SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
O- ssgr (forts.):
OAKTELIG l. OAKTLIK, adj.; adv. oakteliga (OPetri). (oachteligh 15271582. oaktlijk 1673) [jfr mnt. unachtlik, t. unachtlich] (†)
1) oansenlig; äv.: föraktlig, värdelös; jfr aktelig 1. PErici Musæus 2: 236 a (1582). Lucidor (SVS) 350 (1673).
2) ss. adv.: ouppmärksamt, vårdslöst; jfr aktelig 2. OPetri PGalle B 4 a (1527).
OAKTESAM, se oaktsam.
OAKTIGHET, f. [sannol. efter t. unachtigkeit, till unachtig, ouppmärksam; jfr oakt] (†) nonchalans, försumlighet. KyrkohÅ 1931, s. 220 (1637; efter handl. fr. 1540).
OAKTLIK, se oaktelig.
Spoiler title