OBSERVANT ob1särvan4t l. op1-, l. -sær- l. -ser-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. observanzer, eng. o. fr. observant; ytterst till lat. observare (se OBSERVERA). — Jfr OBSERVANS]
kyrkohist. munk (resp. nunna) tillhörande en (i avs. på askes o. fattigdom o. d.) strängare gren inom sin orden; särsk. om franciskanmunk (resp. -nunna) tillhörande observansen (se OBSERVANS 3 b). OPetri Clost. B 1 a (1528). F. n. räkna observanterna (även kallade ”bruna franciskaner”) omkr. 1,500 kloster. 3NF 7: 929 (1927). Grimberg VärldH 7: 272 (1936).
