publicerad: 1946
NAPPA nap3a2, v. -ade ((†) imper. napp HSH 1: 233 (c. 1750: napp i)), o. NAPPAS nap3as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(nap- 1643 (: napas, inf. dep.)—1764 (: naps, inf. dep., i vers). napp- 1548 osv. -a 1548 osv. -as 1561 osv.)
Etymologi
[fsv. nappa; jfr dan. o. nor. nappe, eng. nap (möjl. lån från nord. spr.); av ett germ. hnappōn. — Jfr NAPP, sbst.2, o. NAPP, adj., samt KIDNAPPA]
1) gm små hastiga rörelser försöka få tag i (ngt); hastigt o. upprepade ggr dra l. rycka i (ngn l. ngt); om djur äv.: smått bita i (ngt), nafsa efter (ngt), snappa efter (ngt); i sht i uttr. nappa efter ngn l. ngt; äv. mer l. mindre bildl.; ngn gg med saksubj.; stundom svårt att skilja från 2. Foglanar komma flyghandes, nappa effter bären och kornet, och fastna j snarena. PErici Musæus 1: 14 b (1582). At .. (de som hungra efter nåd) nappa geswindt och behändigt nogh ther effter (dvs. efter syndaförlåtelse), som en Hund effter Brödh oc Såfwel. Rudbeckius Luther Cat. 274 (1667). Brunte .. nappade efter mitt gräs. Almqvist Skälln. 18 (1838). Medan .. småfisken nappade efter mygg så att det blev ringar i vattenytan. Dardel Adelsb. 164 (1925). Jag stod .. i lä .. där blåsten ändå kom åt att nappa efter min kjolkant. Stiernstedt Mitt 2: 317 (1930). — särsk.
a) (i sht förr) vid häckling av lin, hampa o. d.: avskilja de sämre tågorna från de bättre; i uttr. nappa blår. Fröding Stänk 38 (1896).
b) (i sht förr) med avs. på (gamla) textilvaror (i sht strumpor): repa upp (för att ånyo använda materialet). Napp, .. sådant materiel, som fås, då gamla kläder, särskildt strumpor, nappas och kardas. 4GbgVSH V—VI. 4: 60 (1903).
c) [sannol. till sv. dial. spink, kramsfågel, sparv; jfr sv. dial. nappa sparv, nappa stek (se d)] (i sht förr) i uttr. nappa spink, namn på en lek där en av deltagarna står med förbundna ögon o. de övriga (en i sänder) rycka i honom, varvid han skall gissa vem den ryckande är. SvForns. 3: 420 (1842).
d) (i sht förr) i uttr. nappa stek, namn på en lek där en av deltagarna sitter med förbundna ögon, medan de övriga söka gripa tag i l. slå till honom, varvid han besvarar angreppen med slag av en näsduk l. dyl. o. därefter avlöses av den som blir träffad. Här ähr gott tillfälle till Leek! / Wij welom alle nappa steek. JMessenius (c. 1622) i NordFolkm. 156. SvForns. 3: 420 (1842). NordKult. 24: 55 (1933; om ä. förh.).
e) (i sht förr) i uttr. nappa nytt, benämning på en sedvänja bestående däri att, då ngn erhållit ett nytt klädesplagg o. för första ggn bär det, vännerna skynda till o. rycka smått i plagget under utropet ”nappa nytt, nappa nytt” för att på detta sätt förmå ägaren till traktering för den uppmärksamhet som visats honom. Lind (1749). Weste (1807).
f) om vissa (mindre) djur (i sht and l. gås): med munnen (näbben) rycka till sig (gräs o. d. för att förtära det). (Gåsen) nappade ett grässtrå här och ett annat där. Lagerlöf Holg. 1: 152 (1906). Wägner Silv. 244 (1924; om boskap).
2) (ngt vard.) (ivrigt o. häftigt) gripa l. fatta tag (i ngt), hugga tag (i ngt); i uttr. nappa (ngn) i ngt l. (o. numera nästan bl.) nappa tag i ngt, förr äv. nappa ngt; äv. bildl. Ther wore Hundar myckit rask, / The fingo min godh Mickel fast, / The nappadhe hans Pälsz rätt wäl. Forsius Fosz 22 (1621). Om een så råker med een tulltiänare i träta, må han icke heller strax nappan i halssen, uthan häller klaga för rätta. RP 8: 345 (1640). (Han) nappade .. i Miölkebyttan, och slogh Käringen i Gumpen. Lindner Tijdhfördr. 87 (1641). Simon (nappar hårdt i handen på honom) Se der, ta mej i hand. Boding Mick. 39 (1741). Sonen nappar tag i fars gevär. Zeipel 120 (1843). (Jag) måste nu, midt ibland alla tankar och kallelser hit och dit nappa tag i en liten fri-stund för att tala derom. Bremer Brev 3: 432 (1856). Hon nappade tag i skeden. HågkLivsintr. 8: 134 (1927). — särsk.
a) (†) i uttr. nappa till ngt (t. ex. ett vapen l. värktyg o. d.), gripa till ngt (jfr GRIPA 1 i α); fatta tag i ngt; äv. bildl., med avs. på utväg, råd o. d. Messenius Christm. 236 (c. 1616). (De) nappade till sina knifwar, huggandes och skärandes emoth hwarandra. VDAkt. 1679, nr 170. Ty nappade hon (dvs. Disa) til det rådet (näml. att binda sitt nät på ett visst sätt). Rudbeck Atl. 2: 217 (1689). Wallmark Resa 139 (1832).
b) (†) i uttr. nappa kans med ngn, pröva sina krafter mot ngn (eg.: gripa tillfället l. chansen i tävlan med ngn); jfr KANS. Stenbock Glädiesp. A 4 a (1701). Ihre (1769; under kans). särsk. enbart i uttr. nappa med ngn, bildl.: pröva sina krafter mot ngn, hålla ut i kampen mot ngn, försöka stå ut med ngn. Tidfördrijf B 5 b (c. 1695).
d) (†) i uttr. nappa (i) tag med ngn, slåss med ngn, ta ett nappatag med ngn. Länge har jag önskat mig att få nappa tag med de der kommissbröds-riddarne. Nicander 2: 662 (1834). Hagberg Shaksp. 10: 199 (1850).
e) (†) slå (ngn), anfalla (ngn) (eg.: nypa ngn, ge ngn ett ”nyp”). Den dig klappar i dag, kan nappa dig åter i morgon. Nicander GSann. 45 (1766).
f) (†) i uttr. nappa i färd med ngt, ta i tu med ngt, gripa sig an med ngt; jfr FÄRD 3 a. Block Pest. 96 (1711).
h) (†) med.
3) (numera ngt vard.) (hastigt l. ivrigt) bemäktiga sig (ngt), ta (ngt), ”hugga” (ngt); äv.: olovligt l. på oärligt sätt bemäktiga sig, stjäla, ”knycka”; förr äv.: plocka (blommor o. d.); äv. mer l. mindre bildl. Nappa ngt från, äv. av ngn. Nappa blomster. Helsingius (1587). Vthi titt Taal war klaar, .. och sky all Öfwerflödigheet, såsom äro .. aff Bökerna nappade glossor. Schroderus KonFörähr. 66 b (1606). Nu nappar man ax aff annars mans åker. Lagförsl. 548 (c. 1606). Nappa, snappa Knappenåål / Lycktas medh en Silfwerskåål. Clenod. 1690, Ps. s. 229. Norsken nappade sin bältyxa och hytte mot lappen till hugg. Hemberg ObanStig. 198 (1896). Han nappade sin hatt från Karl Anton. Geijerstam LycklMänn. 201 (1899). Det är bara att nappa ränsel och gevär och ge sig i väg. Moberg Rask. 370 (1927). — särsk. (†) med avs. på levande varelse: fånga, infånga, fasttaga; äv. bildl., i uttr. nappa sig en hustru, få tag i en (kvinna som blir ens) hustru, skaffa sig en hustru. Ja, ja Pöfwele skal intet nappa migh, / När iagh haar huggit Knijfwen i tigh. Bedlegr. 30 (1647). (Hunden) nappar fågel och biter hararne sjelf. Almqvist Fattigd. 53 (1838). Du måste nappa dig en hustru ju förr dess hellre. Topelius Fält. 4: 506 (1864).
4) [eg. specialfall av 2] fisk. om fisken, vid fiske med krok: med munnen hugga tag i betet (o. fastna på kroken); hugga (se HUGGA, v.1 10 a); äv. i uttr. nappa på mask l. krok(en) l. drag(et) o. d., förr äv. nappa kroken osv.; äv. opers., i uttr. det nappar, fisken nappar. Hafwer någon aff the stora Fiskar nappat Kroken, .. tå skal man (osv.). IErici Colerus 1: 163 (c. 1645). Kasta vth Kroken, dhet nappar jw någorstädz. Grubb 413 (1665). Gös och Abbor nappar ock understundom på Drag. Schultze Fisk. 105 (1778). Om agnet är gammalt nappar ej Piggflundran. VetAH 1806, s. 206. Hammarström Sportfiske 96 (1925). — särsk. bildl. l. i mer l. mindre utförd bild.
a) om person; dels i sådana uttr. som nappa på kroken, betet o. d., låta locka sig av (falska) förespeglingar; dels med obj. betecknande ngn viss sak som varit på tal, t. ex. nappa på (den l. den) affären o. d., (låta sig lockas att) intressera sig för l. ge sig in i den affären osv. Hermelin BrBarck 34 (1703). Jag hade .. den fägnaden .. att se åtskilliga nappa på mina förflugna idéer. Wingård Minn. 6: 72 (1847). Du var bra blind, som kunde gå och nappa på en så'n grof krok. Norberg Vag. 132 (1908). SvD(A) 1935, nr 179, s. 4.
b) i uttr. det nappar, det lyckas; det går (efter beräkning); numera nästan bl. (vard.) i fråga om framgång vid kurtis o. d.. G1R 19: 222 (1548). Vet, om du i afton tappar, / Det en annan gång väl nappar. ReglKortsp. 1: 21 (1809). Hela vintern den höga sprätt / Fått gå och fria så oförtrutet; / Men också nappade det mot slutet. Braun Dikt. 1: 45 (1837). Ödman VårD 2: 59 (1888).
5) (enst., †) om svärd: bita, hugga. Iag mente det (dvs. svärdet) skulle intet nappa, / sade Ramunder. / Det nappa lijkawäl, / Sade Ramunder. KämpWisRamund. 5 (1696).
6) [eg.: rycka i varandra] (numera i sht ngt vard. l. i vitter stil) dep.; dels med reciprok bet.: strida med varandra, ta ett nappatag med varandra, slåss; dels (o. vanl.) med intr. bet.: strida l. ta ett nappatag (med ngn l. varandra); vanl. mer l. mindre oeg. l. bildl. SvForns. 3: 146. Doctar Peder Galle och M(äster) Oluff stege vp och nappades (dvs. disputerade) welleliga. Svart G1 131 (1561). Dödhen (är) allom bitter och swår at nappas och kiempa medh. Rudberus MHansdr B 3 b (1624). Emedan iag wedh Pastoratet, lärer få mine swåhrheeter att nappas med. VDAkt. 1701, nr 135. Huru svårt thet för en ärlig vpfostrare är, at nappas med sådana hufvuden, som icke kunna rettas. Rydelius Förn. 251 (1722, 1737). Ju mer de bägge värmländingarna nappades och nyttjade sina landsmålsglosor (osv.). Hasselblad Studenth. 182 (1918). — särsk. i uttr. nappas om ngt, strida om ngt; äv. övergående i bet.: ivrigt tävla om ngt. ArkliR 1564, avd. 22. Två hungroge opta om itt litet stycke nappas. Bureus Suml. 78 (c. 1600). Ju bättre Biskopsdöme och Pastorat, desto mera rifvas och nappas de (dvs. prästerna) derom. Borg Luther 1: 569 (1753). I de dagar, då guelfer och ghibelliner nappades om Italien. Fogelqvist SöderkRom 147 (1924).
Särsk. förb.: NAPPA AV10 4.
1) till 1: rycka l. dra av (ngt); förr äv.: plocka av (frukt, bär). At nappa af kyrsberen. 2Saml. 4: 100 (1626). Allt som håret (på de skållade oxfötterna o. mulen) lossnar, nappa vi väl af detta. AHB 34: 43 (1869; vid slakt).
NAPPA BORT10 4.
2) (ngt vard.) till 3: bemäktiga sig (ngn l. ngt) o. föra bort honom osv.; snappa bort (ngn l. ngt); stjäla (ngt); numera nästan bl. med avs. på mindre föremål. Hund E14 135 (1605; med avs. på ett skepp). (Soldaterna) nappade .. bort en .. ryttmästare med 34 gemene. HSH 39: 357 (1658). Östergren (1933). —
NAPPA FATT10 4. (ngt vard., mindre br.) till 2: gripa tag (i ngn l. ngt); i uttr. nappa fatt i l. på ngn l. ngt. Didring Malm 2: 40 (1915). Östergren (1933). —
NAPPA FRAM10 4. (numera bl. tillf.) till 2: (med ett ryck) hastigt ta fram (ngt). Münchenberg Scriver Får. 32 (1725). Han nappade fram en stor påk, som stod bakom dören. Murberg FörslSAOB (1793). —
NAPPA I SIG. (†) till 3: förtära (ngt ät- l. drickbart). Nu will iagh gå heem och i migh nappa / Thet iagh fick i mijn skåål och kappa. Rondeletius 19 (1614). —
NAPPA IGEN. (†) till 3, i uttr. nappa igen sitt mod, fatta mod igen. Brasck FörlSon. A 4 b (1645). —
NAPPA IHOP l. HOP. (†) drabba samman, slåss; äv. i uttr. nappa ihop med ngn, drabba samman med ngn, slåss med ngn; jfr nappa, v. 2 c, d. The, hwilka först nappade medh Luthero ihoop. Brask Pufendorf Hist. 419 (1680). Si, hur' de nappa hop! Bellman (BellmS) 4: 104 (1770). Hagberg Shaksp. 7: 321 (1849; vid duell). —
NAPPA SIG FAST. (†) till 2: gripa tag (ngnstädes) o. hålla sig kvar. VetAH 1762, s. 70. Om han ej nappat sig fast i stællningen, hade han fallit i sjön. Murberg FörslSAOB (1793). —
NAPPA TILL. (†)
2) bildl.: ”klämma till”, ”slå till”, göra slag i saken; passa på (att göra ngt); jfr nappa, v. 2 f. Som Latinerne .. giordt mest af alle substantivis Adjectiva, .. så wore ok int ur wägen, att wij nappade til ok giorde däd samma. Columbus Ordesk. 39 (1678; uppl. 1908). Men när ja (dvs. jag) såg dhe (dvs. några våldgästande knektar) wele på den Bogen (dvs. ville fara fram på det viset), / nappa ja tee å kröp vnder Logen. Tidfördrijf B 7 a (c. 1695). —
NAPPA TILL SIG10 4 0. till 2 o. 3: hastigt rycka till sig (ngt, i sht för att behålla det); äv.: (på oärligt sätt) bemäktiga sig; snatta. Hund E14 133 (1605). ConsAcAboP 1: 457 (1650). En stor, vit gås sköt ner ur luften .., nappade till sig träskon och höjde sig .. igen. Lagerlöf Holg. 2: 87 (1907). —
NAPPA TILLBAKA. (†)
2) till 3; anträffat bl. bildl., i uttr. nappa tillbaka sina ord, ta tillbaka sina ord. BtFinlH 2: 138 (1557). Schroderus Os. III. 1: 280 (1635). —
NAPPA TILLSAMMANS. (†)
NAPPA UPP10 4, äv. OPP4.
3) till 3: hastigt gripa tag i (ngt) o. lyfta upp det; ta upp; plocka upp; numera bl. om djur. Rondeletius 56 (1614). (Han) nappade .. upp en sten och kastade åth Thorsten. Reenhielm ThViik. 125 (1680). (En) kakadora, som .. nappar upp ett lyckobrev. Söderberg HårfrUppass. 36 (1925). —
NAPPA UT. (†) till 3: hastigt gripa tag i (ngt) o. dra ut det. ConsAcAboP 4: 110 (1673). Ty nappade han ut swerdet, och högg effter honom. Rudbeck Atl. 2: 363 (1689). Murberg FörslSAOB (1793). —
NAPPA ÅT SIG10 4 0. (ngt vard.) till 3: (med en snabb rörelse) bemäktiga l. tillägna sig (ngt); (orättmätigt) ”lägga beslag” på (ngt). Bureus Suml. 78 (c. 1600). Revisorn nappade åt sig hatten. Alving Halvd. 103 (1924). Rånaren .. nappade åt sig en låda, innehållande växelkassan. GHT 1943, nr 282, s. 5.
B: NAPPA-TAG, se d. o.
C (†): (jfr 2 d, e, 6) NAPPE-KAST. brottning, slagsmål(?). (T.) Anlauff, .. (sv.) nappe-kast, anlopp. Lind (1749; under anlauff). —
Spoiler title
Spoiler content