publicerad: 1948
NÄPEN nä3pen2, förr äv. NEPEN, adj. -pet; -pne, -pna; -pnare. adv. NÄPET.
Ordformer
(nep- 1793—1853. näp- 1736 osv.)
Etymologi
[sv. dial. näpen, passande, tjänlig, nyttig, nätt, lätt att utföra m. m.; jfr sv. dial. nepugr, näpen, nätt m. m., näpast, bekvämast, lättast; motsv. nor. dial. næpen, bekväm, rask m. m.; av ovisst urspr.; trol. besläktat med nor. dial. næpa, beröra, o. med NAPPA, v.]
1) (†) lämplig l. tjänlig l. bekväm (att göra ngt med). Varandes .. the bekanta .. vatn-fällor, i sädesbingar ganska näpne at ther med them (dvs. råttorna) fånga. Broocman Hush. 2: 205 (1736).
2) liten o. nätt, (små)täck; särsk. om ngn l. ngt (t. ex. ett barn l. en djurunge) som gm sin (relativa) litenhet o. sitt täcka yttre värkar tilldragande l. väcker ömhet o. d.; stundom äv. närmande sig bet.: barnsligt täck o. rar, barnslig; äv. om melodi, sång, röst, tavla o. d.: som påminner om l. inger samma känslor som ngt litet o. nätt l. dyl. Murberg FörslSAOB (1793). Almqvist Går an 86 (1839; adv.). Gossen lemnar sina strumpor och de andra näpna plaggen / kastade omkring i gräset. Rydberg Dikt. 1: 102 (1878, 1882). Snoilsky 2: 102 (1881; om flickas huvudbonad). Till våren .. / kommer hon (dvs. svalan) nog tillbaka, / följd af sin näpna maka. Rydberg Dikt. 1: 143 (1882). De mest näpna miniatyrmöbler. Carlsson KNilsson 437 (1921). Hallström Händ. 35 (1927; om sånger). Johnson SträndSvall 308 (1946). — jfr SMÅ-NÄPEN. — särsk. (ngt vard.)
a) i nekande sats, i sådana uttr. som det är inte näpet (att osv.), det är inte lätt l. ”nådigt” (att osv.), det är mycket obehagligt o. d. (att osv.). Maran ä' minsann inte näpen att råka ut för. Sällberg Långv. 23 (1894). Det var inte alltid så näpet, må du tro. Nordsjön är ett rackarehål. Sparre MasJ 98 (1922).
b) i utvidgad anv., ironiskt, om ngt obehagligt l. otrevligt l. enfaldigt l. mycket stort o. d. Ett litet näpet afstånd på öfver 500 mil. GHT 1894, nr 33 A, s. 3. Många hysa ju den näpna föreställningen, att (osv.). Östergren (1933). jfr: Dä va näpna djur dä här, sa f-n om Blåkullakärringarna. Sparre FimpSt. 108 (1915).
Avledn.: NÄPENHET, r. l. f. till 2: förhållandet l. egenskapen att vara näpen; äv. (tillf.) konkret(are), om ngt näpet. Nordforss (1805). Näpenheter titta fram under hvar björk (i det svenska landskapet). Heidenstam Tank. 218 (1899). Den koketta näpenheten i uttryck och konstruktion. Bengtsson Silv. 211 (1931).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content