SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
OCKULTIST -is4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. okkultist, eng. occultist, fr. occultiste; till OCKULTISM]
person som sysslar med de ockulta fenomenen l. är anhängare av ockultismen. Pfeiff Sinnett DoldV 14 (1887). Mortensen Strindbg 41 (1931). Ockultisten berättar om förkrympta organ för andligt skådande. Andersson VarfBlom. 132 (1947).
Spoiler title
Spoiler content