SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
O- ssgr (forts.):
OBÅDAD, p. adj. (numera bl. tillf., i sht arkaiserande l. bygdemålsfärgat) icke bådad; icke kallad; icke anmäld. Torparen vet obådad när han til Gården skal gå. Salander Gårdzf. 44 (1731). Dähnert 190 (1746). Dalin (1853).
OBÅRAD, se oborrad.
OBÅTELIG, adj.1, se obotlig.
OBÅTELIG, adj.2 (†) icke vinstgivande, icke inbringande, olönsam; oförmånlig. Serenius Nnn 1 b (1734).
Avledn.: obåtelighet, r. l. f. Serenius (1734; under unprofitableness).
OBÄDDAD, p. adj.
1) om säng o. d.: icke bäddad. Schenberg (1739).
2) (knappast br.) om grav o. d.: vari ngn (ännu) icke jordats. Den bortgångnes .. ännu obäddade grift. TT 1891, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content