OCCIPITAL- ok1sipita3l~, adj.
Etymologi
[jfr t. okzipital, eng. o. fr. occipital, av senlat. occipitalis, avledn. av lat. occiput, av ob, mot, o. caput (gen. -pitis), huvud (se HUVUD)]
med. ss. förled i ssgr: som har avseende på l. tillhör bakhuvudet. —
Ssgr (med.): OCCIPITAL-HJÄRNA. (mindre br.) om det bakre partiet av hjärnan, nacklob. Hygiea 1919, s. 81. —
-NEURALGI. smärta förmedlad gm bakhuvudets nerver, nackvärk. Wretlind Läk. 9—10: 209 (1902). jfr: S. k. occipitalneuralgier äro ofta inflammationer i vidhäftningsställena av nackens muskler och icke neuralgier. SvUppslB 19: 997 (1934). —
