OBSERVANT ob1särvan4t l. op1-, l. -sær- l. -ser-, l. -aŋ4t, adj.; n. o. adv. =.
1) (†) aktsam l. försiktig (i val av uttryckssätt)?; som väljer (sina ord o. d.) med omsorg o. takt?; jfr OBSERVANS 1, 2. Att nähr Rijkzsens Rådh gifwa .. swar till Storfürsten .. i Hennes M:ijtz Nampn, dedh dhe då ähre obserwante i orden, formerne och Stylen. HSH 26: 204 (1633).
2) (föga br.) som flitigt gör iakttagelser; iakttagande; som har god iakttagelseförmåga. Han är en utmärkt antecknare för Tobolsktiden, bättre t. o. m. än den annars så observante Pihlström. KKD 7: XXVII (1912). TurTidn. 1948, nr 3, s. 82.
