ODOLD, p. adj. [y. fsv. odulder (ArbogaTb. 1: 65)] (numera bl. tillf.) som icke är dold, som icke döljes l. gömmes (undan); äv.: som icke hemlighålles; förr särsk. i uttr. varda odold, icke döljas l. gömmas. (Han förnekade att han dolt lärftet) och sadhe, at dät wardt odult. VadstÄTb. 238(1597). Lind(1749; under unheimlich). Friluftsbild. 51(1893). särsk. (†) i uttr. ha ngt odolt, visa ngt. Hwij har iagh .. / .. Kärleek inthet hafft odöld til Kärleekz löön. Skogekär Bärgbo Wen. 76(c. 1635).
