråk) till lika nämnare, göra (bråk) liknämniga. Gemensam (förr äv. allmän) nämnare, särsk. om nämnare som ingår (l. gm förlängning kan bringas att ingå) i två l. flera bråk (jfr a). Minsta gemensamma nämnaren för 2/3 och 3/4 är 12. Luth Astr. 37 (1584). Palmquist Räkn. 88 (1750: den allmänna nämnaren). Bringa bråken till lika nämnare. Almqvist AmH 1: 88 (1840). Hedström o. Rendahl Alg. 133 (1915). — särsk. i utvidgad l. bildl. anv.
a) i uttr. gemensam l. en (och samma) nämnare o. d., om ngt som utgör en föreningslänk mellan olika personer l. saker o. dyl. l. kan vara måttstock vid jämförelser o. d.; särsk. om pängar ss. värdemätare för inbördes svårjämförbara nyttigheter. Den relativa graden af bytbara värden mätes .. genom ett visst antal myntenheter; alla särskilda värden hafva från den stunden blifvit hänförda till en gemensam nämnare. Bergstedt Clément PolEkon. 205 (1868). Cassel TeorSocEkon. 70 (1934; om pängar). DN(A) 1946, nr 288, s. 7 (om ngt som enar olika politiska intressen).
b) (förr) om den under strecket stående sifferkombinationen i den ss. ett allmänt bråk uppställda delen av ett militärt inskrivningsnummer av äldre typ. Nämnaren (anger) årtalet för inskrivningen. SFS 1936, s. 1208.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content